Hoppa till huvudinnehåll

Skattepolitik viktigare då bistånden minskar

Matportioner delas ut av Världslivsmedelsprogrammet i Kenya.
Matportioner delas ut av Världslivsmedelsprogrammet i Kenya. Bild: EPA/STEPHEN MORRISON världslivsmedelsprogrammet

Världens ledare samlas under veckan i Addis Abeba för att diskutera finansieringen av de nya globala utvecklingsmålen som ska klubbas igenom i FN om två månader. Rika och fattiga länder tvistar ändå om hur målen ska bli verklighet då biståndspengarna fyller långt ifrån alla hål.

- Om länder inte binder sig ambitiöst till ett nytt finansieringssystem så ger det inte en bra grund för förhandlingarna i New York i september, säger Eva Nilsson, utvecklingspolitisk sakkunnig vid organisationen Kepa som arbetar med utvecklingsfrågor.

Nilsson deltar tillsammans med 7 000 politiker, sakkunniga och representanter från medborgarorganisationer i FN:s konferens för utvecklingsfinansiering i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Sammankomsten är den tredje i sitt slag sedan 2002 och kommer att fokusera på hur utvecklingsmålen ska förverkligas och hur de ska finansieras.

FN:s nya mål gällande global utveckling ska ersätta millenniemålen från 2000 som löper ut i slutet av året. De 17 stycken nya globala målen som ska antas av generalförsamlingen i New York i september är mer ambitiösa och fokuserar mer på mänsklig utveckling än tidigare.

Skolflickor i Liberia.
FN jobbar för att alla ska få gå i skola 2030. Skolflickor i Liberia. Bild: EPA/AHMED JALLANZO flickor

Fram till 2030 vill FN bland annat helt eliminera fattigdomen, ge alla barn en möjlighet att gå i skolan och skapa jämställdhet i en klimatanpassad värld med hållbar ekonomisk tillväxt.

Rika och fattiga länder i motsatta läger

För att uppnå målsättningarna krävs enligt FN:s uppskattningar tiotals gånger mer pengar än vad som i dag ges i bistånd. Därför måste andra finansieringskällor hittas. Enligt Internationella valutafonden IMF borde man – i stället för miljarder – prata om biljoner för att kunna realisera de investeringarna. Det är just investeringar som behövs i stället för direkt ekonomisk hjälp om utvecklingen ska vara hållbar.

- När biståndet sjunker har länderna i stället starkt fört fram beskattning och resursmobilisering, men det är en omtvistad fråga, säger Nilsson.

Bland annat finns det förslag om att ge FN mera makt att reglera internationella företags skatteplanering och förhindra olaglig kapitalflykt – en sak som drabbar speciellt utvecklingsländerna hårt.

Medborgarorganisationer och G77-länderna, det vill säga utvecklingsländerna, har stött tanken på ett nytt globalt skatteorgan där alla länder skulle sitta runt samma bord och bestämma om nya internationella skatteregler.

FN:s generalförsamling i New York.
FN ska anta de nya utvecklingsmålen i slutet av september. FN:s generalförsamling i New York. Bild: EPA/JASON SZENES generalförsamling

- Just nu är det bara OECD som bestämmer och inom OECD finns bara gamla I-länder. Det betyder att största delen inte har någon bestämmanderätt, säger Nilsson.

Eva Nilsson jobbar för Kepa i Tanzania. Bild: Yle/Patrik Schauman eva nilsson

Nilsson berättar att USA och EU motsätter sig ett arrangemang med ett internationellt skatteorgan. Rika länder föredrar att inte avstå från makt och i stället ursäkta sig med att systemet skulle vara ineffektivt, skriver Jonathan Glennie i The Guardian.

- Jag är realistiskt hoppfull. Utgångspunkten är inte så positiv som man skulle hoppas. De tidigare finansieringskonferenserna har haft mycket mera ambitiösa slutdeklarationer, säger Nilsson.

- Jag hoppas fortfarande att förhandlingarna skulle fokusera på det nya skatteorganet för det skulle vara ett viktigt och konkret resultat från den här konferensen.

Ingen vill förbinda sig helt och hållet

Problemet inför förhandlingarna är avsaknaden av riktigt engagemang från enskilda länder.

- I allmänhet är det stora problemet att slutdokumentet är ganska vagt formulerat. Länder välkomnar många frågor och välkomnar initiativ men de binder sig inte till någonting.

Förutom de nya finansieringskällorna finns det traditionella biståndet kvar. I slutdokumentet står att i-länderna också i fortsättningen ska bidra med minst 0,7 procent av BNP i bistånd, men planen är som sagt inte bindande för länderna.

I dagsläget är det bara fem länder som kommer upp i den önskade nivån på 0,7 procent, däribland Sverige, Norge och Danmark.

Flyktingbarn utanför Seraf Jedad i västra Darfur.
Den globala fattigdomen ska vara utrotad om 15 år. Flyktingbarn utanför Seraf Jedad i västra Darfur. Bild: UN Photo/Albert Gonzalez Farran sudansk flykting

- Jag skulle hoppas att Finland bidrog med mera, men som läget ser ut nu kommer vi absolut inte att nå 0,7 procent på en lång tid. På det sättet har Finland gått bakåt och i det internationella utvecklingssamarbetet är Finland absolut inte längre någon stor aktör.

Finland kommer 2015 att ge 997 miljoner euro i bistånd, vilket är 0,48 procent av BNP. Nilsson skulle gärna se att Finland hade en mer ambitiös agenda och tog modell av till exempel Sverige.

- Sverige kommer med en väldigt stor delegation (till Addis Abeba) med statsministern plus två andra ministrar. Sverige går egentligen en helt motsatt väg i jämförelse med Finland.

Finlands utrikeshandels- och utvecklingsminister Lenita Toivakka (Saml) deltar med en delegation under konferensens första dag.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes