Hoppa till huvudinnehåll

Tv vs verklighet: Rättspsykolog

Dexter
Dexter är lite för snygg, lite för charmig och lite för intelligent för att motsvara en verklig seriemördare. Dexter Bild: Christian Weber/Showtime dexter

Dexter, Hannibal och True Detective är serier som handlar om seriemördare. Rättspsykologen Tom Pakkanen har koll på hur mycket de här serierna egentligen stämmer överens med verkligheten.

I Myteriets sommarserie Tv vs verklighet har turen kommit till att prata om seriemördare. För att reda ut om alla de serier som handlar om seriemördare alls har något gemensamt med verkligheten tog vi hjälp, inte av en seriemördare, utan av rättspsykologen Tom Pakkanen.

En del serier kan han inte själv titta på eftersom de är alldeles för överdrivna.

Matthew McConaughey i den amerikanska tv-serien True detective.
I första säsongen av True Detective får detektiven Rust Chole fundera över signaturbeteenden. Matthew McConaughey i den amerikanska tv-serien True detective. Bild: HBO true detective,tv-serier,tv-program

- Serien Hannibal klarade jag inte alls av att se på mer än ett avsnitt. Att se hur psykologen utifrån en brottsplats får alla möjliga visioner om vad som har hänt var alldeles för överdrivet. I verkligheten är det mycket mer komplicerat än så, säger Tom.

Statistiken spelar stor roll

Enligt honom går jobbet som rättspsykolog mera ut på att jämföra statistik och utforma olika statistiska metoder.

Vi försöker hitta andra fall i databasen som är tillräckligt lika för att eventuellt misstänka att det rör sig om samma gärningsman.

- Då vi har ett brott och känner till brottsplatsbeteende så jämför vi det med vår databas. Vi försöker hitta andra fall i databasen som är tillräckligt lika för att eventuellt misstänka att det rör sig om samma gärningsman.

Jobbet som rättspsykolog innebär alltså mycket mera dator- och pappersarbete än det vi ser på tv. Det gäller att läsa en hel del forskning, förundersökningsprotokoll och databaser.

Inte bara charmören som är seriemördare

När det kommer till definitionen av seriemördare så är forskarna lite oense. Definitionen baserar sig på hur man dödar, hur många och inom vilken tidsram.

Närbild på Tom Packalén.
Tom Pakkanen letar efter specifika beteenden hos gärningsmän Närbild på Tom Packalén. Bild: Yle/Catariina Salo tom packalén

- Det är inte helt bestämt om det ska handla om minst två, tre eller fyra mord. Men man kan tänka sig att det är seriemord om en gärningsman dödar minst två personer med minst 24 timmar mellan morden. En gärningsman som dödar flera personer på samma gång är en massmördare.

Även om vi associerar seriemördare med till exempel Dexter, så är enligt definitionen en person som blivit frisläppt för dråp och som dödar en person till, också en seriemördare.

I film och tv-serier lyfter man fram personer som ofta ser bra ut, är högintelligenta, charmiga och fungerar bra i samhället.

- I media, och till och med i forskning, så är man fascinerad av det sexuella och patologiska temat i seriemord. En annan typ av seriemördare är antisociala och kriminella personer.

Väldigt heterogen grupp

Tom säger att seriemördare är en brokig skara. Det finns de som är charmiga och intelligenta, men de är sällsynta.

- Ser man till genomsnittet är seriemördare inte lika intelligenta som på film och i serier. En del kan vara väldigt funktionella i samhället men överlag så har de mera psykiska problem och problem med social anpassning.

I media, och till och med i forskning, så är man fascinerad av det sexuella och patologiska temat i seriemord

Metodiken varierar

I serier kan vi se seriemördare lägga ner otroligt mycket tid på att både planera morden och på att utföra dem. Det här är också en lite för förfinad bild av verkligheten.

- Det är få som jobbar så systematiskt som vi ser i serier, men det finns också en stor individuell variation. Jag kan säga som så att om du ska lyckas ha ihjäl mera än ett par så kräver det lite mera planering och metodiskt arbete.

Barndomstrauma för enkel orsak

På film och i serier kan en persons barndomstrauma vara tillräcklig orsak för att utföra många mord. I verkligheten är det mer komplicerat än så.

Numb3rs, David Krumholtz
I serien Numb3rs reder matematikern Charlie Eppes ut en hel del statistik. Numb3rs, David Krumholtz Bild: Venetsia.net numb3rs

- I beteendevetenskap och psykologi så finns det inga enkla svar då man försöker förklara ett beteende, speciellt sådana här komplexa beteenden. Att en person har varit ledsen i skolan är inte hela lösningen.

Svårt att upptäcka en seriemördare i förtid

I en del serier kan en polis eller psykolog, utifrån en persons blick eller handling, avslöja att den här personen är, eller har anlag för att bli, en seriemördare. Det här är tyvärr långt ifrån sanningen.

- Det är väldigt tragiskt att vi gång på gång luras att tro att det är möjligt. Det är så extremt sällsynt med sådana här beteenden att det inte går att göra en säker riskbedömning.

Signaturbeteenden förekommer

Mördare i fiktion har ofta olika fetischer. Dexter samlar på blod och Hannibal äter organ. Finns det här på riktigt?

Man talar om signaturbeteenden som är sådant som på något sätt är unikt för just den mördaren.

- I viss mån ja, men i de fall jag fått ta del av har det inte varit i lika stor utsträckning. Man talar om signaturbeteenden som är unika beteenden för just den mördaren.

Numb3rs trovärdig

Det finns alltså en hel del i bilden av seriemördare som tv ger oss som inte stämmer. Det finns ändå en serie som enligt Tom har lyckats bra med verklighetsförankringen.

- Serien Numb3rs har element som väldigt mycket liknar rättspsykologens verkliga jobb. Där får man se jobbet med sannolikheter. De har en sannolikhet och börjar sedan plocka data från brottsplatsen, till exempel gällande brottsplatsbeteenden, och därefter så modifieras sannolikheten åt ett eller annat håll, så att man till exempel får veta i vilken ålder gärningsmannen är.