Hoppa till huvudinnehåll

Grusprinsen på Kungsvägen

studsmatta
Barnen i huset Grabber-Vuorio, Linnéa och Isak, leker med en kusin på gården studsmatta Bild: Yle/Peter Lüttge studsmatta

Inbjudan till Pehrsböle damp ner i min e-postlåda söndagen den 12 juli kl. 02:11. Mitt i natten. Så här skrev Camilla:

- Hej Peter! Jag läste på svenska.yle.fi att du söker husrum under din tour genom Svenskfinland. Vi bor i Pehrsböle, en liten by i Pojo, Raseborg, alltså inte ett sommarställe utan vi bor här året om. Här finns både bastu och sovplats och vi finns precis intill Kungsvägen mellan Karis och Tenala.

Jag hade då aldrig tidigare varit i Pehrsböle så det var bara att tacka och fara dit. Fin adress dessutom: Kungsvägen.

Sisu är bäst

Det första jag såg när jag kom in på gården var inte huset utan grusbilen. En jättestor fordonskombination märkt HMS Vuorio. S:et står för Staffan Vuorio, andra generationens gruskusk på de västnyländska vägarna.

grusbil
grusbil Bild: Yle/Peter Lüttge tour de svenskfinland

Staffan möter mig uppe på backkrönet och hjälper mig att lasta av mitt bagage och rulla in mitt lilla ekipage i garaget.

vespa i garaget
vespa i garaget Bild: Yle/Peter Lüttge tour de svenskfinland

katten
Även katten i huset heter Sisu katten Bild: Yle/Peter Lüttge tour de svenskfinland

Efteråt blir det snack om lastbilar, förstås. Staffan berättar för mig att han har beställt en ny kombination som han skall få på hösten. Den gamla på gården bär på ett välkänt tyskt märke, men den nya skall bli finsk: en äkta finsk Sisu.

Han hade en Sisu förut men när han beställde den nuvarande lastbilen hade Sisu hamnat i svårigheter så det blev en Mercedes i stället. Numera är firman i skick igen. Och Sisu är överlägset bäst enligt Staffan. Dessutom närproducerad. Suomen Autoteollisuus Oy finns nämligen i Karis.

Samtidigt fick jag veta att en ny grusbil kostar sisådär 350.000 Euro. För den gamla kan man få ungefär 120.000 Euro och resten lånar man. När lånet är betalt är det dags för en ny lastbil och ett nytt lån. Det brukar ske vart femte år. Det finns tydligen ett visst mått av framtidstro i grusbranschen.

Sommaren som icke är

Senare på kvällen går jag ut i trädgården med Camilla för att titta på hennes planteringar och sköta om hennes växter. Till vardags skolar hon byns barn i Pojo Kyrkoby skola men på fritiden blir det omskolning av tomater, paprikor, zucchinier och något så exotiskt som kapkrusbär.

Det mesta mår inte så bra just nu trots ett litet växthus. Tacka vet vi sommaren.

På vägen ut ur växthuset gör jag ännu en för mig ny bekantskap: en grön bladspindel (Micrommata virescens), den enda jättekrabbspindeln som förekommer i Finland.

spindel
Grön bladspindel spindel Bild: Yle/Peter Lüttge grön bladspindel

Vardagssysslor

Efteråt blir det bastu och Allsång på Skansen. Jag märkte att Staffan tycker mycket om musik. Han har en synnerligt bred musiksmak. I lördags lyssnade han på Lasse Stefanz i Hangö och i morgon skall han köra med kompisarna till Tavastehus för att titta på AC/DC. Det ni!

teve
Ingenting slår Allsång på Skansen en regnig tisdagkväll på sommaren teve Bild: Yle/Peter Lüttge tour de svenskfinland
peter lüttge
Staffan Vuorio, Peter Lüttge och Camilla Grabber-Vuorio väljer att inte sjunga med peter lüttge Bild: Yle/Peter Lüttge tour de svenskfinland

Efter "allsången" blir det kvällsmat och sedan är det läggdags. Ganska tidigt. Staffan skall stiga upp kl. 5 för att hämta grus i Karis och köra den till det nya stationsbygget i Kyrkslätt och jag skall stiga upp kl. 6 för att köra till Ekenäs och medverka i Radio Vega Västnylands morgonprogram. Den här gången sover jag i muminsängkläder och med katten Sisu vid mina fötter. Ljuvligt!

säng
säng Bild: Yle/Peter Lüttge tour de svenskfinland

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje