Hoppa till huvudinnehåll

En fransk Forrest Gump

Den japanska författaren Shusako Endo
Den japanska författaren Shusako Endo Bild: Tankobon shusako endo

Sävlig och godtrogen, men med ett hjärta av guld: det är Shusako Endos romanfigur Gaston Bonaparte i ett nötskal.

Den japanske författaren Shusako Endo (1923-1996) tillhör den efterkrigstida generationen som i sina romaner skildrar ett land som mentalt och bokstavligt befinner sig i ruiner. Den nationella självkänslan är stukad. Många försörjer sig på kriminalitet och prostitution och ännu fler känner en hopplöshet och djup ilska över att landet förnedrats i Andra världskriget. Till en sådan tröstlös värld anländer den franska brevvännen Gaston Bonaparte med ett kärleksbudskap som till och med smälter den mest förhärdade brottslingens hjärta.

Några japanska romaner, Shusako Endos verk i förgrunden
Japansk litteratur med Endo i förgrunden Några japanska romaner, Shusako Endos verk i förgrunden Bild: Yle/Petter Lindberg shusako endo

Från mys till rys

Dumboms resa börjar som en trivsam underhållningsroman när syskonen Takamori och Tomoe första gången träffar den sällsamme franska figuren som de tidigare bara mött i brevform. Förvirringen är stor och kulturkrocken uppenbar. Snart visar det sig ändå att Gaston vill något mer och lämnar de japanska syskonen för att dra vidare på sin resa.

Han tycks drivas av något inre kall, en vilja att hjälpa människor och med sin självklara troskyldighet räddar han allra först en prostituerad. Sedan tar han sig an den brutale gangstern Endo som inte drar sig för att råna och misshandla folk. Underhållningsromanen har i ett slag förvandlats till en hårdkokt deckare, en Tokyo Noir med tydliga förebilder i den amerikanska skolan eller Graham Greene som han själv ofta jämförts vid.

En religiös agenda

Men Shusako Endo nöjer sig inte med att låta romanen utmynna i nihilistiska betraktelser och nattliga vyer. Endo har en tydlig agenda som han driver via sin franske romanhjälte. Gaston Bonaparte är stor och långsam, men inuti hans bröst bultar hjärtat för hela mänskligheten. Likt Forrest Gump verkar Gaston Bonaparte sakna en självisk sida. Ondska och ointresse möter man med kärlek och tålamod, och precis som Forrest Gump lyckas Gaston till slut övertyga sina medmänniskor om att det finns ädlare ting i världen än pengar, avund och egen vinning.

”Det mest nödvändiga i dagens värld var tilliten till människan.”, låter Endo sin huvudperson utbrista och visst finns det något Kristuslikt över Gastons osjälviska kärlek till medmänniskorna.

En genomgod hjälte

Det efterkrigstida Japan är fattigt i anden, skriver Endo och låter sin romanhjälte fylla ut det andliga tomrummet med en oegennyttig kärlek. Endo som själv var katolik, har ibland kritiserats för sitt religiösa patos, men i Dumboms resa (jämför Bunyans Kristens resa) blir den kristna högstämdheten inte alltför uppenbar. Gaston är visserligen ganska endimensionell i sin godhet, men hans vidare öde desto gåtfullare.

Bild: Bild från tomhanks-online.com forrest gump

Dumboms resa är ingen stor roman, men den ger i varje fall en intressant bild av ett kuvat land och dessutom i en dubbelexponering, när Gaston blickar på Japan med en utlännings ögon. Därtill tillkommer den uppenbara likheten mellan Forrest Gump och Gaston Bonaparte. Winston Grooms roman utkom är 1986 och filmatiserades som känt åtta år senare med Tom Hanks i huvudrollen. Shusako Endo lanserade sin världsförbättrare betydligt tidigare, redan år 1959!