Hoppa till huvudinnehåll

Hindsbybor till attack mot jättelokan

Jätteloka i Hindsby.
Man kan använda olika slags verktyg för att kapa av jättelokan. Jätteloka i Hindsby. Bild: Yle/Sofia Strömgård hindsby

Det är hög tid att sluta gnälla och i stället kavla upp ärmarna och göra någonting åt problemet, säger Esa Mäkinen. Han hör till en av dem som deltog i ett talko för att bekämpade jättelokor i Hindsby i Sibbo.

Nu är det dags att skrida till handling och ta kål på jättelokan, resonerade Esa Mäkinen tillsammans med en del andra Hindsbybor. I en gruppdiskussion på Facebook diskuterades problemet med jättelokan som breder ut sig i rask takt längs med ån i Hindsby.

– Varför inte göra någonting i stället för att bara gnälla på sociala medier?

Sagt och gjort. En solig kväll i augusti samlades ett tiotal Hindsbybor för att med gemensamma krafter förhindra jättelokans framfart. Vid Sibbo å i Hindsby paraderar tremeter höga jättelokor i flera bestånd.

Åker i Hindsby, Sibbo.
På jakt efter jättelokor. Åker i Hindsby, Sibbo. Bild: Yle/Sofia Strömgård hindsby

Och det är inte bara här som jättelokan slagit rot, den finns åtminstone i både norra och södra Paipis, säger Esa Mäkinen.

Kemikalier hjälper inte

Jättelokorna vid ån har en blekbrun nyans, och det beror på att markägaren har bekämpat dem med kemiska medel.

– Det har hjälpt, men inte tillräckligt. Det är svårt att utrota jättelokan, konstaterar Esa Mäkinen.

Talko i Hindsby.
Blommorna klipps bort och bränns upp. Talko i Hindsby. Bild: Yle/Sofia Strömgård hindsby

För att förhindra att jättelokan sprider sig ska man klippa ner den några gånger om sommaren så att blomman inte kommer åt att växa. Men man måste vara beredd att arbeta med jättelokorna i flera år.

– Vi klipper bort blommorna som innehåller frön och bränner dem. Det är jobbigt när de växer i täta buskar och man måste akta sig för vätskan.

Jättelokans växtsaft innehåller ämnen som i kombination med solljus ger skador på huden som liknar brännskador.

För att skydda sig klär sig Mäkinen i regnjacka, handskar och ett skydd för ansiktet.

"Kommunen kan samarbeta med oss"

Den som är ansvarig för att skadeväxterna inte sprids är egentligen markägaren. Många anser ändå att kommunen borde se till att jättelokorna inte tar över vegetationen helt och hållet.

– Jag tycker att det inte är kommunens sak att göra någonting åt saken. Det är markägarna och vi som bor här. Kommunen kan samarbeta med oss, säger Esa Mäkinen.

Det är för första gången som det ordnas ett talko mot jättelokan, och eftersom närmare tjugo personer tagit sig till platsen mitt i augustivärmen bådar det gott för framtiden.

– Vi måste ordna talko flera gånger, det är bara terapi om det blir en gång. Många har sagt att de är villiga att ta det här som ett mångårigt projekt. Jag är optimistisk.

Talko i Hindsby.
Nästan tjugo människor deltog i måndagens talko. Talko i Hindsby. Bild: Yle/Sofia Strömgård hindsby

En av alla talkoarbetare är Hed-Mari Björkell. Hon har lagt märke till jättelokans framfart och vill dra sitt strå till stacken.

– Jag tycker inte om jättelokorna, de har spridit sig vid ån här i vår by väldigt mycket under de senaste åren. Jag har själv försökt gräva upp jättelokor längs med Hindsbyvägen men noterat att härden finns vid ån.

Härden borde man få bort för att hindra jättelokan från att spridas ytterligare. Björkell anser att det först och främst handlar om att förebygga ett stort problem eftersom jättelokan tillsvidare inte orsakat stor skada i Sibbo.

– Jag har läst om ett sextio hektars område i Ryssland som är fullt av jättelokor. Så det är ett allvarligt problem om de får sprida sig fritt här.

Jätteloka i Hindsby.
Jättelokorna är enorma. Jätteloka i Hindsby. Bild: Yle/Sofia Strömgård hindsby

Björkell tycker att det är oskäligt att det är markägaren som är ansvarig för att utplåna jättelokorna, och därför är hon gärna med och hjälper till.

– Det är ett bra initiativ att med talkohjälp få bort åtminstone fröställningarna.

Men jättelokorna låter sig inte utplånas på en kafferast. De har armtjocka skaft och stora halvmeters kronor. Det är fråga om väldiga växter.

– För hand är det väldigt jobbigt. Tidigare talades om att hela roten ska upp, och den är mycket seg och går djupt. Men jag läste i tidningen att det lär ska räcka att ta bort de överjordiska delarna några år för att de ska försvinna. Men fröna kan finnas kvar i jorden länge, så därför är det en knepig och farlig växt.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland