Hoppa till huvudinnehåll

Lekstugefynd upp i rök

Lasse Grönroos metalltidningar 2
Här gjordes fynden. Lasse Grönroos metalltidningar 2 Bild: Lasse Grönroos metalltidningar 2

För en stund sedan brände jag upp två Metal Hammer-tidningar från 80-
eller 90-talet i bastuugnen.

Min gamla lekstuga på landet svämmar över
av kvalitetslitteratur som Tintin, Kalle Anka, Tarzan, Indiana Jones,
Jallu, Fantomen, Spindelmannen, Judge Dredd, Johan och Pellevin, Star Wars,
Jonah Hex och Blårockarna. Ja, och så ett otal heavyblaskor från
svunna tider. Plus några Samantha Fox-toplesskalendrar. Och Okej! med
New Kids On The Block på pärmen...

Inget nytt under solen

Visst svider det litet att bränna upp gamla tidningar, men jag har
också passat på att bläddra i dem. Och gissa vad? 1988 skrevs det om
samma band och samma saker som i hårdrocksblaskorna 2015. Frågorna
till Slash och Bruce Dickinson är ungefär de samma som idag. Liksom
svaren. Okej, black metallen lyser med sin frånvaro men vissa death
metal-band syns redan i tidningarna. T.ex. Death. (R.I.P. Chuck
Schuldiner.)

Lasse Grönroos metall-tidningar 1
In i elden bara. Lasse Grönroos metall-tidningar 1 Bild: Lasse Grönroos metall-tidningar 1

Joey Tempest eller Jon Bon Jovi?

Slutet av 80-talet var hår(d)rockens guldålder. Poison, den återuppfunna versionen av Whitesnake, Dokken, Mike Monroe, Kiss, Dogs D' Amour och Mötley Crüe var på omslagen och förstås Iron Maiden.

Några år senare dök Metallica och Faith no more upp som omslagspojkar. Dödsmetallen och norska black metallen höll på att födas och greven famlade redan efter tändstickorna efter Burzums träningar.

Men i rockpressen är det mycket hårspray och nätta gossar med inte så hemskt mycket på hjärtat. Typ vem är snyggare: Joey Tempest eller Jon Bon Jovi?

Izzy Stradlin vet

Jag tar med mig en random blaska och går på utetuppen. I Metal Hammer
från den 18 september 1989 läser jag en intervju med Izzy Stradlin som
de mer eller mindre råkat stöta på under en tid när Guns n' Roses inte
ville ge intervjuer. Izzy råkade befinna sig på Metal Hammers tyska redaktion
och de fick en pratstund med honom där. Appetite for destructions succé
var ett faktum och nu planerade de uppföljaren.
Intervjun visar en kille som inte riktigt ger intrycket av att vara
den vassaste pennan i penalen. Åtminstone lite paranoid verkar karln.

Stradlin spår en kulturrevolution i USA när kidsen får nog av
polisens brutala behandling av folk. Som exempel nämner han att folk
kan hamna i finkan för att de röker en joint. Eller som hans brorsa
nyligen som arresterades för att han var på fyllan ute på gatan. Det
här med att polisen haffar en för att man röker en joint lyfter Izzy
upp. Flera gånger. Snart gräver gänget fram sina bobollsträn och så
blir det rähinä...

På kryssning med Mötley Crüe

En litet annan sida av den sedvanliga The Dirt-storyn om Mötley Crüe
hittar jag i tidningen Faces Rocks från april 1988 där den stackars
reportern får som nakki (gratis!) att följa med bandet på tv-kanalen
MTV:s "Mötley Crües to nöwhere"-promotripp på en lyxjakt i två dygn
med en massa fans...

Bandet, med Vince och Tommy i spetsen, beter sig enligt reportaget
exemplariskt. De är schyssta och roliga och orkar underhålla fansen
under hela seglatsen och ännu en lång stund efter att de kommit
tillbaka i land. Ganska intressant att läsa en artikel om händelser
som inte nämns i historikerna, intervjuerna och tillbakablickarna vi
idag läser om bandet som den 18 november spelar ett av sina allra
sista gigs i en (slutsåld) Arena i Helsingfors.

Brian Johnson om sin keps

I juli såg jag AC/DC spela inför 55 000 människor i Tavastehus. Tyvärr
spelade de ingenting från den allra första AC/DC-skivan jag skaffade,
Blow up your video från 1987. Desto roligare är det att hitta en
intervju med Brian Johnson just innan de skall släppa det albumet. Vid
den tiden var bandets medlemmar redan etablerade legender och veteraner.
Journalisten frågar bland annat om Johnson sover med sin keps. Johnson
grinar och säger att han har den för att han gillar den och dess
ingrodda svett och smuts trots att han har allt sitt eget hår kvar
under den. Antagligen var det samma hatt han hade på sig i Kantola
evenemangspark nyss. Knappast städar Brian Johnson heller sin lekstuga
så värst ofta.

Men nog om det, nu skall jag lägga mig i hängmattan i regnet och läsa
ett par intervjuer med Savatage och Dokken.

Läs också