Hoppa till huvudinnehåll

Vi behöver tala om det här, men hur?

Olli Immonens Facebooksida.
Olli Immonens (Sannf) skriverier Olli Immonens Facebooksida. Bild: Lehtikuva facebookprofil

Finland är inte sig likt efter riksdagsledamot Olli Immonens (Sannf) Facebookuppdatering mot mångkultur. Man kan säga att landet är delat; i de som protesterar högljutt, i de som försvarar Immonen och sedan en grupp som tiger.

Torbjörn Kevin skrev i HBL 2.8 att Immonens Facebookinlägg var skrämmande, men att elitens icke-bemötande är mer skrämmande.

Han efterlyser ett underbyggt försvar av multikulturalism i stället för tomma fraser och pliktskyldiga reaktioner. Han anser att många av våra partiledare har svikit och öppnat för misstanken om att de inte själva tror på sina egna ord när de försvarar mångkulturen.

HS-journalisten Anna-Stina Nykänen skriver om att finländska politiker har en kultur av tigande när något tråkigt händer. Vi har i ryggraden att tiga i stället för att säga något, eftersom tala är silver och tiga är guld.

I Nykänens artikel framkommer att man vid politiska skandaler i Finland av tradition har låtit partierna själva ta hand om sina egna affärer, när någon gjort bort sig. I andra länder skulle man inte tyst följa med från sidan medan ett annat parti trampar i klaveret.

Enligt Nykänen gillar inte politiker heller att tala om värdefrågor om man känner att det finns så kallade viktigare ärenden att avhandla.

Ett bra exempel på det som Nykänen beskriver är gårdagens presskonferens om samhällsfördraget där journalisterna snällt höll sig till ämnet, utom en som frågade vad statsminister Juha Sipilä anser om Olli Immonens framtid i riksdagen, med hänvisning till nynazisternas våldsamma attack i Jyväskylä.

Det enda Sipilä svarade, var att det vid det här skedet inte finns tillräckliga bevis för att riksdagsledamot Immonen har kontakt med Finska motståndsrörelsen.

Inte ett ord om vad han anser om incidenten, inte ett ord om hur motbjudande nazism är. Och inte en enda journalist ställde en tilläggsfråga.

Tidigare utrikeskorrespondenten Juri von Bonsdorff är förvånad över den finländska slätstrukenheten. I USA skulle inte en journalistkår bete sig så välartat, där struntar man i makthavarnas agenda för en presskonferens och ställer de frågor som för stunden intresserar mest, oberoende av hur illa berörda beslutsfattarna blir.

Senare på måndagskvällen var Sipilä gäst i A-studio och svarade på en direkt fråga om han är beredd att skrida till åtgärder som förbjuder Finska motståndsrörelsen.

- Om organisationens mål och medel är att skada andra människor så kan den inte verka på laglig bas, sade Sipilä.

Uppståndelsen är omfattande och enligt Torbjörn Kevin finns det all orsak att kritisera oss journalister för att vara tafatta. Vi har enligt Kevin inte åskådliggjort tillräckligt bra, vi har inte förklarat tillräckligt tydligt och vi har inte ställt de svåra frågorna, säger han i sin debattartikel.

Också Sannfinländarna kommer med mediekritik i sitt pressmeddelande. Men av andra orsaker. Sannfinländarnas Matti Putkonen beskyller medierna för klappjakt och svartmålande och anser att medierna bedriver hatprat. Orsaken är, enligt Putkonen, att journalisterna har haft så svårt att smälta sannfinländarnas framgång i politiken att man nu med alla medel försöker få Sannfinländarna ut ur regeringen.

Av allt att döma finns här ännu mycket att tala om, frågan är hur diskussionen ska föras så att alla är på samma karta och så att diskussionen inte leder till ännu mera hat, våld och klavertramp.

Sannfinländarna ställer in torgevenemang – beskyller massmedia

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt