Hoppa till huvudinnehåll

Om de finlandssvenska institutionernas brist på gatucred och andra reflektioner

Fest med egyptiska Islam Chipsy
Fest med egyptiska Islam Chipsy Bild: Sebastian Bergholm/Yle islam chipsy

Det har varit en hel del snack om bubblor sedan riksdagsvalet. Det vore enkelt att säga att de urbana människor som festade på Flow på lördag skiljer sig från resten av landet, eller tvärtom. Det är ändå knappast sant.

Jag tar min subjektiva rätt och säger att musiken på Flow ofta är intressantare än på andra festivaler, men i grunden handlar det om samma sak: träffa vänner, festa, lyssna och ha kul.

Teatralisk Foxygen och pentagram
Teatralisk Foxygen och pentagram Bild: Sebastian Bergholm/Yle foxygen

Graden av hedonism torde vara rätt konstant vilken festival man än väljer att granska. Jag själv var i tjänst på festivalen och i stället för att festa observerade jag och slogs av några saker.

1. Ett pentagram som backdrop lovar en hel del, men trots att amerikanska Foxygen hade måna fina karneval element (pentagram, kör, energi och snygga kläder) så var låtarna inte tillräckligt medryckande. Bra låtar är ett måste.

2. Kyrkslättsbandet Likanen Etelä har väckt uppmärksamhet i år och media har inte överraskat någon genom att plocka fram deras positiva attityd till cannabis. Nå, de drog huset smockfullt under sin spelning och folk sjöng lyckligt med: H-U-R-R-I. Jag stod där och funderade på att det är sällan något finlandssvenskt når fram så bra som Likainen Etelä. Här har vi fina ambasssadörer för finlandssvenskheten och jag påstår kanske inte att SFP eller Folktinget borde ha en betydligt knarkigare image, men mera gatukredibilitet borde man nog skaffa sig. Sådant går bevisligen hem.

3. Skotska Belle and Sebastian gjorde ett småtrist och akademiskt intryck i ungefär en halvtimme men då de plötsligt bjöd upp människomassor på scen så förvandlades den stora festivalscenen till ett oemotståndligt party. Att festen dessutom tog fart då man spelade titellåten till tredje albumet The boy with the arab strap var perfekt. Jag brukade lyssna på den då jag var utbyteselev i Göteborg 1999. Jag minns låten som melankolisk. Fint att se hur en låts många sidor träder fram i olika sammanhang.

Seinabo Sey på Flow
Seinabo Sey på Flow Bild: Sebastian Bergholm/Yle seinabo sey

4. Svenska Seinabo Sey uppträdde med en väska runt halsen, vilket är perfekt, och hennes bråddjupa röst och fina låtar förklarar varför så många inte ens rymdes in på Bright Balloon 360-scenen.

5. Då mycket folk är i farten måste man spela sina kort väl. Jag gav upp min plats under Seinabo Seys sista låtar för att se Mika Vainio undersöka ljuds fysiologi i Voimala. Det var kantigt, sprakande, undermedvetenhet i rörelse på något sätt och jag fick känslan av att det här var det inslag på festivalen som bäst låter sig kallas konst. Man behöver lite fysiska knockar i all festlig musik insåg jag.

Islam rules

Kvällens höjdpunkt stod egyptiske trion Islam Chipsy för. Två trummisar som lät som en hel slagverkskår skapade frenesi som Islam Chipsy själv pepprade med vilda synthslingor och orientaliska skalor (om man tillåter detta otillräckliga och västerländska begrepp).

Bandet spelar chaabi, är väl rotade i Egyptens traditionella musik och brukar spela på gatubröllop. Intensiteten och glädjen i spelningen var ett lyckorus och en fullträff. Islam Chipsy brukar spela hela natten, men ordningsreglerna i Helsingfors tillåter inget sådant. Vi behöver nog färre regler.

Mika Vainio på Flow
Mika Vainio på Flow Bild: Sebastian Bergholm/Yle mika vainio

Det är ofta i marginalen som Flow är intressantast och min lördagskväll fick mig att hålla kvar den insikten. I dag förväntar jag mig mycket av Nathalie Prass och vilda Dog Life.

En intervju med Islam Chipsy kommer senare.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje