Hoppa till huvudinnehåll

Den ljusnande framtid är er (?): Tal för Tölö gymnasium 12.8 2015

Fotar flamingo i Atacamaöknen.
Fotar flamingo i Atacamaöknen. Bild: Marcus Rosenlund saltöken

Hej, jag är Marcus, och jag är alkoho-... öh, fel möte, jag menar medelålders.

Kanske det hör till den här åldern, jag vet inte, men jag vaknar upp då och då och den här Talking Heads-låten spelar i mitt huvud. Once in a Lifetime heter den. Pointen är att hur hamnade jag här? När blev jag så här gammal? Jag är född samma år som Neil Armstrong och Buzz Aldrin vandrade på månen. Om ni vet när det var så vet ni hur gammal jag är.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund marcus kvanthopp

Jag har goda och dåliga nyheter åt er. Vi börjar med de dåliga. Ni kommer också snart att vara lika gamla som jag. Ni skulle falla av stolen av skräck om ni visste hur fort tiden kommer att gå.

Jag menar allvar!

Det känns på riktigt som om det var i går som jag satt där som ni är nu. Eller jag gick i Grankulla, men ni vet vad jag menar. Så pointen här är: make it count. Gör det mesta av tiden, för den går helt galet fort och innan ni vet ordet av så är ni också flintskalliga och bor i Esbo.

Utom tjejerna, förstås. Ni har mer förstånd än att bosätta er i Esbo.

Det var de dåliga nyheterna. Nu de goda.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund marcus rosenlund kvanthopp

Det här citatet brukar tillskrivas den store Carl Sagan, astrofysikern och författaren, men det var snarare Newsweek-journalisten Sharon Begley som formulerade meningen utifrån vad hon trodde att Sagan menade. Nå hur som helst så är det ett bra citat. Och framför allt är det helt och hållet sant.

Jag avundas er, på riktigt, för er generation kommer att få se och upptäcka helt otroliga saker. Nu borde man ju aldrig spå om framtiden, för med 90% sannolikhet går det åt skogen.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund marcus rosenlund kvanthopp

Det här är alltså hur Hollywood inbillade sig 1989 att folk ser ut 2015. Från filmen Back to the Future 2. Hittar ni den där riktigt stora missen som de gjorde?

Nå, jag kan avslöja svaret: Ingen stirrar ner i sin Iphone. Skulle det vara en riktig småstad i Kalifornien så skulle ingen ens titta upp när Marty McFly vattenskidar bakom en bil på sin hoverboard. Alla skulle vara för upptagna med att instagramma eller ta selfies. Men i Back to the Future 2 finns inte en enda smarttelefon!

Internet? World Wide Web? Vad är det?

1989, då hade jag nyss avlagt min studentexamen. Framtidsvisionerna på den tiden var ungefär de samma som numera, ni vet, kolonier på Mars, golfbanor på månen, flygande bilar, robotbetjänter… Men den där riktigt stora grejen, den som förändrade ALLTING? Internet, eller snarare www, the world wide web? Hah! Ingen hade en aning!

Eller?

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund marcus rosenlund kvanthopp

Det här är Ford Prefect, en av huvudpersonerna i Liftarens Guide till Galaxen. Douglas Adams skrev den 1979. Ser ni vad Ford har i handen? Det är en sorts elektronisk bok. Liftarens guide till Galaxen heter den alltså, boken som Adams' bok handlar om.

Den innehåller hela universums samlade information i digital form. Och den uppdateras hela tiden. Vem som helst kan uppdatera den. Det här fantiserade Douglas Adams alltså om 1979. Ungefär så här tänkte han sig att den såg ut.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund marcus rosenlund kvanthopp

Elva år senare meddelade Tim Berners-Lee på Europeiska partikelfysiklabbet Cern att han har hittat på en grej som han kallar World Wide Web. För att fysikerna lättare ska kunna dela med sig av data från Cerns partikelacceleratorer.

Och resten vet vi, liksom. Nu vet vi det alltså. Då hade vi ju ingen aning.

Yeah, right...

Så när någon kommer med påståenden om framtiden, om hur världen kommer att se ut om 25 år, ta det med en nypa salt.

Men som sagt, jag tror ju på riktigt att er generation kommer att få se och uppleva helt hisnande saker. Vissa positiva, andra ganska hemska, tyvärr. Men tror jag t.ex. att ni kommer att få semestra på Mars? Njaa…

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund kvanthopp

Ärligt talat, nej. Hur många här skickade in en ansökan när Space One-projektet sökte frivilliga för en resa till Mars, enkel biljett? De fick väl in ett par hundra tusen ansökningar.

Här ska jag komma med en spoiler, förresten: Det kommer inte att bli av. Space One-projektet var dödfött från allra första början. Någon kommer att åka till Mars, förr eller senare, men inte de här clownerna, och först måste vi återvända till månen.

Fullmånen.
Fullmånen. Bild: Marcus Rosenlund kvanthopp

Jag tog egentligen med den här bilden av månen bara för att visa att kolla vilken siisti bild av månen jag tog i somras. Eller va?

Men poängen är att vänta er inte för mycket av rymden. Jo, förr eller senare har vi folk på månen och på Mars och sannolikt på någon av Jupiters månar också. Högst antagligen är det kineser. Någon kommer att starta ett gruvföretag vars fraktfarkoster åker ut och fångar asteroider och utvinner guld och andra dyrbara råvaror ur dem.

Rymden, rymden...

Det finns tillräckligt med rikedomar där ute för att göra varje man, kvinna, barn, hund, katt och skalbagge på jorden till miljonär flera gånger om.

Men vi har en tendens att vara överoptimistiska när det gäller rymden.

De stora förändringarna som ni kommer att uppleva är sannolikt sådana som vi inte riktigt kan föreställa oss ännu. Lite som webben, Iphonen och Instagram var för Marty McFly år 1989.

Om ni ber mig gissa, så säger jag att de stora och häftiga förändringar som ni kommer att få uppleva antagligen har någonting med artificiell intelligens att göra. Och robotar.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund kvanthopp

Bilar som körs av robotar till exempel, som den här som jag var och provåkte i våras tillsammans med Nicholas där på bilden. De skulle redan nu kunna köra själva om lagen tillät det. I flera länder tillåter lagen redan sådant.

Det finns liksom rätt så få saker som robotar inte skulle kunna göra om vi gav dem tillåtelse till det. Och de kommer att bli allt färre. Jag trodde länge att “journalistens jobb, det kommer robotar aldrig att klara av!” Men redan nu använder bl.a. de stora finanssajterna som Bloomberg robotar till att skriva ekonominyheter. Eller ska vi säga skrivalgoritmer.

Plåtniklas och arbetsmarknaden

Robotarna och den artificiella intelligensen kommer att göra framtiden till en intressant upplevelse, på gott och ont. Jag önskar er lycka till som ska konkurrera med dem om arbetsplatserna.

Men förresten, nu står jag här och pratar som om ni bara kommer att vara passiva åskådare som sitter och tar emot allting som framtiden kastar i era ansikten! Ingenting skulle kunna vara längre från sanningen! Det är ju ni själva som skapar den framtiden; det är er generation som stakar ut vägen.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund kvanthopp

Ett litet Sagan om Ringen-citat där, JRR Tolkien, ännu ett av mina favoritcitat. Er generations väg kan i värsta fall leda till klimatkatastrofens helvete, men det kan vara ni som tar oss alla i kragen och rycker upp oss. Det kanske är ni som räddar världen. Ingen liten beställning; ta ingen onödig stress bara...

Er generation kan också vara den som tar steget rakt in i odödligheten, bokstavligen. Det finns redan nu de som menar att det i princip kunde vara helt möjligt att ladda upp en människas medvetande i en dator eller någon form av artificiell - odödlig - hjärna.

Det är sedan en helt annan femma om någon vill leva för evigt. Eller åtminstone väldigt, väldigt länge.

Och för den allra största delen av människorna på jorden kommer den här sortens funderingar att också i den eventuella super-hi-tech-framtid som vi eventuellt går mot, att vara bisarra och avlägsna fantasier i en riktig värld där man har fullt upp med att hitta mat åt sig själv och barnen när torkan tar skörden och gerillan skjuter geten.

I-landsfantasier?

Våra drömmar om den genetiskt eller cybernetiskt modifierade människan 2.0 med ögon som ser infrarött och turboladdad hjärnkapacitet kan bli verklighet för vissa, på samma sätt som 60-talets drömmar om flygande bilar blev verklighet för vissa. De kallar dem bara privata jetplan.

Bilden här är förresten från Chile, från en bergstopp mitt i världens torraste öken, Atacamaöknen. Cerro Paranal heter den, och uppe på den bergstoppen finns världens största och mäktigaste optiska teleskop, VLT, “Very Large Telescope” heter det.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: ESO kvanthopp

Det är nu som jag kommer till den där cheesyga biten där jag berättar om en dröm som jag hade och som jag förverkligade, och om jag kan göra det så kan ni också!

Jag hade i åratal drömt om att en dag resa till Chile och bekanta mig med de fantastiska astronomiska anläggningar som finns där långt borta från ingenstans, under världens mörkaste natthimmel.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: ESO kvanthopp

Det är helt galet långt borta, det är grymt svårt att ta sig dit, att få tillstånd att besöka de här ställena, Det underlättar saken betydligt om man har ett presskort och jobbar för ett stort public service-bolag. Vilket jag gör.

Att bli vetenskapsjournalist var en annan dröm jag hade. En dröm vars förverkligande gjorde att jag kunde förverkliga den här med berget i Chile.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: ESO kvanthopp

Grejen är att man måste ha drömmar, trots att det låter som en cliché. Meillä on unelma. Eller kalla det mål. Ett samhälle fritt från rasism och fascism är ett sådant, ett fint sådant. Att sitta på en bergstopp i Anderna och titta på stjärnorna är ett annat sådant mål, ett mera personligt sådant. Men vad det än handlar om så måste man tro på att det går att fixa.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund kvanthopp

Det här är vid radioteleskopet ALMA, på 5000 meters höjd. Där drabbades jag av en lätt höjdsjuka. Det är lite som att vara berusad, men inte på ett bra sätt.

På vägen från Paranal till ALMA irrade jag dessutom bort mig ute på saltslätten Salar de Atacama och körde fast i saltet med min lilla Citroen där ute och var nära att dö, men klarade mig. Det tog tre månader innan jag vågade berätta om det här för min fru.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund kvanthopp

Apropå det, när ni nu ger er ut på er egen väg så kommer ni att köra fel ni också. Ni kommer att klåpa. Det är helt okej, det händer oss alla. Men kom ihåg: misstag är inget självändamål. De är ingenting att skämmas för, men de är inte heller någonting fint och romantiskt.

Misstag är dyra och tidsödande och kan i värsta fall kosta folk livet. Den enda poängen med att måka är att man lär sig någonting av det så att man inte måkar nästa gång. Det är min filosofi.

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: Marcus Rosenlund kvanthopp

Och kom ihåg: hur ni tar er till er egen bergstopp, vilken väg ni väljer, det spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att ni en dag sitter där och tittar ut över världen. Eller så når ni inte hela vägen upp, sånt händer, men det finns andra bergstoppar. Cerro Paranal var definitivt inte min sista, om jag får bestämma.

Och är ni av den sorten som föredrar låglandet, så det är helt fine. De gör prima whisky i det skotska låglandet.

Vikten av att ha tråkigt

Men kom ihåg: vad ni än väljer för mål och drömmar i livet: kom ihåg att ha lite tråkigt också, på ett bra sätt.

Efter studentskrivningen tog jag ett halvår time out, lånade alla böcker om stjärnor och planeter som jag hittade på Grani bibban och så for jag ut till stugan och satt där på kobben med fiskmåsarna och kom inte hem och talade knappt med någon innan jag hade läst dem alla.

Den här tiden var på en och samma gång den kanske tråkigaste, men också härligaste, och den som kom att bli den kanske mest avgörande i mitt liv.

Glöm alltså inte att ha tråkigt. Tråkigt är bra, åtminstone i lämpliga doser.

Innan jag avslutar mitt babblande så ska jag ännu visa ett par bilder åt er. Den första kommer här:

Dia ur Kvanthopp-powerpoint
Dia ur Kvanthopp-powerpoint Bild: NASA / Carl Sagan kvanthopp

"Pale Blue Dot" heter bilden; den togs av rymdsonden Voyager i den 5 februari 1990.

Tycker ni någong gång att era problem verkar stora, enorma rentav? Varken era problem eller ens Vladimir Putins syns bara man tar tillräckligt många steg tillbaka. (I det här fallet 6,4 miljarder kilometer.)

Och det här:

Foto taget av Hubble-rymdteleskopet.
Foto taget av Hubble-rymdteleskopet. Bild: NASA/ESA hubble ultra deep field

"Hubble Ultra Deep Field" heter den här. Togs av rymdteleskopet Hubble 2003. Astronomerna undrade vad man såg om man riktade teleskopet mot en mörk punkt på himlen, mellan stjärnorna. Där som ingenting går att se, liksom.

Det här är vad de såg. Cirka 10 000 galaxer. På ett område av himlen som motsvarar det som du ser om du går ut och tittar upp mot himlen genom ett tunt sugrör.

"Think outside the box"

Tycker ni någon gång att ni har prövat på allting utan att lyckas? Att ni har letat överallt efter det där som ni letar efter? Och så uppmanar nån er att "think outside the box".

Jag prövade på det en gång. Men där utanför lådan satt redan en mängd andra och tänkte. Så jag gick in i lådan. Där fick jag tänka i fred.

Världen är gränslös. Bokstavligen. Vilket är hoppingivande i de flesta fall. Utom då man letar efter bilnyckeln.

Läs också

Vetenskap

Nyligen publicerat - Vetenskap