Hoppa till huvudinnehåll

Låtar om det sårbara och fula

Susanne Marins
Susanne Marins gör personlig musik Susanne Marins Bild: Frank A. Unger susanne marins

I samband med en teaterföreställning fick hon möjlighet att prova på gitarrspel och efter det har gitarren hängt med. Visorna är enkelt uppbyggda med gitarrspel.

- Jag tilltalas av det enkla och monotona, säger Susanne Marins.

Som liten sjöng hon hellre än bra, men blev sedan lite rädd för sin röst och hade många år då hon inte vågade sjunga ut. Men tack vare ett punkband som hon medverkade i kom musiken tillbaka.

- I många år höll jag på och musicerade för mig själv, efter hand vågade jag börja spela på bröllop och då gjorde jag låtar som handlade om andra, vilket inte blev lika personligt, säger Susanne Marins.

Texten kommer först

Idag vågar hon vara mera personlig. I regel är det orden som kommer först och sedan gäller det att hitta en ton till orden.

- Mitt stora driv är att få ut texterna till folk, det blir en sorts meditation för mig själv, säger Susanne Marins.

Hon vill förmedla hela människan, det sårbara och det fula.

- Jag vill också visa på de konstiga sidorna i människan för vi är så komplexa varelser. Det tycker jag är intressant att resonera kring.

Hon har svårt att beskriva sin stil, eftersom hon bara vill göra bra låtar där hon får uttrycka sig själv. Andra får sätta ord på vad det är hon gör.