Hoppa till huvudinnehåll

”En flygande fågel får alltid något i sin näbb”

Solveig Friberg utanför sitt hem i Dalsbruk
Solveig Friberg utanför sitt hem i Dalsbruk Bild: YLE/ Tiina Grönroos samtal om livet

Solveig Friberg kommer aldrig att få någon guldklocka för lång och trogen tjänst hos en och samma arbetsgivare. Däremot har hon fått pröva på många olika jobb och projekt.

För drygt tjugo år sedan beslöt sig Solveig att hon inte vill tillbringa flera timmar per dag i bil för att komma till och från jobb. Hon bytte ut ett välbetalt jobb som regionchef för en vuxenutbildningsenhet i Karis till ett jobb som enda anställd på en resebyrå i Kimito. Lönen sjönk med hälften, men i stället tyckte Solveig att livskvaliteten höjdes. Hemmet i Dalsbruk och numera också trädgården och torpet i Rosendal är viktiga för Solveig.

Redan före jobbet i Karis, hann Solveig jobba på olika arbetsplatser, bland annat på utbildningsstyrelsen i Helsingfors. Efter chefsjobbet i Karis har Solveig haft flera jobb och olika tidsbundna projekt.

Jag hade nog redan som ung lite fananamma i mig.

- Jag hör till den åldersgruppen som alltid fått ett nytt jobb. I dagens läge är det inte lika lätt att hitta något nytt efter ett avslutat projekt.

Solveig Friberg är idag 62 år. Hon planerar gå i pension nästa år. Redan nu är hon deltidspensionerad från sitt nuvarande jobb som kultursekreterare vid Kimitoöns kommun.

Att byta jobb är utmanande både på gott och ont. Solveig Friberg har ändå trivts med att få ta itu med nya arbetsuppgifter och projekt.

- Jag är måhända lite rastlös, men det är nog jobbet som fört mig, det har inte varit några medvetna val. Det ena har lett till det andra.

- Min mamma sa redan när jag var ung att ”en flygande fågel får alltid någonting i sin näbb”.

- Jag hade nog redan som ung lite fananamma i mig.

Tröttnade på att pendla

Solveig Friberg är sedan drygt 20 år tillbaka gift med Pentti som är från Dalsbruk. Det var på grund av Pentti som Solveig flyttade till Dalsbruk. I det fallet fattade Solveig ett medvetet beslut.

- Åren som regionchef på Karis Kurscenter var väldigt intensiva. Vi växte alldeles enormt. Antalet vuxenstuderande ökade, det anställdes mera personal. Det var nog det roligaste jobbet jag någonsin haft, men det var också ett väldigt slitsamt jobb.

Det definitiva beslutet att säga upp sig kom efter att Solveig och hennes då sjuåriga dotter körde av vägen mellan Karis och Dalsbruk. Det var vinter och snöyra. Ingen kom till skada men Solveig kände att hon inte orkade köra flera timmar per dag för att komma till och från jobbet.

I stället tog hon ett jobb på en resebyrå i Kimito.

- Det var en filial till en resebyrå som fanns i Åbo. Lönen sjönk med hälften, jag var den enda på kontoret, behövde ingen kalender och jobbade mellan nio och fem.

Också det jobbet, säger Solveig, gav henne nya erfarenheter och kunskaper.

Snuttjobb, projektanställningar

Till skillnad från sin fru har Pentti Friberg haft en enda arbetsgivare, fabriken som de sista åren hette FN Steel. Här jobbade Pentti i nästan 50 år och hann gå i pension långt före konkursen.

Det enda som är bestående är förändringarna.

- För Pentti är det nog mera stressande än för mig att mina projekt har varit tidsbundna. Mitt sätt att jobba har känts främmande för honom.

- Det sker så mycket i samhället idag. De så kallade säkra jobben är inte längre säkra. Det enda som är bestående är förändringarna.

- De som är unga idag har fått vänja sig vid korta, tidsbundna jobb. Det är ingen självklarhet att ha ett jobb eller att man någonsin kommer att få ett jobb.

Solveig Friberg har två vuxna barn från ett tidigare äktenskap. Dottern är biolog och bor i dag på Skottland med sin irländska sambo. Sonen bor i Helsingfors.

- Han är utan jobb, men jag drar mig för att säga det. Jag föredrar att säga att min son är utan lönearbete. Han har lidit av depression, men han skriver en hel del, så sysslolös är han inte. I dag mår han bättre.

- I och med det här har jag också följt med hur svårt det är för de unga i dagens samhälle. Med jobb men också i övrigt.

Vi kommer in på tuffa och tunga perioder. Solveig är ett energiknippe och har en positiv livssyn, men också hon säger att hon tidvis haft det jobbigt.

- Jag säger att det är skojigt att ha en massa olika och varierande jobb, men nog har jag funderat en hel del också över min jobbsituation. Jag och min man har båda genomgått en skilsmässa, som oberoende av vem som fattar det avgörande beslutet, är tung att gå igenom.

- Att flytta är också jobbigt, likaså att skapa nya kontakter. Radhuslägenheten i Karis såldes för just ingenting och jag förlorade en massa pengar.

- Men överlag är jag lyckligt lottad. Jag och min man har mått bra, vi har fått vara friska, både fysiskt och psykiskt. Vi har ett bra liv tillsammans.

Trädgårdsodling och biodling

Det var den första riktigt varma sommardagen i början av juli (2015) jag träffade Solveig Friberg. Det var så pass fint väder att jag kunde åka båt till Dalsbruk. Det var också så pass fint väder, eller vad det nu sedan berodde på, att Solveigs bin började svärma och vi fick lov att skjuta på intervjun med en liten stund.

Biodlingen är en ny hobby för Solveig, som är född i Nagu och vars föräldrar var småbrukare.

- Jag är inte båtmänniska, men för mig är det viktigt att skärgården finns nära. Jag bodde cirka 15 år i Helsingfors. Nu är jag väldigt lycklig över att få bo på landsbygden och i skärgården igen.

Solveig och Pentti bor i en lägenhet i ett trevåningshus i centrum av Dalsbruk. De har en vacker havsutsikt och bakom huset finns träsken och skogen.

Solveig Friberg har en vacker havsutsikt från sin balkong hemma i Dalsbruk.
Utsikten från balkongen är otroligt fin. Solveig Friberg har en vacker havsutsikt från sin balkong hemma i Dalsbruk. Bild: YLE/ Tiina Grönroos balkongutsikt

- Folk hade nog roligt åt att Pentti och jag köpte ett sommarställe 15 kilometer härifrån. Det att människorna här i Dalsbruk har en stuga är inte speciellt ovanligt, men då åker de båt ut till en holme. Vi valde att åka mot landbacken till Rosendal.

- Jag har vuxit upp med jordbruk och tycker om att pyssla i trädgården och odla mina grönsaker.

Stolt byråkrat som gillar jazz

Solveig Friberg arbetar idag som kultursekretare. Man kan säga att hon jobbat mest med utbildning och information under sin arbetskarriär. Solveig utbildade sig först till merkonom, därefter utbildade hon sig till socionom inom offentlig förvaltning på Social- och kommunalhögskolan.

- Jag är nog en byråkrat, idag en kulturbyråkrat. Min man säger att jag är den enda som skryter med att vara byråkrat, men någon ska sköta pappersjobbet också och det passar mig.

Samma helg som intervjun gjordes arrangerades musikevenemanget Baltic Jazz i Dalsbruk. Också där har Solveig varit involverad, några år som verksamhetsledare och på senare år som frivilligarbetare.

- Nu är det några år sedan Pentti och jag har jobbat med Baltic Jazz, men i stället tar vi del av musikutbudet som vanliga besökare.

Överlag när man hör Solveig Friberg berätta om kulturutbudet i Kimitoön fascineras man av hennes engagemang och entusiasm. Hon får Dalsbruk och Kimito att framstå som stora kulturstäder i stället för två små orter i den nya, sammanslagna skärgårdskommunen.

- Du skulle bara veta hur mycket som arrangeras på vintern. Det må vara att det inte är lika mycket bilar och folk i rörelse under vinterhalvåret, men vi ortsbor går ingalunda i dvala.

När Solveig går i pension tänker hon inte bli sysslolös. Hon vill ändå inte göra upp några långsiktiga planer, utan hoppas kunna njuta av dagen som den kommer.

- Så har jag ju min biodling som kan bli min bisyssla!

Läs också

Nyligen publicerat - Vega