Hoppa till huvudinnehåll

Asylsökande och bybor minns varandra med värme

Gelas Ali Mohammed, Majid Mossen, Shaho Osman Mahmud, Harriet Lindelöf-Sahl, Enas Shaho Osman i Fardi Garmanis famn..
Gelas Ali Mohammed, Majid Mossen, Shaho Osman Mahmud, Harriet Lindelöf-Sahl, Enas Shaho Osman i Fardi Garmanis famn. Gelas Ali Mohammed, Majid Mossen, Shaho Osman Mahmud, Harriet Lindelöf-Sahl, Enas Shaho Osman i Fardi Garmanis famn.. Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik majid mossen

För fem år sedan fick Skaftung skola i Kristinestad fungera som inkvartering för 20 asylsökande män. En första skepsis byttes snabbt till vänskap.

I byn kunde man ana en viss oro och rädsla för nykomlingarna. Inledningsvis, ungefär som i Evitskog i Kyrkslätt i dag.

Men det vände snabbt. Skaftungborna minns i dag de tillfälliga gästerna med glädje och värme.

Snart 90-åriga Ann-Marie Åbro på pensionärshemmet i byn minns hur männen gärna hjälpte till att räfsa gården, trots att handgreppet föranledde en viss munter kritik.

Ann-Marie Åbro på pensionärshemmet i Skaftung
Ann-Marie Åbro. Ann-Marie Åbro på pensionärshemmet i Skaftung Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik åbro

- En del hade nog inte hållit i en räfsa förut, skrattar Ann-Marie Åbro.

Barfota i skorna

- Jag minns att jag gav en microvågsugn åt dem, men glömde att ge det där som snurrar inuti. Den gav jag i efterhand när de hade matdag på lokalen.

Kvinnorna på pensionärshemmet stickade också sockor till dem, när de lade märke till att de var barfota i skorna även när det var kallt ute.

I Skaftung ordnades ofta fester tillsammans med de asylsökande männen. De bjöd på mat från sitt hemland. Stolar och bord räckte inte till, så de dukade på golvet. Det var fina tillställningar minns Åbro och Harriet Lindelöf Sahl, som båda bor i Skaftung.

Alla 20 asylsökande som bodde i Skaftung flyttade småningom bort från byn då antalet asylsökande minskade. Skolan där de bodde är i dag i privat ägo.

Via Irak och tillbaka

Shaho Osman Mahmud från Irak var en av de 20 som kom som asylsökande till Skaftung för fem år sedan. Han blev utvisad och flyttade tillbaka till Irak. Nu är han tillbaka som asylsökande i Finland och Kristinestad.

Under åren i Irak har han hunnit gifta sig och är nu här med sin fru och en dotter på fem månader. Familjen bor i Röda Korsets förläggning i Ömossa, i dag före detta daghemmet i byn.

För Shaho Osman är det positivt att få komma tillbaka just till Kristinestad, där han nu får återse många gamla bekanta från förra gången han kom hit som asylsökande.

Den här dagen har de besök av en gammal bekant, Fardi Garmani som fått stanna i Finland. Han kan finska och hjälper oss med språket.

- Jag hoppas jag får stanna här, säger Shaho Osman Mahmud.

- Då jag första gången kom till Skaftung för fem år sedan möttes jag av snälla människor. De var de allra bästa, säger Shaho.

Rykte på byn

Harriet Lindelöf-Sahl var den första som mötte gruppen när de kom till byn.

- Jag gick dit för att jag visste att deft fanns en viss osäkerhet i byn när ryktet gick att det skulle komma 20 unga män till Skaftung. Men jag beslöt mig för att gå dit och berätta vem jag är och varför jag är där och berättade lite om byn och hälsade dem välkomna.

Att de blev emottagna redan från första dagen av en vänlig människa betydde mycket för de asylsökande.

- Harriet hjälpte oss så mycket och hon är en väldigt trevlig person, säger Shaho. Hon blev som en andra mamma för oss, säger han.

Början kunde ändå vara lite knepig. Inledningsvis var de asylsökande väldigt reserverade och visste inte ens om det var tillåtet att gå på landsvägen, men såväl Harriet Lindelöf-Sahl som andra bybor bjöd alltid en hjälpande hand när det behövdes.

Även byns ungdomar etablerade kontakt med de asylsökande i byn.

Ska hjälpa sin nästa

- Inte tyckte jag det var så märkvärdigt när jag hörde att de skulle komma. Det var människor som behövde trygghet och skydd och vi hade tomma bostäder i Skaftung, så det var bara trevligt att de fylldes och det blev mera liv i byn, säger Antonia Ingves.

- Jag var där och hälsade på för att de skulle känna sig välkomna och många blev mina vänner, säger hon.

Antonia Ingves tycker inte att man ska göra skillnad på folk och folk när det gäller människor som är i nöd.

- Då kan man inte börja säga att vi helst tar kvinnor eller familjer eller ensamkommande ungdomar, för de behöver ju alla skydd och de behöver skydd akut. Man kan inte välja då utan man måste hjälpa sin nästa. De här är våra nästa, säger Ingves.

Medvetet jobb för bra stämning

Att stämningen i Skaftung blev så välkomnande och positiv trots den lilla osäkerheten i början, beror på medvetna insatser.

- Vi gjorde en sak som jag tycker att alla andra kunde följa efter. Jag ordnade ett möte på ungdomslokalen, dit alla bybor och asylsökande bjöds in. Jag fick hjälp av den lokala Röda Kors-avdelningen och Röda Korsets asylmottagning i Kristinestad, sgäer Harriet Lindelöf Sahl.

På mötet presenterade sig de nya byborna och berättade vem de var och vad de hade för bakgrund. En del hade också utbildning och yrke. Under serveringen efteråt fick och byborna träffa dem och prata.

- Det var en väldigt bra öppning. Bjud in och ta själva kontakt! Vänta inte att någon annan ska göra det, säger Harriet Lindelöf-Sahl.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten