Hoppa till huvudinnehåll

När damfotbollen vinner i uppmärksamhet

När jag ser tillbaka på vad det den här sommaren har talats om i Sverige så är det framför allt fotboll.

Det svenska ungdomslandslaget U-21 vann guld i EM och firades inför 20 000 supportrar i Kungsträdgården i Stockholm. Det var en efterlängtad fotbollsfest, efter ett damlandslaget föll ut redan i åttondelsfinal i fotbolls-VM i Kanada i juni, efter förväntningar som var mycket mycket högre.

Det skrevs spaltmeter med spekulationer om taktik och laguppställning och det gjordes personporträtt på sjärnorna och gavs ut tjocka fotbollsbilagor. Men det blev en stor besvikelse; rubriker som fiasko slog emot och landslaget var tvunget att åka hem från Kanada mycket tidigare än väntat. Trots det vill jag påstå att det blev en vinst då det gäller damfotollen i sportjournalistiken.

Efter att i många år ha ropat efter mera uppmärksamhet så fick damerna nu första platsen på kvällstidningarnas löpsidor under nästan hela turneringen. Svenska medier har sedan flera år tillbaka gjort en poäng i att inte göra en indelning i fotboll och damfotboll utan endast tala om fotboll. Sveriges TV4 försökte hålla den linjen men internationella fotbollsförbundet Fifa tvingade kanalen att använda det officiella Fifa Dam-VM. TV4 borde ha struntat i det, ansåg flera debattörer och frågan fick en hel del uppmärksamhet.

En onödig försiktighet i bevakningen fanns inte heller där – damerna behandlades inte med silkeshandskar i medierna. När det gick dåligt så blev det skäll, och inte minst förbundskapten Pia Sundhage fick utstå mycket kritik efter förlusterna, samt för mediehanteringen. Sundhage var svårtillgänglig för intervjuer och gav bristfälliga svar. Kanske sportjournalistiken har nått så långt nu att damfotbollen kan kritieras på lika villkor som herrfotbollen, då det finns orsak.

Så visst har medierna försökt ge rättvisa, men som Pia Sundhage själv sade efter turneringen: att ens nå kvartsfinal hade varit viktigt för damfotbollen. För det är sällan som damerna har allt ljus på sig. Och villkoren för proffsdamerna är som tagna ur en annan värld jämfört med herrarnas. När jag besökte ett av av Europas främsta damlag FC Rosengård tidigare i år beskrev elitspelaren och nuvarande tränaren Therese Sjögran de ekonomiska villkoren för de europeiska damlagen så här: "hade vi bara fått en procent av vad herrarna får så hade vi gått på plus".

Det kommer att ta länge innan mera sponsorpengar och större understöd från de internationella fotbollsförbunden börjar lossna för damerna. Men den uppmärksamhet som damlagen får i samband med turneringar hjälper till att höja intresset. Och många som inte tidigare har tittat på damfotboll har antagligen gjort det i sommar.