Hoppa till huvudinnehåll

Esbo Ciné 2015 – strålande stjärnor

Ingrid bergman fotograferar
Kvinnan med kameran. Stig Björkmans dokumentär "Jag är Ingrid" visar att Bergman trivdes även bakom kameran. Ingrid bergman fotograferar Bild: Atlantic Film ingrid bergman

Det finns skådespelare och så finns det stjärnor. Stjärnor som lyser upp duken med sin blotta närvaro. Stjärnor vars lyskraft bara intensifieras med åren. Hit hör Helen Mirren, Charlotte Rampling och Ingrid Bergman.

I likhet med tidigare år premiärvisar Esbo Ciné en del filmer som under höstens lopp kommer att gå upp på den vanliga repertoaren. När det gäller årets utbud kretsar flera av dessa kring starka kvinnliga skådespelare. I såväl fiktiv som dokumentär form. Här är tre pärlor att hålla utkik efter.

45 år – gastkramande om livet

Kate (Charlotte Rampling) och Geoff (Tom Courtenay) har varit gifta i 45 år – ett faktum som skall firas med besked. Men bara några dagar innan festen dimper ett brev ner i postlådan. Ett brev som förändrar allt.

Tom Courtenay dricker te medan Charlotte Rampling tittar mot horisonten
Tom Courtenay dricker te medan Charlotte Rampling tittar mot horisonten Bild: 45 Years Film Ltd 45 years

Egentligen borde man inte avslöja så väldigt mycket mer än detta för att inte förta något av kraften i det drama som långsamt vecklar ut sig likt en blodröd ros.

Låt mig bara säga att sådant som inträffat i det förflutna kan få ödesdigra följder i nuet. Effekten är lite densamma som när det äkta paret i Eyes Wide Shut börjar lufta sina fantasier.

Hur mycket vet man egentligen om den man är gift med? Hur mycket bör man veta? Vad baserar man sin lycka på? Vad styr de beslut som fattas inom ramen för ett äktenskap?

Frågorna är många - men en sak är klar: det här är en fantastiskt bra film! Inte en enda scen känns onödig, inte en enda bild för lång. Inte för ett ögonblick upphör händelserna att fascinera. Och inte en enda gång känns utgången självklar.

Charlotte Rampling har imponerat många gånger och även denna gång presterar hon en extrem närvaro. Inte rädd för att visa rollkaraktärens smärta, inte sen att blotta sitt eget åldrande. Hon sekunderas utmärkt av Tom Courtenay i rollen som Geoff. En man som talar mest när han inget säger.

Du kan se "45 Years" i Esbo den 21.8 kl:19.00. På den vanliga repertoaren går den upp den 18.12.

Kvinna i guld – om konstens verkliga värde

Det är tidigt 1900-tal och en vacker kvinna poserar för en konstnär som pryder delar av sitt verk med guld. Tavlan hängs därefter på paradplats i hemmet. Ett judiskt hem som några decennier senare plundras av nazisterna.

Ytterligare några decennier senare fattar en äldre dam i USA ett drastiskt beslut. Hon vill ha tillbaka porträttet på sin faster. Och hon är beredd att anlita en advokat för att få sin vilja igenom.

helen mirren och ryan reynolds poserar framför ett verk av Klimt
helen mirren och ryan reynolds poserar framför ett verk av Klimt Bild: © 2014 The Weinstein Company. All Rights Reserved. ryan reynolds

Frågan är om det räcker med pur vilja när konstnären bakom porträttet hette Klimt och verket betraktas som en av Österrikes skatter...

Här finns visserligen tempomässiga svackor och enstaka sekvenser som luktar historielektion – men i det stora hela flyter det bra. Pendlandet mellan tidsperspektiven fungerar och frågan om konstens värde bortom såväl estetik som ekonomi känns berättigad.

Och så har vi Helen Mirren. Stark, stoisk, självsäker och skarp. Hennes Maria Altmann är definitivt släkt med The Queen – men utan att någonsin kännas som en kopia. Det här är en kvinna formad av andra utmaningar men stöpt i en form av samma årgång. En sällsynt fin årgång.

Du kan se "Woman In Gold" i Esbo den 28.8 kl:19.00. På den vanliga repertoaren går den upp den 17.9.

Jag är Ingrid - ett porträtt brinner fast på duken

De allra flesta har i något skede ställts inför någon bild på Ingrid Bergman. Om inte på film så via vykort, planscher eller andra prylar. Ingrid Bergman är helt enkelt en av filmvärldens ikoner.

En stjärna från första stund. En ung flicka som klarade flytten från Sverige till Hollywood. En mogen kvinna som lyckades göra comeback efter åtta år ute i kylan sedan hon lämnat äktenskap och drömfabrik till förmån för Roberto Rossellini.

Men vem var hon?

Med hjälp av Bergmans brevkorrespondens och de tre barnens redogörelser tecknar Stig Björkman ett porträtt av en människa som levde upp inför kameran – som började lysa när hon fick ställa den mellan sig själv och verkligheten.

Ingrid Bergman i vattnet med tre av sina barn.
Ingrid Bergman i vattnet med tre av sina barn. Bild: Atlantic Film ingrid rossellini

För verkligheten var inte alltid lätt. Föräldrarna dog tidigt och den unga kvinnans kärlek till filmen kom i perioder att överglänsa all annan kärlek. Familjelivet och Hollywood var inte en ekvation som gick att lösa. Vare sig det handlade om den svenska eller den italienska familjen.

Men hon inte bara ville arbeta - hon måste. Det är uppenbart att hon var rastlös och kände sig tom så snart en inspelning var över och det var oklart när nästa skulle ta vid. Tillvaron med man och barn förmådde inte mätta den hungern.

Jag är Ingrid är ett måste för alla som gillar Ingrid Bergman. Sevärd är den även för den som mot förmodan inte gör det. För detta är en dokumentär som inte enbart handlar om en skådespelares makalösa prestationer utan även om vad det är som formar en människa.

Den Bergman som framträder är charmig, välformulerad och målinriktad samtidigt som hon är påtagligt självcentrerad. En människa med andra ord – och inte bara en stjärna.

Du kan se "Jag är Ingrid" i Esbo den 29.8 kl:15.00. På den vanliga repertoaren går den upp den 11.9

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje