Hoppa till huvudinnehåll

Ett drama fyllt av hjältar

Elias Edström som Jin Wuzhu och Antti Silvennoinen som Gao Chong
Elias Edström som Jin Wuzhu och Antti Silvennoinen som Gao Chong Elias Edström som Jin Wuzhu och Antti Silvennoinen som Gao Chong Bild: Mitro Härkönen wusheng company

En sexårig dröm gick i uppfyllelse när Wusheng Company framförde Pekingoperan Den siste krigaren nu under Helsingfors festspel. Med hjälp av kampsportskunniga wuschuidkare, cirkusartister från Åbo Cirkusakademi och dansare, med självaste koreografen - dansaren Tero Saarinen i en solistroll, har det blivit en föreställning som heter duga.

För att det hela alls skulle bli möjligt har Wusheng Companys grundande medlemmar, eldsjälarna Antti Silvennoinen och Elias Edström fått draghjälp med att hitta medverkande främst av Jyri Sucksdorff, ordförande för Finlands Wushu Kungfu förening.

Den allra första hela finska Pekingoperan 2013

Som regissör och dramaturg har kompaniet åter haft professor Lû Suosen, Elias´ och Anttis lärare vid "Nationella akademin för traditionell teater" i Peking. Suosen var med också 2013 när den första finska Pekingoperan i sin fulla längd framfördes, Den rättrådige generalen förvisas, en klassisk pjäs från Ming-dynastin.

Förmodligen spelades Den rättrådige generalen förvisas då också för första gången utanför Kina, ett framförande som skedde både på finska och svenska.

Över nationsgränser

Men den allra första gången kinesisk teater överlag spelades i Finland var den 9 september 1955. Det skedde på den finska nationalscenen, Kansallisteatteri i Helsingfors, samma scen som nu under Helsingfors festspel har fått uppleva Wusheng Companys Den siste krigaren.

Pekingopera i Finland, Elias Edström som Jin Wuzhu
Elias Edström som Jin Wuzhu Pekingopera i Finland, Elias Edström som Jin Wuzhu Bild: © Mitro Härkönen wusheng company

Ännu på 1970-talet ansågs det närmast omöjligt med asiater i europeiska orkestrar och européer i asiatiska orkestrar. Här fick vi se ett internationellt samarbete, som började med att sju musiker ur den kinesiska teaterorkestern stegade fram inför den helt smockfulla teatersalongen och spelade på sina, för oss, så exotiska instrument.

Därefter ackompanjerade de den visuellt mycket tilltalande föreställningen, som sig bör från scenens vänstra sida, sett från deras håll. Den siste krigaren är från Song-dynastin under 1100-talet och kortfattat går handlingen ut på att det från norr anfallande Jin väldets armé under Jin Wuzhus ledning, tolkad av Elias Edström, vill erövra mera av Song väldets områden i söder.

Ung, kaxig general

Ledaren Yue Fei, Tero Saarinen, i söder gör allt han kan för sitt rikes försvar.

Antti Silvennoinenoch Tero Saarinen
Antti Silvennoinen och Tero Saarinen under en övning Antti Silvennoinenoch Tero Saarinen Bild: Mitro Härkönen wusheng company
Men han lyckas inte hindra den unge och kaxige kejsarsläktingen, generalen Gao Chong, gestaltad av Antti Silvennoinen, när även han vill träda ut i livsfara på slagfältet. Där mejar Gao Chong sedan ner den ene efter den andre, men vet i det läget ännu ingenting om Jin arméns järnförsedda krigsvagnar…
Antti Silvennoinen som Gao Chong
Antti Silvennoinen som Gao Chong Antti Silvennoinen som Gao Chong Bild: Mitro Härkönen wusheng company

Tack vare textningen, sången på finska och den korta animationen i början förefaller det lätt att följa med i handlingen. Det stiliserade kroppsspråket med sina exakta figurer känns inte heller svårt – men vem vet å andra sidan hur många betydelser till exempel jag missar…?

Enorm benstyrka

Sekvensen där Antti Silvennoinen upprepat, i en sorts spagat, slänger sig ner mot golvet och enbart med benens kraft tar sig upp i samma rörelsebana gång efter annan, är både imponerande och tydlig. För om jag har förstått det rätt gestaltar han här det att hans häst eller han själv har blivit sårad. Motståndet i uppgången av spagaten, lär ska visa graden av skada.

Och precisionen i när de järnförsedda krigsvagnarna väller in på scenen, symboliserade av gula flaggor, den är visuellt rentav vacker. Svärdfäktningen, anfallen och volterna bildar mäktigt tilltalande mönster. Imponerande är också hur solisterna Silvennoinen, Saarinen, Edström och Ville Seivo lyckas bära upp och bemästra sina tunga, glimrande dräkter med lager av tjockt tyg, flaggor instuckna i nacken och långa spjut.

Elias Edström som Jin Wuzhu och Ville Seivo som Hei Fengli
Flykt över stridsscenerna Elias Edström som Jin Wuzhu och Ville Seivo som Hei Fengli Bild: Mitro Härkönen wusheng company

Däremot hade jag i sångerna och ropen ställvis önskat lite mera pondus och övertygande röstanvändning. Här kommer en försiktighet fram, som inte helt matchar allt macho i övrigt.

Bakgrundsfakta

Karaktärerna i Pekingopera är antingen kvinnliga, Dan eller manliga, Sheng. Inom dem finns olika rolltyper, alltifrån den unga krigarkvinnan Wu dan eller den gamla kvinnan Lao dan till Hua lian, som är karaktärer med målat ansikte liksom också clownkaraktären Chou. Wu sheng i sin tur är en manlig krigare, som i likhet med sin kvinnliga motsvarighet, Wu dan, är bra på akrobatik och stridskonst.

“Xiao gu” betyder liten trumma och håller den takt som skådespelaren har på scenen.

Svajigt i början på höga koturner

Tero Saarinen konstaterade under publikdiskussionen efter den andra föreställningen att hans vrister i början hade gett vika i ovanan att ta sig fram på höga koturner och att känseln i huvudet försvinner när den bollförsedda, yviga kronan spänns fast på huvudet.

Bakgrundsfakta

Både Elias Edström och Antti Silvennoinen har studerat fysisk teater vid Novia i Vasa och vid Nationella akademien för traditionell kinesisk teater i Peking. För Edström har olika sorters kampsport fungerat som en inkörsport till Pekingoperan.

Inom Pekingoperan finns ett antal givna karaktärer och man blir tilldelad en karaktär utifrån sina egenskaper. Antingen kommer man i facket wu, kamp eller i wen, sångfacket, det senare med mer poetiska, romantiska pjäser.


För Saarinens del har instuderingen pågått i ungefär ett år. Silvennoinen med sina två år är den som har tränat längst på just denna opera, eller Jing Ju - som Pekingopera egentligen heter.

Och mera än en gång har tanken på att ge upp projektet kommit över herrarna. Men samtidigt är deras förtjusning inte att ta miste på, en förtjusning och humor som också syns i föreställningen.

Skrämselhicka inför export till Kina

Nu finns en plan att föra produktionen till Kina nästa år. Projektet förskräcker, säger kvällens solister. Men samtidigt tänker de sig att de kunde bjuda på lite nya element inom Pekingoperan.

Här kommer Mikki Kunttus mycket välfungerande och rentav spännande ljusdesign väl till pass som ett sådant tidigare oupplevt element. I Kina framförs Pekingopera i ett starkt, ovarierat ljus. Och ja, onekligen skulle reaktionen där vara intressant att ta del av.

Högt bifall

Publikens förtjusning var uppenbar efter onsdagens föreställning. Applåderna och bravoropen ljöd ett bra tag. För egen del måste jag säga att jag aldrig någonsin hade trott att jag skulle kunna uppleva en berättelse om krig, som någonting så här fascinerande och estetiskt tilltalande.

Men så var det ju inte heller en riktig strid, ett verkligt, icke-stiliserat krig – för i sådana finns vare sig hjältar eller någonting vackert.

Elias Edström som Jin Wuzhu och Ville Seivo som Jin Wuzhu
Elias Edström, Ville Seivo och fyra av de sexton akrobatiska krigargestalterna Elias Edström som Jin Wuzhu och Ville Seivo som Jin Wuzhu Bild: Mitro Härkönen wusheng company

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje