Hoppa till huvudinnehåll

Aino Sibelius i helfigur

Aino Sibelius kläder.
Aino Sibelius kläder. Bild: YLE/Marit Lindqvist aino sibelius

Strumpor, sybehör, broderier, glasögon, väckarklocka, ett par virkade vita handskar … På Träskända konstmuseum kan man just nu se en del föremål som tillhört Aino Sibelius.

Det har knappast gått någon förbi att man i år firar kompositören Jean Sibelius 150-årsjubileum med bl.a. utställningar, jubileumsmynt, seminarier, kompositionstävlingar, festliga konserter och specialkomponerade menyer.

I familjen Sibelius hemtrakter i Träskända har man i sommar haft gott om besökare såväl på Ainola, familjen Sibelius hemmuseum, som på Träskända konstmuseum där man fokuserar på fru Aino Sibelius liv.

En kvinna som av släkt och vänner beskrivs som systematisk, noggrann, pliktmedveten, sträng och rättvis men också omtänksam, humoristisk, glad och spjuverkatig.

Så sorger och skörda glädje

Hösten 1904 stod stockhuset i närheten av Tusby träsk klart och såväl Jean som Aino kom att bo i Ainola livet ut.

Här kunde Jean Sibelius komponera i lugn och ro (medan familjen fick trippa på tå), och Aino ägnade sig i hög grad åt att organisera allt från de fem flickornas skolgång (Aino undervisade dem också delvis hemma) till inredning och trädgårdsskötsel.

Aino Sibelius var också oerhört intresserad av heminredning och förutom att brodera textilier gjorde hon också upp ritningar för möbler, såsom matbordet och stolarna i matsalen, olika skåp – för att inte tala om bastun som fick ett finurligt vattensystem för att bespara kvinnornas ryggar: istället för att kånka hinkar med vatten leddes vattnet via en stupränna in i tvättrummet och badkaret.

I enlighet med tidens ideal, och tidvis också av ekonomiskt nödtvång, strävade man efter att vara självhushållande i så hög grad som möjligt, vilket innebar att man odlade allt från diverse olika köksväxter till bär, frukt och blommor.

Aino tillhörde familjen Järnefelt som levde i enlighet med tolstojanismen - en rörelse som betonade altruism, arbete, sunt och enkelt leverne.

Under årens lopp blev trädgården på Ainola ett vattenhål för Aino, en plats där hon kunde skapa sig ett eget rum – i ett brev har hon konstaterat att hon om vårarna sår sina sorger och att växterna stiger upp ur mullen medan sorgerna stannar kvar i jorden.

Aino var framför allt stolt över äppelträden på Ainola – under årens lopp deltog Aino i olika lokala lantbruksmässor där hon också fick pris för sina fina äpplen. Och ingen jul var värd namnet om man inte kunde ha egenodlade äpplen på julbordet på Ainola.

I Ainolas källare finns än idag glasburkar med prima inlagda grönsaker från Ainos tid.

Utställningen ”Aino Sibelius” visas på Träskända konstmuseum t.o.m. 4 oktober 2015.

Lyssna på programmet ”Jag sår sorger och skördar glädje.” Ett program från 2004 om trädgården på Ainola av Marit Lindqvist.

I programmet medverkar historikern och konstvetaren Julia Donner samt Sibelius barnbarn Marjatta Kirves, Laura Enckell, Juhani Blomstedt och Aino Porra. Med uppläsning medverkar Stefan Brunow och Gungerd Wikholm.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje