Hoppa till huvudinnehåll

Psykvård under all kritik

Anneli Wester om sin kamp
Anneli Wester om sin kamp Bild: Anneli Wester anneli wester

Under en sjuårsperiod låg Anneli Wester på sjukhus i totalt fyra år, varav åtta månader på rättspsyk i Växjö, med fel diagnos och fel medicinering. Till slut var hon så förtvivlad att hon hängde sig. Hon hittades i sista stund, medvetslös och blå. Det blev vändpunkten. Efter det valde hon livet.

- Det var inte en målmedveten strävan att nu ska jag bli frisk men mitt fokus ändrades till konstruktiva och fungerande lösningar.

Trasig bakgrund

Att Anneli började må dåligt hade många orsaker, hennes mamma lämnade familjen när Anneli var liten och modersrelationen blev destruktiv.

Anneli blev utsatt för sexuella övergrepp i tonåren och när hon sökte hjälp, blev hon inte hörd.

Högsensitiv personlighet

Till sin personlighet är Anneli Wester högsensitiv, d v s att hon känner starkare än andra, har hög intellektuell kapacitet och framförallt en stark energi. Anneli är noga med att det inte förväxlas med mycket energi som en del har, utan hon har just stark energi.

Det här i kombination med de svåra upplevelser hon genomgått ledde till att hon blev svårt psykiskt sjuk. Att Anneli var både högsensitiv, intelligent, kreativ och energiskt kraftfull i sina uttryck gjorde det svårt för vårdpersonalen att hantera henne. Det fanns inte kunskap och inte redskap att ge henne adekvat vård:

- Det fanns en stor okunskap på den tiden (1990-talet) hur man skulle hantera det här och inte kan jag säga att det skulle finnas någon kunskap idag heller. Det blev ju pannkaka överallt.

Anneli skadade sig själv

I slutet av 80-talet, vid 19 års ålder blev Anneli Wester intagen på psyket. Hon skadade sig ofta och kraftfullt. Anneli förklarar självskadebeteendet som att man lägger känslorna på entreprenad:

- Så här ont har jag, men då jag inte har kontakt med det känslomässigt finns heller ingen möjlighet att uttrycka det i ord. Det är en fråga om kommunikation både utåt och inåt i mig själv. Att jag kan se hur det känns. Jag hade heller inte verktyg att hantera allt som skedde inom mig. Det här blev ett verktyg.

Ibland lät personalen självskadebeteendet fortgå. Man väntade ut det och tänkte att det skulle gå över, att man kunde fostra bort självskadebeteendet genom att nonchalera det.

- Man gav mig inga verktyg att hantera det på ett annat sätt. Man trodde att om vi struntar i det här kommer hon att börja kommunicera på ett annat sätt. Men under sju år blev det inte bättre, det blev bara värre.

Personalen lyckades inte hindra självskadebeteendet

- Det sades att patienten får sjukdomsvinst om man uppmärksammar självskadebeteendet, att man får en positiv effekt av att man gör något destruktivt.

- Det blev en ond spiral där jag gjorde mig illa och personalen så att säga hjälpte mig att göra mig illa. Jag hade utsatts för övergrepp och våld och behövde höra att det inte är okej att någon gör mig illa, inte heller jag själv.

- Man kunde ha hållit om mig med värme och sagt att det här inte är okej, det skulle jag ha behövt, men det gjorde man inte. Antingen nonchalerade man mig, eller mötte mig med hård kommunikation, med isolering, bältesläggning och injektioner.

Ännu värre på rättspsyket

- På rättspsykiatriska kliniken blev det reaktion med tung bestraffning om jag gjorde mig illa men jag fick fortfarande inga verktyg till alternativa uttryckssätt. Det resulterade i att jag hängde mig. Senare tvingades jag stänga av istället, inte uttrycka mitt inre alls.

- Min önskan med min vård skulle ha varit att terapin skulle ha varit det centrala, i stället utsattes jag för straffuppfostringsmetoder.

Anneli får inte längre vård inom psykvården, men hennes uppfattning är att läget inte har förbättrats nämnvärt från de tider då hon fick behandling.

Därför vill hon tala om det här nu.

Psykvården under lupp i Sverige

Psykvården är ett hett diskussionsämne i Sverige just nu. Det har kommit larmrapporter om våld och övergrepp mot psykpatienter och mobbning bland personalen.

Anneli Westers berättelse har nått stor uppmärksamhet i Sverige. År 2011 blev hon utnämnd till årets kvinnliga äventyrare efter en världsrekordbestigning i Himalaya. Hon är en populär föreläsare, bestiger berg och hjälper nödställda i Nepal. Hon har också utbildat sig till jurist.

Anneli Westers väg ut ur den psykiatriska straffanstalten där hon till slut hamnade och där hon försökte ta sitt liv är en egen historia.

Anneli Wester på toppen
Anneli Wester på toppen Bild: Anneli Wester anneli wester

År 1996 lyckades hon lämna psykiatrin efter sju år av fel vård.

Ut ur vården och sjukdomen

Anneli Wester var hårt medtagen och skadad, både fysiskt och psykiskt, men kämpade envetet och målmedvetet under devisen:

”Se möjligheterna, inte hindren.”

På ett sätt blev Anneli till slut sin egen terapeut:

- Så länge sjukvården förnekar vad som hänt, kommer de aldrig att kunna hjälpa mig. Man kan jämföra med en före detta Auschwitzfånge som ska tillbaka till koncentrationslägret för att få hjälp och Auschwitz förnekar att det skett några övergrepp, eller kanske t o m nekar att det fanns ett koncentrationsläger. Jag kan inte få vård av en instans som vägrar medge att övergrepp har skett.

- Jag insåg tidigt att jag inte kommer att få någon ursäkt eller upprättelse och att enda sättet att bli fri var att inte behöva det. Så jag jobbade med mitt eget behov att inte behöva det.

- Livet rullade på och jag tänkte ut det ena sättet efter det andra för att hitta tanketekniker och sätt att fungera som bar mig framåt.

Vi har alla grus i maskineriet och behöver ta tag i det

- Jag tänker aldrig att jag kan bli sjuk så här igen. Idag har jag verktyg att hantera mitt liv med och mycket av det som gjorde ont har jag idag läkt. Ibland poppar det upp någon situation där jag inte har verktyg att hantera det, precis som för alla, och då tar jag tag i det. Det är inget jag bekymrar mig om i förväg.

Anneli Wester på bergsbestigning
Anneli Wester på bergsbestigning Bild: Anneli Wester anneli wester

- Jag ser inte på livet som att antingen är man frisk eller sjuk, vi har alla grus och stenbumlingar i maskineriet och behöver ta tag i det.

Var inte rädd

- Jag har slutat att vara rädd hela tiden. Sociala sammanhang kan vara lite skrämmande, nära möten med människor. Jag bär fortfarande på en viss rädsla att bli avvisad och lämnad. Det här är typiskt för personer som har haft problem med anknytningen till sin mamma när de var små.

-Man kan säga att de första 17 efterföljande åren var hela mitt liv som en kbt-terapi (kognitiv beteende terapi), jag skaffade mig redskap att vara i det som var, men det fixar inte orsaken till problemen. Sedan hade jag tillräckligt med redskap och stabilitet för att göra något åt trasigheterna, så de sista tre åren har hela mitt liv varit som en djup terapi för att laga det som blev fel i mig på djupet.

- Jag kan inte göra om något av det som hänt men jag kan förhålla mig till det på ett nytt sätt. I mitt nya förhållningssätt är jag inte skadad och därför gör det inte ont längre.

- I dag kan jag lita på livet och mänskligheten igen.

- Eftersom jag inte längre sätter min fot i sjukvården, blir jag sällan betraktad som en dåre idag. Utanför sjukvården blir jag oftast bemött med stor respekt och nyfikenhet. Folk undrar vad jag är för någon. Jag är annorlunda, jag har ett väldigt annorlunda liv, men inte på ett negativt sätt. För det mesta brukar jag inspirera människor och det brukar fungera bra.

Psykvården behöver en sanningskommission

- Det går det inte att hjälpa människor som mår dåligt av övergreppen och missförhållandena i vården så länge de förnekas. Så det första steget är att det behövs någon form av sanningskommission. Inte för att jaga skyldiga och ställa dem till svars utan för att fastställa var vi befinner oss. Inget ytligt där vi låtsas utan på riktigt. Om vi vill göra något åt det här på riktigt så måste vi också kunna definiera var vi befinner oss. Just nu ligger den svenska psykiatriska vården i diket och myndigheter och politiker låtsas att vi befinner oss någon annanstans än där vi är. För att skapa en konstruktiv förändring så måste vi bli vän med sanningen om var vi är.

Du hittar Anneli Wester på Facebook.

Läs också

Nyligen publicerat - Hälsa