Hoppa till huvudinnehåll

Uriah Heeps låtskrivarmagiker fyller 70

Ken och Trevor Hensley
Ken och Trevor Hensley Ken och Trevor Hensley Bild: Eric Verspoor sydänliito

För drygt fyrtio år sedan, år 1972 var Uriah Heep Finlands populäraste utländska rockband och man hade i maj det året gett ut sin fjärde skiva Demons and Wizards, som hela sommaren låg i toppen på Finlands albumlista precis inför bandets Ruisrockspelning i augusti det året. Senare samma år gavs albumet Magician’s Birthday ut och vad är väl en mer lämplig titel att ta fasta på med tanke på ett program som Fokus på Ken Hensley.

Ken Hensley var nämligen i tio års tid Uriah Heeps huvudsakliga låtskrivare, organist, gitarrist och andra sångare under bandets storhetstid från och med grundandet år 1970.

Den 24 augusti fyller Ken Hensley 70 år och eftersom det också är han som har skrivit titellåten till Magician’s Birthday-albumet, som jag nämnde där innan - den med det trallvänliga happy birthday-avsnittet – så tillägnar jag den här gången låten åt honom själv.

Låten är för övrigt ett lyckat smakprov på hur Uriah Heeps progressiva hårdrock lät under dess gyllene era i början av 1970-talet; ett drygt tio minuter långt magnum opus i flera delar där den nämnda happy birthday-trallen infaller i början mellan första och andra versen – som i sin tur efterföljs av en soloduell mellan Ken Hensley och gitarristen Mick Box.

Den här duellen kan sägas symbolisera kampen mellan den goda magikern och ondskan. Vem som ska representera vilken part är jag inte helt på det klara med, bägge musikerna gör sitt yttersta för att spela ner den andra i träsket och låter nog så elaka – på ett bra sätt - men kanske vi kan utgå från eller vara över ens om att det är låtskrivaren Ken Hensley som står för det goda. Åtminstone när det är han som här är huvudperson och födelsedagshjälten.

Fantasy-motivet var centralt i det tidiga Uriah Heep

Om jag hade varit tillräckligt förutseende när jag träffade Ken Hensley i våras inför en spelning han gav på Tavastia i samband med 20-års jubileet av Finlands Uriah Heep-förening, Uriah Heep Suomi Finland hade jag kunnat fråga honom också om ovanstående soloduell och fått definitivt besked. Men det kom fram i intervjun att han är fullständigt emot våld och att han tror på det godas seger.

Till skillnad från många andra hårdrockband – t.ex. en av Uriah Heeps samtida, likaså en av heavy metallens pionjärer Black Sabbath - vill Ken Hensley förmedla ljusa, positiva budskap i sina låtar, som får lyssnaren att känna sig upplyft, inte nedslagen och deprimerad.

Det var när jag frågade om det centrala temat i Uriah Heeps tidiga karriär, de fantasy-relaterade texterna, som Ken Hensley kom in på frågan om det mörka vs. det ljusa. Och det var ju just det som jag var inne på i samband soloduellen i Magician’s Birtday: den goda magikern strider mot ondskan.

Ända sedan Uriah Heeps debutskiva, Very ’Eavy, Very ’Umble från 1970 med det kändaste spåret och tidiga singel Gypsy, har hur som helst fantasy-elementet varit centralt i Uriah Heeps musik.

Gypsy är visserligen inte skriven av Hensley, utan av gitarristen Mick Box medan sångaren David Byron ovanligt nog bidrog med orgelintrot på albumversionen, och strängt taget är väl texten om zigenardrottningen snarare fantasieggande än direkt fantasy.

Det samma kan fortfarande sägas om den mysteriösa kvinnokaraktären i svart som en morgon kommer till sångaren under hans vandringar i mörkret i Hensleys Lady in Black från uppföljarskivan Salisbury. Men just i Magician’s Birtday och i den tidigare The Wizard, från Demons and Wizards är det just till ett slags Tolkiensk fantasy med trollkarlar och fantasivärldar, som tankarna går.

I dag är hela den här fantasy-grejen förstås en enorm grej, som genomsyrar hela vår tids populärkultur med Sagan om ringen-trilogin och Bilbo på film och Harry Potter, så visst får man se det tidiga Uriah Heep som föregångare också i den här aspekten. Men Ken Hensley anser ändå att för mycket av dagens tv-serier – typ Game of Thrones - och videospel i den här genren, baserar sig i första hand på våld och det gör honom uppgiven.

Mellanspel i Blackfoot på 1980-talet

Om det främst är för sin insats i Uriah Heep som Ken Hensley kommer att gå till rockhistorien, är ett annat kapitel i hans karriär efter att han lämnade sitt första band betydligt mindre känt. Han medverkade nämligen kring mitten av 80-talet i det amerikanska rockbandet Blackfoot, och även om Hensleys utseende och image möjligen kunde tänkas matcha, låter det här ändå så osannolikt att jag är tvungen att fråga honom, jag menar en tvättäkta britt i ett indianband från Florida som spelar sydstatsrock, hur gick det här ihop?

- Ja, det gick ju inte alls, medger Ken Hensley, visst, frontfiguren Rick Medlocke och de andra grabbarna var roliga och galna typer och när deras manager ringde mig och sa att de ville pröva på ett lite nytt sound med keyboards, tänkte att jag varför inte.

- Och jag försökte få det att funka, men nog måste jag säga som det är, att musikaliskt passade jag inte in i bilden över huvud taget, menar Hensley. Det var nog så att jag försökte fylla ett tomrum efter Uriah Heep och greppade efter någonting, men det där var inte en särskilt tillfredsställande period i mitt liv.

Sedan kom budet år 1985 att David Byron avlidit och då beslöt han att det får räcka. Så summa summarum:

- Om du använde ordet osannolik för min period i Blackfoot, skulle jag nog själv snarare kalla den en katastrof, säger Ken Hensley med ett snett flin.

Nåja, Ken Hensley medverkade hur som helst på två Blackfoot-album, Siogo (1983) och Vertical Smiles (1985) och jag minns att en skolkompis hade den tidigare skivan till låns och jag bandade den på kassett, och jag har t.o.m. ett minne av att vi funderade lite då vi såg Hensleys namn på fodralet, att kan det vara samma Ken hensley, som spelade i Uriah Heep?

Hur som helst gillade vi den lite grann AOR-mässiga öppningslåten Send Me an Angel som hör till de låtarna Hensley faktiskt bidragit med, så jag nämner det här för honom och han menar själv att just den hörde till de låtar han skrev för Blackfoot, som han gillade; en bra låt som kunde ha passat också för Uriah Heep.

Tja, vem vet, kanske kunde den ha funkat för Uriah Heep i tiderna, men knappast är det ändå en låt som jag föreställer mig att Ken Hensley numera skulle spela under sin solokarriär eller i de varierande sammansättningar som han har medverkat i sedan mitten av 1980-talet efter den misslyckade sejouren i Blackfoot.

Uriah Heep alltid populära i Finland

Nämnas kan slutligen att i den sammansättningen som han uppträdde med på Tavastia i våras medverkar också Lee Kerslake på trummor och den ursprungliga Uhriah Heep-basisten Paul Newton, medan Uriah Heep bara har en enda originalmedlem i sitt led, nämligen Mick Box.

Alldeles nyligen kom det emellertid ett meddelande från Uriah Heep Suomi Finland att den 15 oktober kommer Hensley och Kerslake uppträda med Uriah Heep på en spelning i Moskva. Återstår att se om det blir någonting bestående av den här återföreningen, för Ken Hensley har också sagt att så länge Gary Thain och David Byron är borta kan det aldrig bli något Uriah Heep för hans del igen.

Men för att återknyta till inledningen om Uriah Heeps status i Finland som landets utländska rockband nummer 1 år 1972, höll bandets popularitet i sig i vårt land i några år framöver och när bandet år 1974 gav ut skivan Wonderworld startade man sin turné i Helsingfors Mässhall på Mannerheimvägen.

I samband med konserten gav bandet en presskonferens som knappast ger en helt smickrande, men nog så träffande bild av bandet och dess språkrör, sångaren David Byron. T.ex. Mika Järvinen skriver i sin utförliga bok URIAH HEEP - EASY LIVIN' - KEN HENSLEYN VUODET 1970 - 1980 att bandet närmast framstår som ett gäng arroganta rockstjärnor, som ville sätta dit redaktörtölpen från bonnhålan. Ja, avgör själva.

  • Ny bilderbok ska föra Topelius in i nutiden

    "Björken och stjärnan" passar i samtiden med nya bilder.

    Nästa år har det gått 200 år sedan Zakarias Topeius föddes, men enligt förlaget Scriptums vd Bo Kronqvist är han lika aktuell i dag. Förlaget ger ut fyra av Topelius sagor i bilderboksformat, och "Björken och stjärnan" är redan publicerad.

Läs också

Nyligen publicerat - Vega