Hoppa till huvudinnehåll

Hanna Othman: Första gången Borgå inte kändes lockande

Hanna Othman är redaktör och arbetar för Svenska Yle.
Hanna Othman är sommarredaktör på Yle Östnyland. Hanna Othman är redaktör och arbetar för Svenska Yle. Bild: Yle / Ilmari Fabritius hanna othman

Jag hade inte insett hur mycket en lågstadieskola kunde betyda för mig innan beslutet kom om att Gammelbacka skola ska stängas. Nu vill jag inte längre flytta tillbaka till Borgå.

På 1990-talet gick jag sex år i Gammelbacka skola i Borgå. Jag älskade det! Vi hade en stor gård med massor av utrymme att leka på under rasterna och en lämpligt stor klass för att alla skulle synas och höras.

Trots att Gammelbacka skola inte är långt ifrån Borgå centrum så var uppväxten i stans största ”byskola” ändå mera oskuldsfull. Jag märkte av det på vännerna jag träffade genom hobbyer.

Flickorna från skolan i centrum använde make up tidigare, kände till vuxna termer jag aldrig hört om och var på alla sätt tuffare. Det störde mig inte alls att jag fick hålla barnasinnet kvar aningen längre än ”stadsflickorna”.

Nu är det dessutom så att inte bara jag, min bror och mina kusiner gått i Gammelbacka skola, det gjorde också min momi på 1930-talet och pappas fafa i början av 1900-talet då skolan ännu fanns på Hammarsvägen. Den är alltså nästan vår ”släktskola” vid det här laget.

Många gånger har vi fått höra om tiderna då momi Margit och hennes syster måste skida till skolan eftersom alla vägar var igensnöade. På hennes tid hade de dessutom ett dejoursystem som betydde att någon elev måste komma till skolan före alla andra och elda i ugnarna. Och man respekterade minsann lärarinnan och ställde sig alltid bredvid pulpeten då man skulle svara.

Det är nio år sedan jag flyttade till Helsingfors för att studera men jag har alltid räknat med att återvända till Borgå någon dag. Första gången jag slogs av tanken av att jag kanske inte vill tillbaka till Borgå var då jag nåddes av nyheten om att Gammelbacka skola ska stängas.

Omedvetet hade jag tydligen föreställt mig att också kommande generationer av små Othmän skulle sparka fotboll på gården eller leka häststall i buskarna. Insikten av att det kanske inte blir en byskola för mina hypotetiska framtida barn kändes kvävande.

Vad finns det då för en vits med att flytta tillbaka till just Borgå?

Chocken efter budskapet har lagt sig och en flytt till Borgå är inte utesluten. Men på något vis känns Borgå ändå inte lika lockande längre.

Jag inser att det inte är hälsosamt att ha eleverna i hus med inomhusluftproblem. Men jag och min momi lärde oss läsa i det hundra år gamla trähuset, huvudbyggnaden som inte har luftproblem. Synd att nybyggena från senare årtionden förstör en fin sak.

Barnen som i höst gick till Gammelbacka skola får ännu i två år njuta av sin skola. Hösten 2017 delas de upp mellan den nya skolan i Tolkis och Västra enhetsskolan.

Läs också