Hoppa till huvudinnehåll

En naturväktare tackar för sig

Björn Federley
Björn Federley Bild: Yle/Jukka Lintinen federley

Det började med ett anslag som hängde på Nylands nation. Året var 1966 och sportredaktionen vid Rundradion efterlyste frilansers. Den unga botanikstudenten Björn Federley bestämde sig för att göra ett försök.

- Jag kände Christer Bonn lite grann så jag ringde honom.Och på den vägen är det, redan samma höst gjorde jag mina första inslag och sportkrönikor, i mars 1967 fick jag åka till Holmenkollen och 1968 till OS i Mexico City.

Björn Federley, Kaj Boström, Per-Henrik Nyman och Chrsiter Bonn
Björn Federleys radiokarriär inleddes på sportredaktionen. Här besöker han Helsingfors stadion inför EM i friidrott 1971 tillsammans med Kaj Boström, Per-Henrik Nyman och Christer Bonn Björn Federley, Kaj Boström, Per-Henrik Nyman och Chrsiter Bonn Bild: Håkan Sandblom vm i friidtott 1971

På sportredaktionen stannade Björn hela sin karriär, på 1990-talet var han chef för enheten. Men sommarmåndagarna (sedermera -torsdagarna) kom att kretsa kring någonting helt annat.

Född till biolog

Rolf Grönblom
Rolf Grönblom, den första Naturväktaren Rolf Grönblom Bild: Leif Öster rolf grönblom

Då det blev aktuellt att hitta en ny programvärd för Naturväktarna 1978 var Björn Federley, van vid direktsändningar och med en examen i botanik, som klippt och skuren för uppdraget. Han hade ju dessutom vid några tillfällen vikarierat sin föregångare Rolf Grönblom, som också var den som tog initativ till programmet år 1971.
Biologiintresset har funnit hos Björn så gott som hela livet.

- Det har jag nog ända sedan skoltiden. Min farfar var professor i genetik med fjärilar som specialitet. Och det enda barnbarnet som fick stå bredvid och se på när han arbetade med sina fjärilar var jag, för jag var tyst. Han sa att Björn nog kommer att bli biolog, och det fick han ju rätt i.

Fem damer sprang i trappan

När en Naturväktarsändning i Radio Vega ska köra igång är stämningen i studion gladlynt men fokuserad. De ivrigaste frågeställarna börjar ringa in i samma sekund som telefonslussen öppnar. Ursula Stenberg skriver raskt ner frågorna för hand ovanpå ett kalkeringspapper så att hon och Björn ska ha varsiga exemplar av frågan när det är dags. Det är ockå Ursulas ansvar att se till att exempelvis rätt fågelkvitter finns på skivtallriken när en speciell fågelart diskuteras. Det gäller för teknikern att hänga med i svängarna också och i studion står mikrofonerna öppna i hela 90 minuter.

Ursula Stenberg svara i telefon
Förr satt fem damer och svarade i telefon. Numera klarar Ursula Stenberg det tillsammans med en hjälpreda. Ursula Stenberg svara i telefon Bild: YLE/Mirjam Heir ursula stenberg

Systemet är väl inkört, kalkeringspapper är dock inte så lätta att få tag på längre och när de sista höll på att ta slut fick Yles logistikavdelning ingripa och köpa in några paket enkom för Naturväktarna. Och fast studioutrymmena i Böle byggts om i flera repriser har "Naturväktarnas skåp", där de viktigaste uppslagsböckerna och anteckningarna ligger, hängt med från flytt till flytt. Och i 38 säsonger har Björn Federley vecka efter vecka, iförd sin väst med många fickor, i god tid inför sändning dykt uppför att tömma postfacket och skumma igenom e-posten.

Riktigt så här gick det inte till då de första Naturväktarprogrammen sändes på 1970-talet.

- Vi hade hela fem damer som svarade i telefon på den tiden, minns Björn, de satt dessutom i en annan våning än vi i studion så det var ett väldigt spring i trappan med papper under sändningen. Till all lycka trillade ingen någonsin i den där trappan på Fabiansgatan... Harry Krogerus, Göran Bergman och jag satt med telefonlurar i händerna och talade med lyssnarna. Och telefonnätet var ju inte ens fullt utbyggt vid den tiden, så att få kontakt med oss gick inte alltid så smidigt.

Harry Krogerus, Björn Federley och Göran Bergman i Naturväktarstudion 1982
Göran Bergman, Björn Federley och Harry Krogerus i Naturväktarstudion 1982 Harry Krogerus, Björn Federley och Göran Bergman i Naturväktarstudion 1982 Bild: Leif Öster naturväktarna

En frän arom från postfacket

Sedan dess har mycket förändrats, men det gäller främst tekniken. Numera är telefonen bara ett av alternativen för den som vill kontakta programmet. Den bildblogg som lanserades för några år sedan gör det nu möjligt också för lyssnarna att ta del av de bilder som kommenteras i sändning.

Men själva konceptet är stort sett det samma som vid starten 1971. Hur kommer det sig att det fungerar så bra?

- Jag tror att natur är någonting som intresserar de allra flesta, speciellt på sommaren då många är ute vid sina fritidshus, lägger märke till saker i naturen och blir nyfikna. Fortfarande händer det att vi kommer upp i 40 samtal och ett 50-tal e-post under en sändning. Det visar ju att det fortsättningsvis finns ett behov av ett sådant här program!

Postfacket, ja. Det är inte ovanligt att Yle-kollegerna sneglar lite avundsjukt på Naturväktarnas postfack. Medan det allt mer sällan ligger någonting spännande i det egna facket är Naturväktarnas fack ständigt fullt av spännande paket.

- Vi har fått ta emot en hel del märkliga saker, bland annat skallar. Det allra märkvärdigaste var nog en stor råttbiten päls. Men ibland har jag fått samtal om att någonting i vårt postfack luktar förfärligt och blivit ombedd att komma och tömma det...

Naturväktarna årgång 1996. Harry Krogerus, Björn Federley och Bo Ekstam
Naturväktarna årgång 1996, Harry Krogerus, Björn federley och Bo Ekstam Naturväktarna årgång 1996. Harry Krogerus, Björn Federley och Bo Ekstam Bild: Seppo Sarkkinen bo ekstam. radio vega

Orkidéfynd

Naturväktarnas primära syfte har i alla år varit att sprida kunskap om Finlands djur och natur. Men på vägen har man tillsammans med lyssnarna gjort en del intressanta upptäckter.

- Vi har haft förmånen att få rapporter av lyssnare om sällsynta orkidéer som inte påträffats i Finland tidigare! Den första var en Johannesnyckel som upphittades i Pargas. De som hörde av sig sade att här finns många andra intressanta orkideer också, bland annat flugblomster. Då kunde jag ju inte låta bli att åka dit och ta en titt och fick se flera hundra flugblomster! Tidigare hade sådana bara påträffats på Åland, det måste ha varit kalkdammet i Pargas som fick dem att trivas.

Som bäst pågår en utredning gällande en intressant växt som påträffats i Svartå.

- Det var en dam som var ut med hunden i Ingå och upptäckte den och hörde av sig per e-post.

Björn har skickat in några blommor till Lund för analys och väntar intresserat på svar.

Om det är en ny art borde den ju uppkallas efter Naturväktarna!

- Jaa, eller kanske ännu hellre efter hunden, skrattar Björn. Men visst är det är trevligt att vi har kunnat bidra på det här sättet.

Naturväktare på heltid och livstid

Efter 38 år är det svårt att föreställa sig någon annan programvärd för Naturväktarna än Björn Federley. Också för honom själv har programmet blivit något av en livsstil,

- Så har det ju blivit både för mig och familjen. Pappa/maken har en gång i veckan försvunnit in till stan för att arbeta. Det har liksom hört sommaren till för oss. På torsdag den 27 augusti
står program nr 885 i tur.

Händer det då att Björn får agera Naturväktare också i det civila?

- Jag kan bara säga: Om! Det gäller oss alla som arbetar med programmet., om folk känner igen oss ställer de gärna frågor. Och det är ju helt okej!

Det mest extrema incidenten av det här slaget drabbade dock inte Björn, utan Harry Krogerus som var Naturväktare ända från starten 1971.

- Han blev en gång uppringd mitt i natten av person som undrade "Är det professor Krogerus?". Krogerus svarade artigt att så var fallet och fick då frågan "Vi sitter här och diskuterar: kan ormar krypa baklänges?" Krogerus som var en vänlig själ svarade att de honom veterligen inte kunde det och då sa mannen "Det var trevligt, då har jag just vunnit hundra mark!" Och så lade han på luren.

De nuvarande naturväktarna Björn Federley, Jörgen Palmgren och Anders Albrecht Bild: Jukka Lintinen / YLE Kuvapalvelu naturväktarna 2012

Vemod och tacksamhet

Hur kommer det då att kännas att gå in i Naturväktarstudion för allra sista gången?

- Nog kommer det att vara lite vemodigt förstås. Men allt har sin tid och speciellt den här senaste sommaren har det varit lite tyngre att åka av och an till stan för att göra programmet. Jag har lärt mig oerhört mycket under de här åren och 38 säsonger är nog ganska länge.

Naturväktarnas säsongsavslutning och Björn Federleys sista sändning i Radio Vega sändes torsdagen den 27 augusti klockan 19.30. Det är samtidigt program nr 885!

Har du en hälsning till Björn Federley? Skriv den gärna som kommentar under artikeln!

Läs också

Nyligen publicerat - Vega