Hoppa till huvudinnehåll

”Hurdant är vädret i Bagdad?” – så här går asylprocessen till

Grafik av person som intervjuas i samband med asylansökan
Grafik av person som intervjuas i samband med asylansökan Bild: Yle/ Nyhetsgrafik asylsökande

Då en person som har ett pass och bevisligen har flytt från ett område som erövrats av terrornätverket IS ansöker om internationellt skydd i Finland, kommer det högst sannolikt att beviljas. Vad händer om identitetshandlingarna inte är i skick och den sökandes berättelse inte verkar stämma? Yle har utrett hur intervjuerna går till.

Mängden människor som söker asyl i Finland växer. Varje asylsökande går igenom ett samtal som för den sökande oftare leder till ett negativt än ett positivt beslut.

Yle har utrett vad som sker under processen och vilka metoder myndigheterna använder sig av för att utreda den asylsökandes behov och för att kunna utvärdera ansökan.

1. ”Asylum” inleder processen

Resan från att vara asylsökande till att få flyktingstatus inleds oftast med ett möte med finländska myndigheter – oftast polisen eller gränsbevakare. Startskottet för asylprocessen är att ordet ”asylum” - asyl - sägs.

Som en följd av det inleder de finländska myndigheterna en utredning vars mål är att utreda den asylsökandes identitet, resa till Finland och hur den sökande kommit in i landet.

Efter det förpassas personen till en flyktingförläggning för att vänta på Migrationsverkets förhör.

I samband med den inledande utredningen tas också den sökandes fingeravtryck som lagras i EU-medlemsländernas gemensamma Eurodac-system.

Grafik av person och stop-skylt
Grafik av person och stop-skylt Bild: Yle/ Nyhetsgrafik gränsbevakning

2. ”Dublinvandraren” återgår till ruta ett

Efter att polisen eller gränsbevakningen gjort den inledande utredningen är det Migrationsverket som tar över. Först utreds vem som egentligen bär ansvaret för personen – Finland eller möjligtvis något annat EU-land?

Den så kallade Dublinkonventionen innebär att EU-länderna kommit överens om att en asylsökande är på det EU-lands ansvar dit den sökande först anlänt.

Ifall man inte kan bevisa vilket land den sökande först anlänt till gäller ansvaret det land där den sökande först har ansökt om asyl.

Om personen till exempel har gjort den farliga sjöresan över Medelhavet och tagit sig till Sicilien skickas personen tillbaka till Italien.

Det finns ändå undantag. För närvarande skickas ingen till Grekland eftersom landets flyktingförläggningar är överfulla.

Förutom den asylsökandes egna uppgifter används också EU-ländernas gemensamma Eurodac-databas för fingeravtryck. Om personen sökt asyl i ett annat EU-land tidigare kommer de att hittas i registret. I så fall är påföljden att personen förs till ett flygplan av polisen. Centralkriminalpolisen styrker om fingeravtrycken är äkta.

En del av de asylsökande som fått beslut om avvisning återvänder inte till sitt ursprungsland utan tar sig till ett annat EU-land för att söka om asyl. Andra byter land medan processen pågår. Dessa ”Dublinvandrare” finns det flera av i Europa.

I Finland hade det innan slutet av juli 517 av sammanlagt 4 121 asylsökande fått ett sådant Dublinbeslut. Oftast gällde återlämningarna Italien, Ungern, Tyskland eller Sverige.

3. Brytningen avslöjar hemorten

Om den asylsökande inte har sökt om asyl i ett annat EU-land och ett Dublinförfarande inte är aktuellt, utreds grunderna för ansökan om asyl.

Det kan vara svårt att granska om historian är sann, speciellt om den asylsökande inte har id-handlingar med sig. Den asylsökande kan styrka sin historia med hjälp av dokument som fotografier och arbetsintyg. Dokumenten granskas av sakkunniga inom Centralkriminalpolisen eller gränsbevakningsmyndigheten.

Den viktigaste delen av processen utgörs av asylsamtalet som kan ta flera timmar. Utgående från det samtalet bestäms det om personen är i behov av internationellt skydd eller inte.

Den viktigaste informationen är den asylsökande människans prat i sig. Om en person säger sig vara från Syrien, men inte talar arabiska med syrisk brytning, kanske personen inte är den som hen säger sig vara. Migrationsverket köper vid behov tjänster av ett svenskt bolag som specialiserat sig på analys av språk.

Grafik av person som intervjuas i samband med asylansökan
Dialekt och lokalkännedom kan vara avgörande då man bedömer den asylsökandes berättelse Grafik av person som intervjuas i samband med asylansökan Bild: Yle/ Nyhetsgrafik asylansökning

4. ”Hurdant är vädret i Bagdad?”

En person kan beviljas asyl ifall personen i sitt ursprungsland är i fara på grund av etniskt ursprung, religion, nationalitet eller övertygelse. Om den asylsökande säger sig vara shiamuslim på flykt från terrornätverket IS i irakiska Mosul så kan den sökandes kunskap om till exempel klimatet i Mosul och det politiska läget i området testas.

Det är viktigt att fråga saker som man inte kan studera på förhand.

- Man frågar efter saker som man själv måste ha upplevt för att kunna ge ett trovärdigt svar, säger Juha Similä som är chef för resultatområdet för asylenheten på Migrationsverket.

Ett sätt att få asyl är att bevisa att man är hemma i ett område där ett krig pågår. Samtidigt är lokalkunskap ett enkelt sätt att få fast någon för att tala osanning. Similä belyser ämnet med ett finländskt exempel.

- Jag bor i Imatra och jobbar i Villmanstrand. Om någon skulle fråga mig om rutten mellan städerna, skulle jag kunna göra det om jag inte kört den sträckan om och om igen?

Enligt Similä är en asylsökande som ljuger illa ute eftersom de som gör intervjuerna är experter på olika konfliktområden i världen.

- Intervjuaren kan ha hört hundratals människor som är hemma från det område den asylsökande säger sig vara från. Den som ljuger kan ha svårigheter att hitta på en berättelse, då man ändå kan bekräfta alla uppgifter.

5. Men tänk om det är frågan om en terrorist?

Förutom sanningshalten i den asylsökandes berättelse utvärderas också huruvida den asylsökande eventuellt kan vara ”farlig”. Det finns ändå få tillvägagångssätt för det här.

Migrationsverket kommer till exempel inte att ta kontakt med ursprungslandets myndigheter för att fråga efter brottsregister. Detta skulle knappast ens vara möjligt eftersom asylsökande ofta kommer från samhällen som kollapsat. Dessutom kan till exempel regimkritiska personer i sitt hemland ha blivit dömda för brott de inte gjort.

Om den asylsökande inte själv lyfter fram saker som tyder på att denne deltagit i kriminell verksamhet är det mycket svårt att påvisa något sådant.

- Om någon vill undanhålla information är det svårt om inte nästan omöjligt att utreda vad som finns i bakgrunden, säger Similä.

Däremot kan kriminell verksamhet i Europa komma fram mycket tidigt i processen om den asylsökande har inreseförbud till något annat land.

Det kan alltså också vara så att en person som gjort sig skyldig till brott i sitt hemland trots det är berättigad till asyl eller uppehållstillstånd på grund av så kallat alternativt skydd. Exempelvis är irakier som arbetat för Saddam Husseins regim högst troligen utsatta för fara. I ett sådant fall är det möjligt att ge personen ett tillfälligt uppehållstillstånd fram till att situationen i ursprungslandet lugnat ner sig.

6. Inte ett vattentätt system

Det kan vara enkelt att få fast någon som talar ”fel ” dialekt eller inte har tillräcklig kunskap om ett område. Det är mycket svårare att försäkra sig om att en person som till exempel säger sig fly förtrycket av sexuella minoriteter i Saudiarabien verkligen är homosexuell.

Similä medger att systemet inte är vattentätt. Samtidigt är det inte realistiskt att eftersträva ett sådant system.

- Det skulle kräva hutlösa mängder resurser och ett sådant system skulle vara väldigt långsamt och dyrt.

Similä påminner om att det är ett mindre ont att erbjuda skydd på fel grunder än att avvisa någon som är i livsfara. Man är inte ute efter en hundraprocentig säkerhet, som i brottsutredningar.

- Det räcker om myndigheterna är övertygade av den sökandes behov av skydd.

7. Varannan utvisas

Om den asylsökandes berättelse är sann och kraven för internationell flyktingstatus uppfylls, får personen asyl i Finland. I år har under hälften av asylbesluten varit positiva. Det rör sig om 946 av 2 414 ansökningar.

Av de positiva besluten är 527 asylbeslut och resten uppehållstillstånd som beviljats på andra grunder.

Översättning och något redigerad artikel skriven av Yle Uutiset/ Eero Mäntymaa.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes