Hoppa till huvudinnehåll

Matilda Gyllenberg: Om brödrostar och mörka barn

Matilda Gyllenberg
Matilda Gyllenberg. Matilda Gyllenberg Bild: Yle/Parad Media efter nio

Femtitalet. Olja i håret. Öppna bilar. Elvis. Marilyn. Brödrostar. Hemmafruar med perfekt makeup och sidenscarf knuten kring papiljotterna. Rosa Parks och kampen mot rasförtryck. Knän – kortbyxor och klockade kjolar.

Eller? De bilder som flimrar förbi kommer ur amerikanska filmer och TV-serier. De speglar i bästa fall bitar ur verkligheten i den ekonomiska uppgångens USA. Här hos oss var läget ett annat, hela Finland var präglat av brist. Brist på mat, brist på kläder, brist på det mesta, utom en stark tro på att allt bara kunde bli bättre.

Cyklade i diket

Ulla gyllenberg och sonen Mats gyllenberg
Farmor och pappa. Ulla gyllenberg och sonen Mats gyllenberg Bild: Familjen Gyllenberg efter nio

En snabb koll bland kollegerna:

– Min mamma bodde på Annegatan som nu hör till de finaste kvarteren i Helsingfors. En gång i veckan gick man ner i källaren för att tvätta, och kläderna lades i stora kar med lut, säger en.

– Min mamma cyklade med ett brak i diket på Emsalö när hon för första gången såg en bil på vägen, berättar en annan.

– Min pappa och farfar åkte med häst och släde till skogen för att hugga ved, de hade fläsksmörgåsar med sig, säger en tredje.

Vad åt man på 50-talet?

Många pappor var borta eller brutna efter kriget och Finland var mycket agrart. Hurdant livet var på den tiden får man ändå bäst inblick i genom att fråga en som var med. Vad åt man, till exempel? Jag frågar min farmor Ulla Gyllenberg.

– Det snofsigaste som fanns var små varma smörgåsar. Om man kom över svenska tidskrifter var man lycklig, där fanns det recept på smörgåsar med till exempel vispat ägg – det kunde man få på bjudning. Vanliga dagar åt man potatis med sås, kalvstek var något överdådigt, säger hon.

Min farmor var frilansande radioreporter, hennes man var forskningsassistent och de hade tre barn, en medelklassfamilj i femtiotalets Helsingfors.

Ulla gyllenberg vid en brödhylla
Frilansjournalisten Ulla Gyllenberg. Ulla gyllenberg vid en brödhylla efter nio

Men den känns påtaglig, den där framtidstron, i Ullas minnen. Under hennes och farfars livstid har allting också blivit bättre, bekvämare, friare och jämställdare. För det fanns nog varken brödrostar eller Rosa Parksor i Finland på femtiotalet (farmor och hennes familj hade ingen TV heller).

"Negrer" i Helsingfors

Under radio- och TV-utsändningarna från de olympiska spelen i Helsingfors 1952 – då Ulla satt i publiken – rapporterades det friskt om "negrer" som gjorde idrottsprestationer och det ropades en del på gatorna också när det plötsligt fanns svarta i stadsbilden. Att det lär ha fötts 150 mörka barn i Helsingfors följande år är en annan historia.

Efter Nio om 50-talet den 31 augusti i Yle Fem samt på Arenan.