Hoppa till huvudinnehåll

”Ukraina behöver sin egen Mandela”

Förödelse efter stridigheter i östra Ukraina i Donetsk-området.
Förödelse efter stridigheter i östra Ukraina i Donetsk-området. Förödelse efter stridigheter i östra Ukraina i Donetsk-området. Bild: EPA/ANASTASIA VLASOVA strider

Kriget pyr i Ukraina och få vågar hoppas på ett snabbt slut på konflikten. Det ideala skulle vara en ledare som kunde ena folket. Men enbart vapenstillestånd vore ett stort steg framåt.

– Det var ganska väntat, tyvärr. Det säger Hufvudstadsbladets Moskvakorrespondent Anna-Lena Laurén när jag ber henne kommentera att Yle-journalisten Antti Kuronen på torsdagen nekades inresetillstånd till den rebellkontrollerade Donetsk-regionen i östra Ukraina.

– Separatisterna hade i början en mycket naiv uppfattning om journalistik. Rebellerna trodde att alla journalister som rapporterade från den pro-ryska frontlinjen också sympatiserade med rebellkrigarna. Nu har de insett att så inte är fallet, säger Laurén.

Anna-Lena Laurén journalist och författare
Anna-Lena Laurén Anna-Lena Laurén journalist och författare Bild: Sebastian Dahlström anna-lena laurén

Att Kuronen och flera andra reportrar nyligen nekats tillstånd att rapportera från de rebellkontrollerade områdena kommer att leda till att informationen kring konflikten blir mera knapphändig.

– Jag har själv tänkt åka dit i höst. Får se om det går, säger Anna-Lena Laurén.

Ryssland kan varken vinna eller förlora

Jag träffar Laurén på ett fullsatt seminarium på Helsingfors universitet. Konflikten i Ukraina är dagens tema och i panelen sitter också journalisten Kalle Kniivilä, docenten i europeisk historia Johannes Remy och forskardoktor Hanna Smith vid Alexandersinstitutet.

Alla är överens om att läget i Ukraina är låst.

– Konflikten är politiskt mycket svår för Ryssland, säger Hanna Smith. Landet befinner sig i ett krig som man av prestigeskäl inte kan förlora. Det skulle tillintetgöra Rysslands strävan att framstå som en stormakt. Å andra sidan kan Ryssland inte heller vinna ett krig som landet officiellt inte deltar i, tillägger hon.

Forskardoktor Hanna Smith vid Alexanderinstitutet
Hanna Smith Forskardoktor Hanna Smith vid Alexanderinstitutet Bild: Sebastian Dahlström hanna smith

På östfronten intet nytt

På senare tid är det främst Greklandskrisen och flyktingkatastrofen på Medelhavet som har präglat nyhetsflödet från Europa. Kriget i Ukraina har hamnat i skymundan. Några dramatiska förändringar har inte heller skett i Ukraina under den senaste tiden. Krim är annekterat, och de pro-ryska rebellerna kontrollerar fortsättningsvis områdena i Donbass-regionen längst i öster kring städerna Donetsk och Luhansk.

– Våldet har avtagit men pyr ändå under ytan. Kriget i Donbass kommer att pågå länge. Ukraina har inte kapacitet att avgöra striden och Ryssland vill inte göra det. Ryssland bidrar i stället med precis så mycket manskap och vapen som behövs för att konflikten sakta skall glöda och aldrig slockna helt, säger Laurén.

Någon regelrätt rysk invasion av Donbass tror hon inte på.

– Det är den stora skillnaden mellan Krim och Donbass. Ryssland ville ha Krim, men har inte samma intresse av Donbass, säger Laurén.

Före kriget höll Ukraina långsamt på att enas. Nu splittras landet i stället.― Anna-Lena Laurén

Först klarar man vardagen, sen funderar man på politik

Ett stort missförstånd i väst är uppfattningen att alla som bor på Krim eller i östra Ukraina har en klar politisk identitet. Faktum är att de flesta bara vill att kriget skall ta slut.

– Även de Donbassbor som ser sig som pro-ryska vill inte nödvändigtvis bli ryska medborgare. De vill bara ge uttryck för sin kritik mot den nuvarande ukrainska regeringen, säger Anna-Lena Laurén.

Anna-Lena Laurén beskriver det självständiga Ukrainas politiska historia som kaotisk men förutsägbar. Små klickar inom eliten byter plats, och turvis motarbetar de varandra.

– Ukraina behöver sin egen Mandela; en politisk ledare som alla kunde lita på oberoende av språk eller hemort. Men någon sådan finns inte, säger Laurén.

En långsam splittring

Färska opinionsundersökningar visat att majoriteten av Krimborna inte motsätter sig den ryska ockupationen.

– När man som journalist frågar folk på Krim om deras problem så nämner de den dåliga ekonomiska situationen och arbetslösheten. Få bryr sig om vilket lands flagga som vajar på stadshuset, säger journalisten Kalle Kniivilä.

– Sen finns det också de som minns Sovjet som en gyllene tid, och längtar efter att Ryssland ska erbjuda något liknande igen, tillägger han.

Men ju längre stridigheterna pågår desto tydligare blir ändå den långsamma attitydförändring som redan har börjat märkas av hos de vanliga medborgare som tidigare aldrig känt en särskilt stark politisk dragning vare sig mot öst eller mot väst.

– Vanligt folk i Donbass håller på att avskärma sig från Kiev. Sakta men säkert blir de övertygade om att alla Kievtrogna är fiender. I Kiev sker det motsatta. Där tror allt fler att alla i Donbass är pro-ryska rebeller. Före kriget höll landet långsamt på att enas. Nu splittras det i stället, säger Anna-Lena Laurén.

När tar kriget slut?

Det bästa jag vågar hoppas på är att det skulle uppstå en fryst konflikt i Ukraina.― Kalle Kniivilä

Ingen av Rysslandskännarna i panelen på seminariet tror på någon snabb lösning av krisen i Ukraina.

Så länge Ryssland ser sig som en stormakt kommer man inte att tillåta en prestigeförlust i Ukraina.

Västvärlden kommer å andra sidan inte heller att involvera sig på annat sätt än genom diplomati.

– Så vad skulle ens innebära att konflikten skulle vara löst? När kriget i Donbass tar slut? När Krim återbördas eller blir en erkänd del av Ryssland? När Ukraina får en ny revolution? När Ukraina splittras? När Ryssland splittras, frågar sig Hanna Smith.

Ukrainas president Petro Porosjenko.
Petro Porosjenko Ukrainas president Petro Porosjenko. Bild: Olivier Douliery / EPA porosjenko

Ukrainas president Petro Porosjenko har sedan konfliktens början förlitat sig på hjälp från väst.

– Det är en hög insats som har slagit fel. Visst vill EU och USA att Ukraina blir en del av västvärlden, men samtidigt kommer väst till skillnad från Ryssland aldrig att bidra med vapen. Det bästa man kan hoppas på nu är att Minskavtalet om vapenvila skulle efterlevas, säger Laurén.

– Det bästa jag vågar hoppas på är att det skulle uppstå en fryst konflikt i Ukraina, säger Kalle Kniivilä.

Historikern Johannes Remy håller med.

– Det är knappast realistiskt att några stora framsteg sker inom de närmaste två åren, så länge den nuvarande ryska ledningen är kvar vid makten, säger Remy.

Nästa ryska presidentval hålls i mars 2018.

– Personligen tror jag inte på något verkligt politiskt maktskifte, säger Anna-Lena Laurén. Fast jag kan ha fel, tillägger hon. Allt kan ändras så snabbt i Ryssland.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes