Hoppa till huvudinnehåll

Johanna: Köttet växer inte fram i affären

Johanna Borg
Johanna Borg äter kött, därför tycker hon också det är okej att jaga. Johanna Borg Bild: Yle/Petter Sandelin johanna borg

När Johanna Borg var två år gammal blev hon bokstavligen biten av jakt. Nu har hon jagat aktivt i 14 år och kan inte tänka sig att sluta. Jakt är mer än en hobby, det är en livsstil.

- Ett flygfä pickade mig på kinden och sedan började det, säger Johanna Borg om hur det stora intresset för jakt vaknade.

Hon var två år gammal när hennes pappa tog med henne på andjakt. Andra skulle kanske bli förskräckta av ett fågelbett och aldrig våga sig ut igen, men inte Johanna. Många i hennes familj jagar så hon har växt upp med det som en del av vardagen.

Johanna Borg ute på jakt med en av sina taxar.
Johanna Borg gillar att jaga med sina taxar. Varje vecka lägger hon ut egna spår i skogen så att de kan träna. Johanna Borg ute på jakt med en av sina taxar. Bild: Johanna Borg johanna borg

Jaktkort vid 11 års ålder

Johanna tog jaktkort när hon var elva år gammal. Då jagade hon mest harar och fåglar. När hon var 16 år började hon jaga älg och när hon var 17 skaffade hon sin första jakthund (en tax). Nu har hon två taxar som hon jagar med.

- Med taxarna jagar jag mest sådant man spårar upp, som harar och hjortar, säger hon.

Johanna spårar också upp skadskjutna och påkörda älgar som springer omkring i panik i skogen.

Allt kretsar kring jakt

För Johanna är jakt mer än en hobby. Det är en livsstil.

- Många kanske tror att jakt bara handlar om att gå ut i skogen och skjuta några djur, men det är så mycket mera. Det är inte ett intresse, det är en livsstil.

Johanna säger att livet skulle vara något helt annat utan jakt, eftersom hela året just nu kretsar kring jakten (och så klart familjen).

Första bytet en hare

Johanna minns sitt första byte väl.

Man är nog på något vis stolt. Det är svårt att beskriva om man inte upplevt det själv.

- Det var en hare. Min pappa hade stövare då, så det var harjakt varje helg på vintrarna. Jag väntade många år på att den där haren skulle komma, så när den slutligen var där blev jag ganska så glad, säger Johanna.

Hon har svårt att beskriva känslan hon får när hon fäller ett djur.

- Jag är nog stolt på något vis. Det är svårt att beskriva om du inte upplevt det själv.

Vi frågar om det har med makt att göra, men det tycker inte Johanna.

- När jag jagar med hund är det mycket strategi och planering inblandat, så det känns bra när jag lyckas, säger hon.

Ingen trodde på taxen

Johanna berättar om en av de gånger när hon blivit extra stolt över sina hundar.

- Jag spårade en älg som var skadad och min hund skötte sig riktigt bra. Älgen gick in i ett område där det fanns andra älgar, men ingen trodde att min lilla tax med sina korta ben skulle hitta den där stora älgen.

Johanna och taxen spårade flera kilometer och det började mörkna. De andra jägarna började förlora hoppet och sade att det inte kommer att lyckas. De sa att taxen inte skulle orka.

- Men till sist kommer vi fram och taxen ställer sig på bakbenen. Jag säger till skytten som är med mig att han får göra sig redo, och plötsligt stiger älgen upp och vi skjuter den.

Johanna säger att det är viktigt att alltid hitta de skadskjutna djuren.

- Om det misslyckas och något blir skadat ska man givetvis söka upp det. Det ska man alltid göra.

Johanna Borg och andra jägare ute i skogen.
Är det tomtar? Nej, det är bara Johannas jägarpolare i Närpes. Johanna Borg och andra jägare ute i skogen. Bild: Johanna Borg johanna borg

"Ingen jägare vill se ett djur lida"

Det finns många djurvänner som aldrig skulle kunna döda ett djur. Johanna däremot har aldrig fått dåligt samvete eller känt sig dålig för att hon tar ett djurs liv.

- Nej, inte kan jag säga att jag mår dåligt av att se dem dö. Men det är klart att ingen jägare vill se ett djur lida. Vi strävar verkligen efter att de inte på något vis ska lida, säger hon.

Många som själva äter kött skulle inte kunna tänka sig att döda ett djur, eller ens gå in till ett slakteri. Johanna tänker annorlunda på den saken.

- Min grundinställning är att jag är köttätare. Som alla säkert vet växer inte köttet fram i köttdiskarna i affären, så jag tycker inte det är något fel på att skaffa fram köttet själv.

Får kritik för jakten

Johanna får emellanåt kritik för att hon jagar. Kritiken stöter hon mest på från bekanta som inte själva jagar.

Det handlar mest om djurens lidande och så hör jag också det där om att en tjej inte kan jaga.― Johanna om kritiken hon får

- Det handlar mest om djurens lidande och så hör jag också det där om att en tjej inte kan jaga.

När Johanna började jaga var det ovanligt med tjejer i jaktlagen och hon kunde ofta få höra kommentarer om det.

- En gång handlade det om att jag hade nagellack. Det beror väl på att det är lite ovanligt. Folk har inte sett tjejer i skogen så ofta, men i mitt eget jaktlag ändrades nog inställningen ganska snabbt när de lärde känna mig.

Kvinnor klarar det precis lika bra

Johanna kommer inte på några fysiska utmaningar som skulle göra en kvinna mindre lämpad för jakt. De klarar det precis lika bra som männen. Och tur är väl det, för nu börjar allt fler kvinnor syssla med jakt.

- Överlag tror jag att könsrollerna inte är lika definierade som de var förut, säger Johanna.

Johanna är ändå fortfarande ensam tjej i sitt jaktlag i Närpes och hon har inte en enda tjejkompis som jagar. Men det är okej säger hon, det spelar ingen roll vem hon jagar med, så länge hon får jaga.

Nyligen publicerat - X3M