Hoppa till huvudinnehåll

Bortglömda visskatter från Houtskär

Viktor Johansson i Houtskär sjunger visor år 1958
Viktor Johansson i Houtskär sjunger visor 1958 Viktor Johansson i Houtskär sjunger visor år 1958 Bild: Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo Akademi, Folkloristiska samlingarna viktor johansson i houtskär sjunger visor år 1958

Den i hela Norden välkända vistraditionen i Åbolands skärgård är ett minne blott.

Den existerar troligen bara i de handskrivna visböcker som finns kvar. Det är länge sedan man sjöng ballader, skillingtryck och andra visor. Förr i tiden gick de i arv från generation till generation. Oftast var de som sjöng kvinnor. Döttrar som lärde sig mammas och mormors visor.

sls
Säg vem är på jorden ensam som jag. Svea Janssons variant av visan, upptecknad av Greta Dahlström 1923. sls Bild: Svenska Litteratursällskapet sls

Viktor Johansson i Houtskär hörde till undantagen. Han hade lärt sig visor med utsirningar och upprepningar och allt av sin mor och sina systrar.

Hans välklingande bas förde väl fram berättelse efter berättelse i visform. Han sjöng ur sin mors vishäften och bandades både av Sveriges Radio och av läkaren och skärgårdsvännen Johan Wickström.

Wickströms son, läkaren Gustav Wickström kom till radion med sin fars inbandningar av visor med Viktor Johansson. Visorna sänds som en serie i Åboländsk förmiddag och kommenteras varje gång av arkivarien Anne Bergman från Svenska litteratursällskapet.

Unikt i hela Norden

sls
Alpens ros, här publicerad i ett skillingtryck, som är tryckt i Chicago, Illinois, USA sls Bild: Svenska Litteratursällskapet sls

Anne Bergman är arkivarie vid Svenska litteratursällskapet. Hon är väl insatt i den åboländska visskatten som anses riklig.
1996 gav hon ut "Nu haver jag gått en så långan väg. Visor från Åbolands skärgård". I den presenteras ett femtiotal vissångare och deras repertoarer.

Professor Otto Andersson ansåg att Åboland var unikt i hela Norden. Det var ett balladscentrum och överhuvudtaget viscentrum.

- Det finns hemskt mycket fina visor från Åboland, säger Anne Bergman.

Levnadsförhållandena förklarar traditionerna

- Männen i Åboland har varit borta och visor har varit en kvinnlig genre som har upprätthållits av kvinnor.

- I Österbotten har det varit spelmansmusiken som har varit viktig. Där har funnits medelstora bönder som har ordnat sina stora bröllop och
kalas där det har behövts spelmansmusik.

- Levnadsförhållandena har gjort att det finns jättefina spelmän i Österbotten och jättefina vissångare i Åboland.

Svea Jansson blev stor stjärna i Sverige

Den allra största vissångaren är Svea Jansson. Av henne har Svenska litteraturssällskapet nedtecknade visor från 1920-talet. 1957 kom Sveriges Radio och Svenskt Visarkiv till Åboland och hjälptes då av Alfhild Forslin. I samband med inspelningarna då lockades Svea Jansson till Sverige där hela hennes repertoar spelades in och finns. I Sverige blev Svea Jansson en stor stjärna och artist. Anne Bergman upplevde själv Svea Jansson live på Konserthuset i Åbo i början av 60-talet.

- Svea Jansson hade dåligt anseende på Nötö och blev bortkörd därifrån. Hon var ogift mor och hade försörjt sig som piga och hushållerska.
Och några år senare står hon på de största konsertscenerna helt ensam och sjunger! Det var inte dåligt gjort, säger Anne Bergman.

Viktor Johansson från Torvholm

Anne Bergman
Arkivarie Anne Bergman från Svenska Litteratursällskapet Anne Bergman Bild: Yle/Nilla Hansson anne bergman

Viktor Johansson i Houtskär var en av dem som Alfhild Forslin bussade Svenskt Visarkiv och Sveriges Radio på år 1957. Alfhild Forslin hade på 20-talet själv tecknat ner visor av både Viktor Johanssons mamma Emma och hans systrar Viktoria Nyman och Mikaela Järvinen.

Viktor Johansson berättar själv på Johan Wickströms inbandning att han har lärt sig visorna av sin mamma.

I programserien med Viktor Johanssons visor i Åboländsk förmiddag kommenterar arkivarie Anne Bergman de enskilda visorna och deras karaktärer.


Läs också

Nyligen publicerat - Åboland