Hoppa till huvudinnehåll

Hanna Rundell: Om konsten att lära sig finska i Finland

Hanna Rundell kolumnbild
Hanna Rundell kolumnbild hanna rundell kolumnbild

Grankulla stad planerar nu att införa finskundervisning redan från ettan i den svenskspråkiga grundskolan. Några andra kommuner i Svenskfinland erbjuder redan den möjligheten i vissa skolor – bland annat i Vasa och Jakobstad, och Raseborg har liknande planer.

Hur viktigt vore det inte att få leka till sig lite finskkunskap redan under det första skolåret? Formulera de konstigtlångaochkantiga orden i sånger och rim innan grammatikhäftet och självbevarelsedriften slår en i huvudet.

Läroplanen ställer minimikrav på antalet lektioner i olika ämnen, men kommunerna kan själva besluta att peta in några lektioner i de ämnen de vill satsa mer på. Som en lektion i finska eller ett konstfärdighetsämne i ettan. De här lektionerna dras från de valfria ämnena i högstadiet.

Många kommuner kör ändå på minimikraven, främst på grund av resursläget och påbörjar finskundervisningen först i trean, ibland redan i tvåan.

Men hur viktigt vore det inte att få leka till sig lite finskkunskap redan under det första skolåret? Formulera de konstigtlångaochkantiga orden i sånger och rim innan grammatikhäftet och självbevarelsedriften slår en i huvudet. Vore inte finskundervisning i ettan något alla kommuner med svenskt skolväsende borde överväga?

Jag minns inte att vi skulle ha lagt speciellt mycket tid på det muntliga och spontana (förutom i en högstadietillvalskurs i finsk konversation där vi satt framför ett Alias-spel och knep ihop läpparna som tortyroffer).

Det kan vara en oerhört svår konst att lära sig finska i Finland. Uppväxt i ett starkt svenskspråkigt Jakobstad kan jag vittna om att det i vissa kommuner är fullt möjligt att födas, leva och dö utan att behöva yttra så mycket mer än möjligen ett kiitos och anteeksi. Förutom i grundskolan då.

Samma sak gäller på många håll i Nyland, till och med i huvudstadsregionen, exempelvis i Grankulla.

Under mina finsklektioner i grundskolan och gymnasiet fokuserade vi på grammatiken och ordförrådet. Jag minns inte att vi skulle ha lagt speciellt mycket tid på det muntliga och spontana (förutom i en högstadietillvalskurs i finsk konversation där vi satt framför ett Alias-spel och knep ihop läpparna som tortyroffer).

Våra stackars lärare hade fullt sjå med att hålla jämna steg med läroplanen och förbereda oss för studentexamen – där hälften av eleverna skrev B-finskan.

Det var inte så att jag skulle ha undvikit finskspråkiga, men jag kom helt enkelt inte i kontakt med det finska språket. De två språkgrupperna existerade sida vid sida, väldigt separerade från varandra.

Vi övade de femton kasusformerna och försökte tyda det participkors vår finsklärare ritade upp på svarta tavlan. Hon hade goda avsikter när hon försökte lära oss skillnaden mellan particip I, particip I passiv, particip II och particip II passiv, men det ledde till att jag i många år efter studentexamen endast såg ett svart participkors framför mig när jag hamnade i en situation då jag måste tala finska. Med resultatet att jag låste mig helt.

Min fyra år yngre syster hade turen att få gå språkbad i finska. Hon talade språket spontant och flytande, och var min stora hemliga läxhjälp.

Jag hade en svensk dagmamma, gick i svensk dagklubb, svenskt daghem, svenskt lågstadium, högstadium och gymnasium. Jag gymnastiserade i en svenskspråkig gymnastikförening, talade svenska i affärerna, med tanterna i parken och den snälla damen som gav klistermärken vid banken.

Vågar inte språkduscha barnen på fritiden

Jag levde enbart på svenska. Finska var ett språk jag hörde i bakgrunden på stan. Jag minns också att jag under en tid hade en konståkningslärare som bröt lite på finska. Ändå var fördelningen mellan språkgrupperna mycket jämn på 1990-talet. I dag har de finskspråkigas andel minskat till fyrtio procent då fler invandrare flyttat in till staden.

Det var inte så att jag skulle ha undvikit finskspråkiga, men jag kom helt enkelt inte i kontakt med det finska språket. De två språkgrupperna existerade sida vid sida, väldigt separerade från varandra. Det fanns ingen naturlig kontaktyta och så är det i mångt och mycket än i dag.

Många kommuner har parallella finsk- och svenskspråkiga föreningar där inget utbyte äger rum. Och många föräldrar vågar inte sätta sitt barn i hobbyverksamhet på det andra inhemska av rädsla för att barnet inte ska förstå eller bli förstått.

Därför skulle vi må bra av att inleda skolfinskan ännu tidigare. Sen kan vi hoppas att en del finska skolor följer efter.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen