Hoppa till huvudinnehåll

Benny recenserar J-Stars Victory Vs+ – japaner som skriker

Benny går full otaku och Ted och Susanne förstår knappt vad som händer. Namngivna attacker och exotiska karaktärer – se videon för att få smakprov på japansk kultur (och Benny) som allra galnast. Dô itashimashite!

Dragon Ball Z, One Piece, Hunter x Hunter, Jojo's Bizarre Adventure och Gintama. Om du känner beundran för något av de här namnen – eller rent av knyter näven i fickan och låtsas att ditt hår börja brinna av ren upphetsning – är det här spelet för dig.

J-Stars Victory Vs+ är Shonen Jump-universumets motsvarighet till The Avengers: ett potpurri av välkända ansikten som slåss med eller mot varandra i ett grandiost fightingspel, som för tankarna till Nintendos maskotfighter Super Smash Bros. I egenskap av animenörd modell större var jag ruskigt förväntansfull innan jag började spela, men jag måste tyvärr medge att jag blev lite besviken.

Hur många känner du igen?
Hur många känner du igen? Hur många känner du igen? Bild: Bandai Namco kontroller

Lättillgänglig spelmekanik

J-Stars är inte Tekken. Det kräver inte att man ska komma ihåg en massa avancerade knappkombinationer för att man ska bli bra, och detta finner jag enbart positivt. Jag tycker att Super Smash Bros Melee är världens bästa fightingspel av en anledning: i Nintendos spel är kontrollerna enkla, och alla karaktärer har samma typer av rörelser under samma knappar.

J-Stars anammar också den här filosofin, med en avgörande skillnad. I Smash Bros har man andra saker att tänka på under matcherna utöver att attackera motståndarna – dusterna handlar lika mycket om att navigera geometri och hålla sig undan från all skit som finns på banorna som att utmanövrera sina motståndare. Banorna i J-Stars är väldigt endimensionella och enformiga i jämförelse, och därmed placeras ett större fokus på själva slagsmålen. Och de håller inte riktigt måttet.

Tentakelmän och ninjor i ljuv harmoni.
Tentakelmän och ninjor i ljuv harmoni. Tentakelmän och ninjor i ljuv harmoni. Bild: Bandai Namco kontroller

Känslan™

Att slå tonåriga pojkar med spikhår känns inte riktigt rätt i J-Stars. Inte tillfredsställande nog. Någonting förloras på vägen mellan knapptryck och representation på skärmen. Rörelserna är stela och animationer prioriteras framför interaktion.

Som ett fightingspel utan krusiduller håller J-Stars inte måttet. Jag tror att utvecklarna själva insett det här, och därför lagt mycket krut på att göra specialattackerna så spektakulära som möjligt. När man byggt upp en specialmätare kan alla karaktärer släppa loss unika attacker som åtföljs av korta mellansekvenser – de blir enformiga i längden, men ärligt talat blir jag forfarande glad av att se Gon Freecss förödande Jajanken mosa motståndares pannben om och om igen.

KAMEHAMEHAA!

Vilket för oss tillbaka till den här recensionens inledning – J-Stars är ren fanservice. Utan licenserna skulle spelet inte räcka till, men med dem blir det ändå givande att låsa upp alla karaktärer och ta del av nonsensberättelsen som utgör paketets enspelardel. Det är som riktigt dålig fan fiction, men fan fiction som man ändå inte kan låta bli att älska tack vare att det är så underbart krystat och så underbart förvirrande för alla som inte är insatta (det är bara gravt osammanhängande för oss andra).

J-Stars Victory Vs+ är ett spel för manga- och animenördar och absolut ingen annan. Men för oss är det absolut värt en titt.

Text: Benny Holmström

Nyligen publicerat - X3M