Hoppa till huvudinnehåll

Oviss framtid för psykvården på svenska i Egentliga Finland

Otydlig siluett på våren
Otydlig siluett på våren Bild: Yle mobba

För tillfället planeras stora förändringar inom psykvården i Egentliga Finland. Förändringar som kan bli ett hårt slag för psykvården på svenska. "När man är akut psykiskt sjuk måste man få tala på sitt modersmål", säger Eva Sjöström som är ordförande för psykosociala föreningen Duetto i Pargas.

Just nu pågår en beredning som utgår från att Åbo stads och Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts psykiatriska funktioner ska slås ihop till en gemensam organisation, det vill säga enbart tillhöra sjukvårdsdistriktet.

Både Åbo stads social- och hälsovårdsnämnd och distriktets styrelse har godkänt att den här planen, som ska vara klar i maj nästa år, ska innehålla språkkonsekvensutredning.

Reijo Grönfors vid ett skrivbord.
Reijo Grönfors. Reijo Grönfors vid ett skrivbord. Bild: Yle/Johanna Ventus person,reijo grönfors

I rapporten som utgör grund för den fortsatta beredningen står att den svenskspråkiga psykiatriska avdelningsvården i fortsättningen ges i gemensamma utrymmen i Åbo. Utgångspunkten är att en skild avdelning för svensk vård inte grundas, eftersom en svensk avdelning bedöms bli för liten.

Rapporten föreslår istället att den svenska vården bör kunna tryggas genom användande av ett svenskt team. Där ett tillräckligt kunnande i svenska säkerställs vid rekryteringen av personal och genom hur personalen placeras i arbetsturer.

Men Reijo Grönfors, vd för affärsverket Åbolands sjukhus, som idag organiserar psykiatrivården på svenska i Egentliga Finland, vill se en fortsatt speciallösning för att kunna säkra en vård på svenska.

Han menar att vården på svenska annars kommer att bli väldigt slumpmässig, då service på svenska idag, förutom den på Åbolands sjukhus, är svår att hitta inom de psykiatriska enheterna inom Åbo stad och Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Grönfors menar vidare att det kommer att vara en utmaning att rekrytera personal som behärskar god svenska och att det är osannolikt att det kommer att finnas personal i alla skift som kan ge service på svenska.

"Det viktiga är att vård på modersmålet kan garanteras"

Arbetsgruppen som har tagit fram rapporten som utgör grund för den fortsatta beredningen har beslutat att all avdelningsvård bör koncentreras till Åbo till en ny fastighet bredvid den somatiska specialsjukvården. Något som i så fall innebär att exempelvis avdelningsvården i Pargas flyttar till Åbo.

Om avdelningsvården koncentreras till Åbo vill Reijo Grönfors se att en tvåspråkig avdelning grundas i det nya psykiatrisjukhuset i Åbo. Där det ska ställas språkliga kompetenskrav på alla läkare och på all vårdpersonal, det vill säga att de har goda muntliga och skriftliga kunskaper i svenska och finska.

Åbolands sjukhus vill att den här avdelningen i så fall ska fungera inom och tillhöra deras organisation, fast den då skulle vara placerad i det nya psykiatrisjukhuset i Åbo.

- Vi kan även se till att vårdkedjorna gentemot den öppna psykiatriska vården inom Åboland fungerar. Men framför allt kan vi den här vägen garantera vård på modersmålet. Vi vill ta ett helhetsansvar för den svenskspråkiga vården.

- För om det blir den modellen man har planerat är jag rätt övertygad om att man inte kan garantera vård på modersmålet. Därför är vårt förslag att en sådan tvåspråkig avdelning ska tillhöra och administreras av Åbolands sjukhus. Det är ingen katastrof om det blir som i den planerade modellen, men det blir klart sämre.

"Inte så svårt att förstå att man inte alltid kommer ihåg svenskan"

Hur kan du vara övertygad om att den planerade modellen inte skulle fungera?

- Det är otänkbart att det skulle finnas personal i alla skift som talar tillräckligt bra svenska. Språket är det viktigaste verktyget inom psykiatrin och därför måste man också ställa extra krav på just språket.

Hur mycket handlar det här om ekonomi, för självklart vore det ju bra för er att få administrera en sådan tvåspråkig avdelning?

- I dagsläget är vår psykiatriska avdelningsvård billigare än sjukvårdsdistriktets. Den modellen vi föreslår är en billigare lösning, men det är inte det vi är ute efter. Utan det viktiga är att vård på modersmålet kan garanteras.

- Jag tror att distriktet förstår vikten av vård på modersmål, men på praktisk nivå har jag inte riktigt sett det. För om jag tänker på samjouren inom psykiatri som nyligen sattes igång på T-sjukhuset hade man inga speciella språkkrav på personalen. Det var andra saker som bestämde vilka som började jobba där. Så där har man inte på något sätt prioriterat språket. Men det är samtidigt inte så svårt att förstå att man inte alltid kommer ihåg svenskan som är ett minoritetsspråk här.

Hur kan man då motivera det här, eftersom det precis som säger du handlar om en svenskspråkig minoritet i Egentliga Finland, som endast utgör 5,7 procent av befolkningen?

- Vi pratar ändå om flera tusen patienter, där en del av dem även behöver avdelningsvård. Nog finns där ändå helt klart ett behov och i grundlagen står det klart och tydligt att man ska ge vård på modersmålet.

Reijo Grönfors säger att en kvalitativ psykiatrisk vård helt enkelt inte kan förverkligas om inte patienten och personalen har ett gemensamt språk.

- Visst använder man mediciner, men främst använder man språket som behandling. All terapi handlar om att man förstår vad man säger till varandra och det fungerar inte om man inte behärskar språket.

Modersmålet som gäller i en trängd situation

Eva Sjöström, ordförande för psykosociala föreningen Duetto i Pargas, lider av en bipolär sjukdom, det vill säga en manisk depressiv sjukdom. Hon har varit intagen flera gånger på avdelningen i Pargas, där alla vårdare har kunnat svenska. Men hon har också upplevt situationer där ingen ur personalen kan svenska.

eva sjöström
Eva Sjöström. eva sjöström Bild: Yle / Peter Karlberg eva sjöström

- Jag har en berättelse från när jag var på Ekåsens sjukhus som skulle vara svenskt. Då fanns där en ungersk överläkare som kunde finska och avdelningsläkaren ville ha en annan syn på vad de skulle göra. Jag blev satt i ett rum och de båda läkarna tittade på mig, men då hade jag så svår ångest att jag inte kunde sitta på stolen. Jag gled ner på golvet och så låg jag där. De här båda läkarna pratade då på finska över huvudet på mig, men ingen frågade någonting av mig och det var en konstig upplevelse. Jag tror att jag hade kunnat säga någonting bara de hade frågat mig på svenska.

- Jag förstod lite av vad de pratade om, för de sade att de skulle öka medicinerna så mycket som de vågade. Jag skulle ha velat protestera, men det fanns liksom ingen finska som jag kunde prata. Det var alldeles bortblåst. Och jag tror att i en trängd situation är det modersmålet som gäller.

Hur kändes det här att läkarna talade över ditt huvud?

- Eftersom jag var så sjuk men ändå kommer ihåg det, så var det en hemsk sak. Och än idag tänker jag på det som en hemsk sak och det är det hemskaste som jag har varit med om i vården. Jag bara låg där och vred mig som en mask.

- Så jag förstår att folk kommer att tycka att det här är rysligt att råka ut för. Det är ingen skillnad när man går till tandläkaren, för där öppnar man bara munnen. Men när man har psykisk vård spelar ju samtalet en väldigt viktig roll. För det är ju samtalet som är vården. Förutom medicinsk vård är det ju samtalet med personal som är det viktiga och om inte det kan ske på ens modersmål är det nog många som är verkligt illa ute. Därför borde det garanteras att det finns en på varje skift som kan svenska.

"Servicen på svenska är väldigt väldigt svag"

Något som Eva Sjöström inte direkt tror kommer vara fallet om man inte satsar på en speciallösning där man även prioriterar svenskan.

- När man kommer till Åbo universitetscentralsjukhus och ser den somatiska vården ser man att servicen på svenska är väldigt väldigt svag. Min man har varit in där några gånger på grund av några sjukdomar som han har haft. Han talar bara svenska, men nog var det finska som gällde för honom där. De kunde säga ja eller nej men inte så mycket mer och sällan fanns det någon svenkspråkig sköterska till hands. Han klarade sig, men det är svårare när man är psykiskt sjuk.

- Åtminstone när jag pratar finska så tänker jag på svenska och så översätter jag det och det blir som det blir. Och när man kämpar med ångest använder man en jättestor del till att bara existera, och när man väl försöker prata hur i hela världen ska man då dessutom försöka översätta allt? Det är helt enkelt en för stor bit. Det går inte.

- Det är som sagt samtalet som gäller och det handlar om ett samtal om ens innersta känslor och sådant som man kanske inte ens får man på ens modersmål. Därför säger det sig självt att om man ska säga de här sakerna på finska så får man inte fram några ord.

En eventuell flytt av avdelningsvården i Pargas till Åbo skapar oro

Eva Sjöström uttrycker också en stor oro för problemen som kan uppstå om man flyttar avdelningsvården i Pargas till Åbo. Något som enligt henne skulle vara ett hårt öde för den enskilda individen.

- Det finns en ganska stor grupp som är på intervallvård, där man är en vecka hemma och en vecka på avdelningen. Jag känner en ganska ung person som har svenska som modersmål och som man försökte flytta till ungdomsavdelningen i Åbo, en avdelning som är helt finsk. Och det blev helt enkelt ingenting, för hon förstod ingenting.

- Och det är de här patienterna som jag nu undrar över, vad ska hända med dem? För om just den här kvinnan till exempel ska fara till Åbo på rehabilitering blir det även problem då hon inte vågar åka buss, eftersom hon får ångest i bussen. Så hon kan ju inte ta sig till Åbo.

De slutliga besluten kring hur psykiatrins organisation- och utrymmesstruktur i regionen kommer att se ut i framtiden tas av Egentliga Finland sjukvårdsdistrikts styrelse.

Läs också

Nyligen publicerat - Åboland