Hoppa till huvudinnehåll

Erik Lindström - den sista intervjun

Erik Lindström
Erik Lindström Erik Lindström Bild: Wikimedia commons. erik lindström

Erik Lindström (29.05.1922 – 27.08.2015) var en av den finska schlagerns centrala figurer, både i egenskap av musiker, kompositör, orkesterledare, producent och skivbolagsdirektör.

Erik Lindströms musikaliska rötter fanns i jazzen och det var jazzen som låg honom närmast hjärtat. Trots det är det nog finsk schlager man, först och främst, associerar namnet Erik Lindström med. Franska klackar, Armi, Minns du Monrepos, Vågar du ej hålla av mig säg och För lite tid är bara några exempel på Lindströmlåtar som är populära än idag. Men också i hans digra schlagerproduktion hörs jazzinfluenserna många gånger tydligt.

Jag träffade Erik Lindström i hans hem på Sommargatan i Helsingfors i maj 2015, några dagar innan hans 93-årsdag. Han var pigg och pratsam, berättade vitt och brett om sin långa karriär, visade foton, spelade några skivor och bjöd på kaffe.

Höjdpunkter

- Vilka har varit höjdpunkterna i din karriär?

- Det är nog på 50-talet när de här amerikanska jazzmusikerna kom och de behövde en rytmgrupp. Då lärde man sig mycket, det var mycket bättre än att vara på någon, skall vi säga Sibelius Akademin. Jag tog reda på allting som fanns och jag hade bra lärare.

- Så det har nog varit att skaka hand med Louis Armstrong och Woody Herman och de här killarna. Nog vet man vad man har gjort. Och jag började 1942.

Oscar Pettiford

- Vilka av de här amerikanska musikerna spelade du med?

- Jag spelade med Lucky Thompson och så spelade jag med basisternas fader, Oscar Pettiford. Han spelade också cello, knäppte på cello, och så ville han ha mig och ackompanjera sig. Radion tog det på band åttatiden på finska Hanken och sen gick vi hem till oss och lyssnade på det. Och han var mycket nöjd.

Delta Rhythm Boys

- Och sen förstås Delta Rhythm Boys när de kom. De hade övning på radiohuset på Fabiansgatan och deras manager ringde och sa: "kan du komma", och jag sa: "ja". Jag har aldrig sett så mycket flickor i studion, hela personalen var där.

- Och sen när vi hade övat allt, talade jag med pojkarna och sa: "jag har bil och kan köra er omkring i Helsingfors". Det var olympiad. De sa, att de inte ens har ett hotell där de kan vara. Så ringde jag hem – vi hade just köpt en tvåa på Drumsö - och frågade frun om vi tar emot två ”svartingar”. Och hon sa: "jo, vi skall hjälpa dem".

- Och de steg upp varje morgon och tog bussen och människorna tittade ju på dem. Sen sa vi, att vi äter klockan sex och klockan sju åker vi till Borgbacken, det är vårt jobb den här veckan. Sen när de fick kåldolmar åt de upp alltsammans och vi blev utan. Efter det sa en av killarna, att hans fru har ett eget köksprogram i Amerika, och han ringde till henne och sa: "nu får jag bra mat".

Ingmar Englund

- Du började alltså 1942 och spelade jazz. Var det enbart jazz som gällde då?

- För det mesta. Jag tänkte ju inte alls börja spela. Jag var ju där på Uusi Suomi tre år, men så gick jag till Veljeshovi, Broidis på svenska, och Ingmar Englund var där. Han hade hört mig spela någonstans. Jag var bara vikarie för någon, brorsan eller någon, och så frågade han om jag vill komma och spela. Så sa jag, att jag inte kan så mycket. Men de gav mappen med alla låtarna åt mig och sa: "titta nu på dem där hemma". Då fick farsan ett gott skratt. I min ungdom sa han: "du skall lära dig noter", och det höll han alltid på med.

Musikteori

- Så frågade jag: "vad är det här för ton och vad är det här för ton", och farsan sa: "vi tar det lugnt nu, du har en vecka tid". Men dagen därpå ringde jag till en privatlärare som spelade i Stadsorkestern som sa: "du är välkommen". Och han ville genast att jag skulle komma och spela bredvid honom i Stadsorkestern men jag sa: "det är nog bäst, att jag hållet mig till min egen gebit".

- Fick man köpa noter här då?

- Det var nog dåligt. Jag hade kontakter i Amerika så jag fick dem därifrån. Och sen var det en kille som hade ett tidningsstånd på Gustav Adolfs Torg och han var i kontakt med Amerika och han fick noter därifrån. Men han fick inte från Ryssland. Men jag sa, att jag kan skaffa från Ryssland och så kan vi byta.

Schlager och dansmusik

- Du höll dig inte enbart till jazzen. Småningom blev det mera schlager och dansmusik?

- Nå jo, allting måste man ju spela om man tänker leva på det här. Så jag var på alla grammofoninspelningar som gjordes på Valhallagatan. Där fanns en liten studio. Dom skar direkt, man kunde aldrig höra vad man hade spelat före skivan kom ut. Och så frågade kapellmästaren alltid om det är någon som har spelat fel. Men man hittade aldrig någon. Jag har nästan 3000 skivinspelningar, räknat från 1951. Men det var många före det också.

Stolt

- Vilka av de över 500 låtar som du har skrivit är du speciellt stolt över?

- Det är svårt att säga. Den som musikerna tycker om är Etkö uskalla mua rakastaa (Vågar du ej hålla av mig, säg). Där är fina harmonier. Jag vill nu inte börja skryta men det finns några, som just den här Armi. Den skulle ha gått till Amerika och Perry Como skulle ha sjungit den. Men då skulle det ha varit en annan kompositör så jag sa: "ni kan hålla era pengar".

- Jag har hört, att Armi egentligen var skriven för din fru.

- Jo. Det var skivbolaget. När jag först visade den, ville de inte ha den. Men sen behövde de en b-sida och tyckte att de måste ta vara på den här reklamen för henne (Armi Kuusela) och så bad de Saukki skriva en sådan text.

Dream Team

- Den bästa tiden var när vi hade det här Dream Team. Vart vi än kom var det fullsatt. Vi spelade bara sju gånger om året och det var inte alls liksom arbete utan det var att träffa killarna. Och de var mycket yngre killar än jag: Pentti Lasanen, Seppo Hovi, Erkki Liikanen, Pekka Toivanen, Wade Mikkola,..

Erik Lindström spelade aktivt i över sju decennier. Han avled 27 augusti 2015.

Läs också

Nyligen publicerat - Vega