Hoppa till huvudinnehåll

Extasens olika uttryck

En målar ett huvud om och om igen. En annan tar med självaste Amos Andersson i sin installation...
Under rubriken Den heliga Teresas extas bearbetar tio konstnärer sin relation till extasen. Det sker på Amos Anderssons konstmuseum i Helsingfors.

Den heliga Teresas extas, skulptur av Bernini.
Berninis Den heliga Teresas extas 1645-52 Den heliga Teresas extas, skulptur av Bernini. Bild: wikipedia den heliga teresas extas
Tänk dig Berninis mycket kända skulptur i Rom, Den heliga Teresas extas, den med en kerubängel som smärtsamt genomborrar hennes hjärta med ett spjut samtidigt som hon smälter samman med Gud. Här ser vi förmodligen den mest klassiska gestaltningen av extas i dess, om inte sexuella, så åtminstone andliga form.

De tio konstnärerna bearbetar alltså frågan om vilken roll religiös extas spelar i vår samtidskonst.

Vägen till högre uppenbarelser

Ordagrant betyder e´kstasis ”bortryckande från ett läge”. Inom medicinen uppfattas det som ett tillstånd i hjärnan närmast bestående av religiösa föreställningar. Dessa rycker själen med sig så att den åtminstone för ett ögonblick blir otillgänglig för yttervärlden.

Inom psykologin talar man om ett tillstånd av hänryckning, som är så kraftigt att personen ifråga tycker sig försatt i en ny tillvaro, delaktig av högre uppenbarelser. Filosoferna strax efter Platon tänkte sig att man under extas rentav kunde förlora sin individualitet och uppgå i Gud, men endast tillfälligt så länge man ännu befinner sig här på jorden.

Inga kuratorer i vedertagen mening

Därför kan man kanske bli lite förvånad över att initiativtagarna själva, konstnärerna Stiina Saaristo och Sara Orava, säger att det här inte är en religiös utställning. De vill betrakta begreppet extas på ett mycket brett sätt, berättar de.

Denna gång har Amos Anderssons museum frångått utställningskuratorer i vedertagen mening och Stiina och Sara har själva fått välja utställningens övriga åtta konstnärer, vilket de är mycket glada över.

konstnär på utställningen den heliga teresas extas
Henry Wuorila-Stenberg på Amos Anderssons museum konstnär på utställningen den heliga teresas extas Bild: Yle/Mi Wegelius henry wuorila-stenberg på amos anderssons museum

En av dem är Henry Wuorila-Stenberg. Som ortodox uppfattar han att 300-tals helgonet Maria av Egypten är honom närmare än Teresa av Avila och han har följaktligen målat också Maria.

Ett skrik av glädje

Det myckna blodet på Henrys målning av Maria av Egypten förklarar han att går tillbaka till den katolska konsten där Jesu lidande är central. Men målningen har också blått i sig och Henry talar om hur man inom ortodoxin i högre grad koncentrerar sig på uppståndelsen, gestaltad av den blåa färgen, glädjens färg.

För Henry var detta att den blå färgen kom in i hans målning en ytterst stor händelse. På omkring femton år har han nämligen inte kunnat använda blått. Med ett skratt förklarar han att han har uppfattat sig som så svart i sin själ.

När den blå färgen plötsligt kom tillbaka under processen med Maria av Egypten, ledde det till att Henry nästan skrek av glädje. Upplevelsen var extatisk, säger han.

henry wuorila-stenbergs målning i en serie av huvuden som han målat under två års tid.
Ett av de huvuden som Henry Wuorila-Stenberg målat under två års tid. henry wuorila-stenbergs målning i en serie av huvuden som han målat under två års tid. Bild: Amos Anderssons konstmuseum målning

Målat huvuden i två år

Det var efter att Henry såg sin son död, som han började med en serie människohuvuden. Dem har han målat nu i två års tid. Hos dem finns någonting som han känner att han måste gå djupare med. Han konstaterar att det är viktigt att där finns den där hemligheten, mysterion, som är så väsentlig i konsten.

Men mer än extas upplever Henry flow i sitt skapande. Istället händer det att extatiska känslor kommer till honom när han mediterar. Det gör de när han upplever att alla energier bildar en enhet.

Och det sker bara när han kan finna en tystnad i sig själv. Då kommer han nära mysteriet, säger han.

I Amos Anderssons kapell

I femte våningen i Amos Anderssons konstmuseum, i kapellet, har Heli Rekula gjort en installation hon kallar ”Till Amos”. Heli har bott i Bergen i sex år, där hon har fungerat som professor i fotografi på Kunst- och designhøgskolen. Nu är hon tillbaka i Finland som senior lektor i fotografi vid Aalto Universitetet.

Helis installation omfattar hela kapellet. Där ingår både sådant som Amos Andersson själv och andra har fyllt det med, som målningar och skulpturer. Och nu även hennes tavlor och collage.

Installation med Amos breviarium

En väggvitrin med texter och svartvita fotografier berättar bland annat om Amos´ engagemang som regissör och producent av religiösa skådespel på Svenska Teatern i Helsingfors. En annan visar hur kapellet såg ut under Amos egen tid.

kapellet i Amos Anderssons museum
Kapellet som det såg ut under en del av Amos Anderssons tid. kapellet i Amos Anderssons museum Bild: Yle/Mi Wegelius i amos anderssons museum i helsingfors 2015
Amos Andersson, regisserat skådespel på Svenska Teatern i Helsingfors. Bilden från Amos Anderssons museum 2015
Ett av de skådespel som Amos Andersson regisserade. Amos Andersson, regisserat skådespel på Svenska Teatern i Helsingfors. Bilden från Amos Anderssons museum 2015 Bild: Yle/Mi Wegelius regisserat skådespel på svenska teatern i helsingfors. bilden från amos anderssons museum 2015

I ett hörn har Heli placerat ett litet podium toppat med konturerna av två helgongestalter. Under dem, på podiet, har hon ställt ut ett Breviarium, en andaktsbok, som var ett fynd hon gjorde i museets gömmor. Den har Amos Andersson köpt, troligtvis längre söderut i Europa.

Breviariet kom till just under Den heliga Teresas livstid, tryckt som det är i Venedig 1544. Hon föddes år 1515.

Har inte direkt med extas att göra

På frågan om vad extasen betyder för Heli Rekula, svarar hon, vid det här laget inte längre förvånande, att hennes konstverk inte direkt har med extas att göra. Däremot kan hon, i likhet med flertalet konstnärer här, tänka sig att den konstnärliga processen i sin intensitet kan närma sig det som Den heliga Teresa själv beskriver som extas eller extatisk kommunikation.

Så mera än på Teresa av Avilas direkta upplevelse av att vara ett med Gud, verkar utställningens konstnärer fokusera på sin egen skaparprocess. Om en mystisk extas ingår i den, det varierar sedan från konstnär till konstnär.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje