Hoppa till huvudinnehåll

Mumin, Rölli och en onykter Dumbo

Pojke som ser på tv
Pojke som ser på tv Bild: Creative Commons / Vidmir Raic television,barnprogram

Barnprogram och -böcker är något som vi alla tagit del av. Men vissa kan vara väldigt skrämmande för ett barn. Kolla Svenskfinlands barndomstraumor här.

Succémorgon konstaterade att de flesta av oss bär på något barndomstrauma. De ställde frågan: Vilken bok, film eller låt skrämde dig när du var liten? Svaren strömmade in.

succémorgon, radio x3m
Traumatiserade men glada. succémorgon, radio x3m Bild: Amie Borgar / YLE fredrika lindholm

Men vad skrämde Fredrika Lindholm, Christoffer Strandberg och Janne Grönroos?

Fredrika:

- Jag drömde mardrömmar om Yoda från Star Wars hela min barndom. Förstod aldrig att han var snäll i filmen. Alltså små gröna varelser med stora ögon är bara för skrämmande för min mentala hälsa.

Christoffer:

- I min mormors bokhylla fanns Sagan om Pomperipossa med den långa näsan, som inte bara skrämde vettet ur mig, utan även ur min bror och mina kusiner. Man kan säga att denna bok förorsakat ett slags kollektivt trauma för släktens alla barn. Pomperipossa är en vidunderligt ful och elak häxa som bor i ett hus gjort av skinka och korv. Hon förtrollar allt levande till möbler eller till något ätbart och varje gång hon gör det växer hennes näsa. Sjukt!

Som barn hade jag mardrömmar om Pomperipossa både i vaket och sovande tillstånd. Och ändå kunde jag inte låta bli att bläddra i boken.

Nu är jag vuxen och Sagan om Pomperipossa finns i min bokhylla, redo att sprida skräck hos kommande generationer. För tradition är tradition.
Lyssna på sagan här.

Janne

- Varokaa heikkoa jäätä. Jag borde gratulera, för de måste ju ha försökt ge barn trauman. Idén är simpel, gör något så hemskt att ingen kan glömma det. Någonsin.

Jag ser fortfarande den frysande björnen varje gång jag ser på en istäckt sjö.

Ni då?

På Succémorgons Instagram och Facebook gick diskussionen het och det var många som led av olika trauman från barndomen.

dnieela: Alice i underlandet... Kan fortfarande inte se på den....

clarissa.sundstrom: Spökplumpen i Kalle Anka.

knirgit: Tien laidas oli mökki... Mamma sjöng den alltid när hon mätte febern, och det var inte i armhålan hon mätte den!

amandatheresia: Musiken i början av Skönheten och Odjuret. Så sjukt läskig!

janihartvik: X-Files introt.

ciccikorv: Harry Potter, typ 3:an? Den om varulvarna. Vågade knappt gå ut eftersom våra grannar hade hundar som såg exakt ut som stora äckliga varulvar.

arleneeriksson: Ika i rutan. Gick på svt. Inga kulisser utan bara vit bakgrund. Hon var svartklädd, svart runt ögonen och dansade med skelett till någon creepy musik... Hur fick det ens sändas som barnprogram??


_katarinar_: Boken om Drummelpetter.

saarinennina: Gnottarna, om underliga djur som bodde i en grotta. De var så övernaturliga, underliga och hemska för mig som barn.

almafredrika: Dendär scenen i Dumbo då han blir "full" och ser i syner och där är rosa elefanter som cyklar på lina med svart bakgrund och allt är surrealistiskt och läskigt och hör inte hemma i en barnfilm!!


sannyrebecka: Katla i Bröderna Lejonhjärta, har fortfarande svårt att se på det.

emiliamaria00: Teletubbies, har alltid hatat teletubbies och kommer alltid hata dem.

cessiz: Vildvittrorna i Ronja Rövardotter.


Maria: Det lila tantspöket i Ghostbusters, som spökar där i biblioteket... Bibliotek har aldrig känts trygga sen jag såg det som cirka fyra år gammal.

Ronny: Mupparna var jag rädd för. Den med krokig näsa var värst.

Jenny: Nallen som gick genom is efter pikkukakkonen, otroligt skrämmande för en 3-4-åring


Linda: Då jag var liten (typ 6) läste jag Tove Janssons Den Farliga Resan där en flicka och hennes katt ligger i gräset och har tråkigt och så börjar flickans fantasi skena och katten plötsligt förvandlas till någon slags monsterkatt (vilket för övrigt är det katter gör bäst anyways, lömska varelser) och hela världen blir mörk och farlig.... Jag är ännu vid 32 års ålder rädd för katter.

miikukiiku: Rölli såg ju sjukt skrämmande ut! Gömde mej alltid bakom soffan.


Mumin är en väldigt älskad figur men majoriteten verkar ha ett eller annat trauma från den tecknade tv-serien.

mantuuz: Spökskeppet i Mumin.. De som bara flyter förbi utan besättning i avsnittet där de ska åka som fyrvaktare, shit de e skrämmande! Mumin har så dramatisk musik så de lyckas nog de rysningar åt de flesta, om de nu sen är av Morran, Häxan eller vad som.

antooniamaria: När Mumin kröp in i hatten och blev förvandlad.. Musiken var också så skrämmande!

elviraklavus: Morran, jag tyckte alltid att hon kom upp för trappan på natten i vårt förra hus då jag var mindre.


Läs alla kommentarer på Succémorgons Instagram och Facebook-sida,