Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 36: "Sluta favorisera mammorna i vårdnadstvister"

Ett barn tittar på grälande föräldrar.
Ett barn tittar på grälande föräldrar. Bild: Yle/Marcus Rosenlund. vårdtvist

Hur det började gå dåligt? Ok, berättar, men det som är viktigt och riktigt intressant är skilsmässoprocessen och samhällets felsteg där.

Sommarstugan, andra graviditeten: Hon gjorde inget annat än rökte ute på berget. Efter mammaledigheten, när jag kramade henne, satte hon händerna direkt mot mitt bröst så hon kunde trycka bort mig om jag höll om henne mer än ett par sekunder.

Tröttnade på att alltid vara den som tog initiativ till ömhet i relationen. Testade att sluta röra henne. Efter 3 månader fick jag plötsligt en kram, sedan sex. Två kvällar i rad!

Två dagar senare återvänder jag från ett seminarium på Tallinnbåten, och inser att förra gången hustrun tagit initiativ till sex var förra gången jag skulle övernatta på annan ort... så beräknande var hon alltså.

Jag fick tillbaka mitt äktenskap efter att hunden dött. Kramar, sex, slut på onödigt (och ständigt) skäll.

Lördagsmorgon två månader senare: Jag har gett barnen frukost, hon har kommit ner och läser sin HS. Jag smeker henne i nacken och hon...MORRAR. Skyller senare på att "barnen störde". (De lekte glatt i vardagsrummet).

Det är nu jag ger upp tanken och försöken att hålla ihop äktenskapet. Trött på att bli utskälld för att ha slängt ett illasmakande fyramarksmargarin, för att veckan efter få en räkning på 1500 mark på en fjällsemester hon bokat utan att komma överens med mig.

Trött på att hämta mina skor, min post, mina HTF-aktier från...soprummet. Trött på hennes ständiga lögner.

Bestämmer mig för att om jag möter kärleken, ska jag inte längre tacka nej. Bestämmer mig också för att barnens rätt till kärnfamilj så länge som möjligt går före hustruns ensamrätt till mig.

Jag litar inte på henne som ensam mor, utan vill vänta śå länge som möjligt med skilsmässan för att öka chanserna att bli närförälder.

Försöker genom parterapi få henne att inse att vi skulle må bättre om vi gick skilda vägar. Terapeuterna - två av staden anställda damer - föreslår att jag tillfälligt skulle flytta hemifrån för att vi skulle få paus från varandra.

Svarar att jag under inga omständigheter skulle lämna barnen med sin mamma. Känner att de tagit parti för henne, och att förslaget är en taktik för att försvåra min vårdnad.

Så tar jag beslutet att gå och ansöker om skilsmässa. Jag hatar henne inte... ännu.

Så tar jag beslutet att gå och ansöker om skilsmässa. Jag hatar henne inte... ännu.

Det blir tingsrätt och jag får rådet att ta kompromissen att ha barnen bara knappa hälften av tiden. För att domaren lika gärna kunde döma mig till att bli endast veckoslutsfar.

Socialens utredning: ena damen har bestämt sig från början att rekommendera hustrun. Just det möte då jag verkligen skulle ha behövt tolken - så är hon borta. Den andra damen kommer dock till insikten att det skulle vara fel att rekommendera hustrun som bättre. Vilket inte hindrar dem att omskriva ena barnets klara ställningstagande för vecka/vecka. Eller att skriva att "pappans bostad inte är färdiginredd". Till mig sa de ingenting.

Till hustrun sa de att barnen sover på madrasser. I tingsrättens beslut står att barnen inte har sängar! Att jag berättade att det var resårsängar, vars ben inte monterats, ignorerade rätten. Att hon uppenbart ljög om sin förmåga att lösa ut den gemensamma bostaden ignorerade rätten. Mitt vittnes berättelse om ett trevligt hem ignorerades av rätten - trots att det framgick att hustrun och vittnet fortfarande umgicks.

Hennes vittnes berättelse ignorerades inte - trots att vittnet tvingades erkänna att hon ljugit, och att hon inte längre umgicks med mig.

Så det hela slutar med att mamman får närföräldraskapet. Hon som redan i rätten motiverat sin lämplighet som närförälder med att hon " följer inredningstidningars tips"(läs: lägger pengar på kuddar medan barnen går i söndriga byxor utan att ha något att byta till. Och när jeansaffären ringt henne om jeansen i rätt storlek som kommit in efter min begäran, hotar hon att polisanmäla mig för det).

Vad händer då när pappa köper kläder? Hon tar det till intäkt för att köpa ännu mindre. Detta på ett underhåll som bestämts på basis av hälften av hennes faktiska inkomster.

Jag överklagade. En man som exet hade sex med under sitt äktenskap hotade mig med våld om jag inte avstod från hovrätten (han bad senare om ursäkt - sa att exet ljugit för honom) Hovrätten tar beslut på 15 månader gamla "fakta", dvs lögner som genom att höra oss i rätten, eller begära färska dokument hade kommit fram. (De ändrade förresten inte på underhållet, trots hennes dubblerade inkomst)

Alla de gånger som skolan ringt om problem, var det problem i det andra hemmet.

Nu sitter vi med facit i hand. Hade jag blivit bara veckoslutspappa hade det blivit katastrof. Min starka rekommendation till samhället är: Sluta med att slentrianmässigt ge närföräldraskapet till modern. Ha en manlig socialtjänsteman i teamet som bedömer föräldrar. Vecka/vecka som utgångspunkt, en försäkring mot morsor som spårar ur. Så att båda föräldrarna kan stödja barnen i deras vardag. Och till dej som inte litar på ditt blivande ex: använd ALLT krut i tingsrätten. Och ta med dig kvittot på sängarna...

anonym man

Berätta din egen historia här

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP