Hoppa till huvudinnehåll

Anne Suominen: Borde Sipilä lyssna på Korkman?

Anne Suominen arbetar för Svenska Yle Nyheter.
Anne Suominen arbetar för Svenska Yle Nyheter. Bild: Yle anne suominen

Det lutar mot ett ”samhällsfördrag” trots allt. När fredagens massiva protester är över hägrar diskussioner om alternativ till de regeringsbeslut som ligger på bordet nu. Statsministern kunde göra klokt i att ta en ny runda och fackbossarna i att tala ihop sig.

I offentligheten diskuteras redan en halvering av semesterpengen. På fackligt håll förnekar man ändå bestämt att förhandlingar skulle vara på gång och det är säkert sant. Det säger sig självt att fredagens manifestation nu har högsta prioritet. Men diskussioner förs garanterat bakom kulisserna.

Regeringens beslut om tvingande lagar som försämrar arbetstagarnas villkor har väckt ramaskri bland annat för att det väldigt långt drabbar lågavlönade kvinnor. Paketet kan också stöta på patrull i riksdagens grundlagsutskott då det går åt den fria avtalsrätten.

Än mer, det drar mattan undan de moderata löneavtal som regeringen så väl behöver för att få fart på ekonomin. Också regeringsprogrammets önskan om mera lokala avtal får sannolikt stryka på foten om de tvingande lagarna pressas igenom.

Mera rättvist

Statsminister Juha Sipilä har de senaste dagarna ihärdigt upprepat att han inte tar en tredje omgång om "samhällsfördraget" men att han är öppen för förslag med samma effekter som regeringens åtgärdspaket. Det betyder i klartext en sänkning av arbetsenhetskostnaderna med 5 procent. Halverad semesterpeng skulle stå för ungefär hälften av summan. Åtgärden skulle också behandla löntagargrupperna mera rättvist än i regeringsbesluten.

Bestämmelserna om semesterpengen ingår i fackens egna avtal. Den kan alltså inte halveras på normal lagstiftningsväg. För en överenskommelse krävs också att arbetsgivarsidan kommer till mötes mer. I Sipiläs paket består dess andel bara av ett något förbättrat omställningsskydd.

Spel för gallerierna?

Men för att det ska bli en lösning måste fackbossarna tala i hop sig. I praktiken handlar det om att få FFC med på Akavas och STTK:s förhandlingsvänliga linje. Sedan har vi ännu näringslivets EK, hur få arbetsgivarsidan att vekna efter allt man erbjuds i det nu aktuella åtgärdspaketet?

Regeringen kunde för sin del göra klokt i att lyssna till exempel på professor Sixten Korkman vid Aalto-universitetet. Han bedömde i Yles A-studio förra veckan att regeringens linje kanske inte är riktigt genomtänkt. Nollinjeavtal och mera lokala lönelösningar är ett viktigare mål med tanke på konkurrenskraften än de åtgärder som regeringen nu vill tvinga igenom.

Eller kanske regeringen redan har tänkt. Kanske det hårda åtgärdspaketet bara var ett spel för gallerierna, en bluff för att pressa facket tillbaka till förhandlingsbordet.