Hoppa till huvudinnehåll

Förälskelse är kemi - inte magi

förälskelsens kemi
Neuroner överför och mottar nervimpulser. Till exempel i hjärnans hypotalamus och talamus finns hormonkänsliga neuroner som påverkar våra könshormoner, det vill säga vårt beteende. förälskelsens kemi förälskelsens kemi

Förälskelse kan drabba dig när som helst, ingen går säker. Men det förutsätter att du vill bli kär - medvetet eller omedvetet.

Det är inte våra hjärtan som blir förälskade, det är i stor utsträckning våra hjärnor. Lite oromantiskt må hända, men detta har sin logiska förklaring. Förälskelsen består nämligen av dopamin, noradrenalin och serotonin och det är dessa signalsubstanser som gör så att du blir alldeles prillig av förälskelse och går omkring med en konstant lyckokänsla i kroppen.

Dopaminet är det som ger dig den där härliga ”på rosa moln”-känslan. Det påverkar också vårt belöningssystem, vilket kan göra att vi blir beroende av till exempel droger eller förälskelser. Vi är olika känsliga för dopaminet,och vissa fastnar i sitt beroende.

Ett starkt beroende

Ulf Ellervik från Lunds Universitet som är professor i kemi, menar att denna form av beroendekänsla är mycket stark, att man får en kick av att vara förälskad på samma sätt som om man hoppade fallskärm eller tog droger. Om man är en som lätt blir beroende av att känna förälskelsekänslan, är det svårt att ha ett långvarigt förhållande med någon.

Tillbaka till signalsubstanserna. Det är noradrenalinet som gör så att du får svårt att sova och kanske tappar matlusten, medan serotonin å sin sida gör att vi fixerar oss vid en viss person. Det här håller i sig i maximalt 18 månader, sedan börjar effekterna avta eftersom kroppen vant sig. I det här skedet upptäcker du kanske att din älskling inte är den perfekta partnern.

Kärlek är rent vetenskapligt något helt annat än förälskelse. Det kan vi uppnå när ruset lagt sig och ersatts av förnuft och eftertänksamhet.

- Vi är alla individer med olika biologiska förutsättningar. Dessutom påverkar vår uppväxt oss, säger Håkan Fischer, hjärnforskare och professor vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, som föreläser om ”Den kärleksfulla hjärnan”.

Arv och miljö samverkar alltså, och ibland kan resultatet bli att vi blir beroende av att bli förälskade.

Tre kärlekar

Fischer talar om tre sorters kärlekar: den intima (som handlar om anknytning och närhet, t.ex barn och förälder), passion (våra drifter, det sexuella) och engagemang (medvetna beslut, att planera för framtiden). Dessa tre komponenter finns i mer eller mindre utsträckning i samtliga kärleksrelationer.

Och man kan faktiskt mäta passionen i form av olika aktiveringskomponenter. Den som är förtjust kan till exempel känna att hjärtat börjar slå snabbare, att man blir torr i munnen, att pupillerna utvidgas, att man blir svettig i händerna och rodnar lätt.

Man har också kunnat mäta att en förälskad person tänker på sin kärlek 85 procent av den vakna tiden, vilket kan ha ett samband med låga serotoninnivåer. Detta tillstånd påminner mycket om de tvångssyndrom som en del människor har.

Din kropp avslöjar dig

Betyder detta att man kan se på en person om den är förtjust?

- Ja det kan man. Men det förutsätter att man kan jämföra personen med hur den är annars och då se en skillnad, säger Fischer.

Men kan man då bli kär i precis vem som helst om man är öppen för det? Nja, det tycks vara en cocktail av biologi och psykologi, arv och miljö som avgör.

- Viss forskning har visat att man dras till personer som är lika attraktiva som man själv. Det har också visat sig att man dras till personer som man vet att gillar en, eller att man faller för någon på grund av en familjär komponent. Man kanske känner igen sig i en persons beteende, bakgrund och intressen, säger Fischer.

Ofrivilligt kär?

I ett långt förhållande är det teoretiskt möjligt att inte få känslor för någon annan än partnern. Men i praktiken är det så gott som omöjligt eftersom vi alla någon gång kommer känna oss öppna för andra människor. Det här betyder inte att man måste inleda en relation med en annan, för förnuftet träder in och stoppar förhoppningsvis det hela, innan det gått för långt.

Enligt Gunnar Bjursell, professor i molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, kan man bli kär utan vilja. Men han, liksom Fischer, säger att man då måste ta förnuftet till hjälp.

Men vår vilja sitter i de nyare delarna av hjärnbarken, och den påverkas av substanser som till exempel alkohol. Det betyder att då du dricker påverkas din omdömesförmåga och du får svårare att upprätthålla en mur av ointresse inför andra. Även här är vi individuella, och vissa påverkas mer än andra.

- Vi är gjorda för att bli ständigt småkära eller förtjusta i andra även om vi är i ett förhållande. Det är naturligt. Men man måste medvetet stänga av det och inte låta det blomma ut, säger Fischer.

Förbjudna känslor

Vi lever i en kultur där man inte ska följa sina känslor, utan man ska hålla fast vid det man har eftersom det hos oss anses fel att ha känslor för någon annan än sin partner. Ändå lovar vi varandra evig kärlek, trots att vetenskapen visar på att det ofta inte är möjligt.

- Enligt evolutionsteorin är kärlekens syfte att alstra barn och att hålla ihop tills barnen klarar sig själva. Det kan vara en av förklaringarna till att vi bryter upp då barnen håller på att växa upp, säger Fischer.

Kan man då bli kär i samma person flera gånger?

- Nu spekulerar jag, men ja, jag tror det, säger Fischer.

Björsell och många med honom anser å sin sida att vi bara kan vara förälskade i en person åt gången. Att bli kär i samma person flera gånger tror han inte på. Ellervik säger att vårt belöningssystem gör att vi känner lycka då våra förväntningar uppnås. En ständig förälskelse kan inte upprätthållas eftersom förväntningarna måste bli högre och högre, vilket gör dem så gott som omöjliga att uppnå.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP