Hoppa till huvudinnehåll

Luther lärde oss att lyda

Vi anade det redan. Rent av visste det. Men nu visar konstnärsparet Saskia Boddeke och Peter Greenaway i den storslagna utställningen Lydnad på Jüdisches Museum i Berlin att Martin Luther tog hjälp av Abraham och Isak.

Die Kuratoren Saskia Boddeke und Peter Greenaway in der Ausstellung Gehorsam
Saskia Boddeke och Peter Greenaway Die Kuratoren Saskia Boddeke und Peter Greenaway in der Ausstellung Gehorsam Bild: Jüdisches Museum Berlin gehorsam

1 Mos 22:1-13

1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: ”Abraham!” – ”Här är jag”, svarade han. 2 Gud sade: ”Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.” 3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om. 4 Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. 5 Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.” 6 Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans. 7 ”Far”, sade Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Isak sade: ”Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?” – 8 ”Min son”, sade Abraham, ”Gud utser åt sig det får som skall offras.” Så gick de båda tillsammans. 9 När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden. 10 Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” – ”Ja”, svarade Abraham, ”här är jag.” 12 Ängeln sade: ”Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.” 13 När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son.

Isak eller Ismael?

Berättelsen om Abraham som på Guds befallning är beredd på att offra sin son Isak är en av de tre monoteistiska (judendom, kristendom och islam) religionernas stora och centrala myter. Inom islam är det dock inte Isak som skall offras utan hans bror Ismael.

Myten finns återgiven i Bibeln i Första Moseboken, kapitel 22, vers 1-19 och i Koranen i sura 37, vers 99-109.

Förutom att det är Isak i Bibeln och Ismael i Koranen skiljer sig berättelserna och dess påföljder för de enskilda religionerna på flera andra punkter.

Bindande, offer eller slakt?

Vad är det egentligen som händer? Här ser de tre religionerna olika på skeendet.

I judendomen talar man om bindningen (akeda) av Isak. I kristendomen skall Isak offras medan det talas rätt och slätt om en slakt av Ismael i islam.

Tempelberget, Golgata eller Mekka?

Var ägde händelsen rum? Även här är religionerna sinsemellan totalt oense. Förutom att händelsen bör ha ägt rum på respektive religions mest centrala orter. Vilket i sin tur berättar någonting om mytens betydelse.

Första Moseboken vet att berätta att händelsen skedde på Moriaberget som finns i närheten av Jerusalem. Judarna flyttade dock berättelsen till Tempelberget.

Vi kristna tror att (nästan)offrandet av Isak skedde på berget Golgata, där också korsfästelsen ägde rum.

Muslimerna däremot förlade händelsen till Mina, i närheten av Mekka. Ismaels (nästan)slakt är en viktig del av vallfärden till Mekka, den så kallade hadj. I Mina slaktar varje pilgrim ett får och äter av det. Det som inte äts upp delas ut till de fattiga.

Rosh hashana, eukaristin eller eid al-adha?

En så stor och viktig händelse skall förstås firas inom alla religioner. Vid det här laget vet du att det knappast sker på en och samma dag.

Judarna firar bindningen av Isak på den judiska nyårsfesten rosh hashana. Man läser texten i synagogan och blåser i ett vädurhorn (shofar). Ett vädur offrades i stället för Isak på altaret Abraham hade byggt.

Enligt den judiska traditionen skall hornblåsningen väcka människorna till eftertanke. Abrahams bindning av Isak är också central som referenshändelse för judeförföljelserna och pogromerna.

De kristna minns Abrahams offer vid varje nattvård (eukaristi). Det ses som en hänvisning till korsfästelsen där Gud offrar sin son Jesus.

I den muslimska världen firas Abrahams (som stavas Ibrahim på arabiska) prövning på eid al-adha, den så kallade offerfesten. Eid al-adha är den viktigaste helgdagen i den islamska världen, jämförbar med vår julafton. Varje familj slaktar ett djur, äter det tillsammans och ger resterna till de fattiga.

Francisco de Zurbarán, Agnus Dei, 1635-1640.
Francisco de Zurbarán: Agnus Dei (1635-1640). Francisco de Zurbarán, Agnus Dei, 1635-1640. Bild: Jüdisches Museum Berlin agnus dei

Lydnaden är det centrala motivet

I de monoteistiska religionerna har lydnaden till Gud en substantiell betydelse. Berättelsen om Abraham och Isak resp. Ibrahim och Ismael är i skrifterna den mest avgörande för kravet på den absoluta lydnaden.

Genom sitt krav på den absoluta lydnaden förblir Gud oberäknelig för människan och kan till och med kräva det yttersta. Den här lydnaden är Abrahams förtjänst. Han förtjänar således den centrala rollen i skapelseberättelserna. Och skall minnas för det. Därav hornblåsningen under det judiska nyårsfirandet.

I koranens berättelse finns en väsentlig skillnad gentemot bibeln. Där berättar Ibrahim för sin son Ismael att han skall offra honom. Och Ismael är helt med på noterna. Härifrån härrör muslimernas krav på faderns absoluta auktoritet och sönernas (och döttrarnas) absoluta lydnad.

Å andra sidan finns i koranen ingen ängel som avbryter det planerade offret utan ett Vi bestämmer att nu får det räcka och att Ismael kan lösas ut genom ett annat (djur)offer.

Caravaggio, Die Opferung Isaaks, ca. 1603.
Caravaggio: Isaks offer (ca 1603) Caravaggio, Die Opferung Isaaks, ca. 1603. Bild: Jüdisches Museum Berlin die opferung isaaks

Luther och lydnaden

För Martin Luther var sedan berättelsen om Abraham och Isak den centrala punkten för hans nya lära. Den totala lydnaden gentemot Gud var lika viktig som hans sola scriptura, dvs. bibeln som det enda rättesnöret som äger tolkningsföreträde framom allt annat.

Abraham var rätt och slätt trons fader för Martin Luther. På vilket sätt han krävde den totala lydnaden under andra än Gud är sedan en annan femma.

Rembrandt van Rijn: Opferung Isaks (1655)
Rembrandt van Rijn: Opferung Isaks (1655) Rembrandt van Rijn: Opferung Isaks (1655) Bild: Rosenwald Collection opferung isaks

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje