Hoppa till huvudinnehåll

Ett spel med papperslösas hälsa

Regeringen lät bli att ge de papperslösa rätt till hälsovård på samhällets bekostnad. Rädslan för att erbjuda mänskor vård blev större än oron för hur det går för dem.

Varför ska en papperslös som saknar identifikationsbevis och lever under jorden erbjudas vård på samhällets bekostnad frågade några riksdagsledamöter och fällde i våras en lagändring som skulle ha gett de papperslösa rätt till vård.

En av de aktivaste motståndarna till lagändringen var Hanna Mäntylä, som är social- och hälsovårdsminister i den nuvarande regeringen. I juli meddelade den andra socialministern, omsorgsminister Rehula, som ett svar på ett riksdagsspörsmål, att vård för papperslösa inte ens är en regeringsfråga. Ministern påpekade att det finns frivilliga kliniker dit papperslösa kan söka sig.

Ingen vill vara papperslös

Själva gruppen papperslösa är personer som inte har uppehållstillstånd och vars vistelse i Finland våra myndigheter officiellt inte känner till. Det kan handla om personer som stannat kvar efter att de har fått ett negativt beslut på sin asylansökan eller deras vistelsetillstånd har föråldrats.

En del blir papperslösa då de helt enkelt stannat kvar efter avslutade studier och sökt arbete. Det finns också personer som inte ens vet om att de är papperslösa, till exempel familjer till personer som har fått anställning i Finland.

Till gruppen papperslösa räknar man i vissa sammanhang även grupper som är från EU-området och kommer från länder som inte har en offentlig sjukförsäkring.

De papperslösa är alltå mänskor som inte kan gå till en hälsocentral eller till ett sjukhus när de insjuknar. Deras enda chans att få sjukvård är att söka sig till de privata klinikerna.

Klinikerna

Det frivilliga klinikerna (clobal clinic) har synnerligen begränsade möjligheter att ta hand om en större mängd papperslösa. Det här klinikerna upprätthålls av organisationer och bygger på helt frivillig arbetskraft. Man kan inte räkna de här klinikerna som en del av vårt hälsosystem såsom minister Rehula gjorde när han svarade på spörsmål om vård för papperslösa.

Läkare Pekka Tuomola var en av dem som grundade den frivilliga kliniken i Helsingfors. På ett seminarium om papperslöshet presenterade han tablåer som både beskrev de papperslösa patienternas fysiska tillstånd (ankomstorsak) och behandlingsspråket, alltså de språk som har använts på läkarkontrollen.

Till klinikerna söker sig även grupper som officiellt inte är papperslösa men kommer från länder som Bulgarien och Rumänien. De saknar ett europeisk sjukförsäkringsavtal som ger dem rätt till offentlig hälsovård.

De bor på gatan

Ville Holmberg är oroad för de papperslösa som blir utan vård
Ville Holmberg jobbar som läkare på en hemlig station Ville Holmberg är oroad för de papperslösa som blir utan vård Bild: Yle/Savolainen läkare ville holmberg

Läkaren Ville Holmberg berättar om romer som sökt sig till kliniken i otroligt dåligt skick. Läkarna försöker via sina egna personliga kontakter få in patienter på hälsocentraler och sjukhus, någon gång lyckas det.

- Är det fiffigt att vänta tills patienterna är i så dåligt skick att de är i behov av ambulans, undrar Holmberg. Det kan handla om diabetesvård eller om blodförtunnande mediciner som kräver ständig uppföljning.

- En stor del av de här människorna bor på gatan, påpekar Holmberg. Man kan och får helt enkelt inte blunda.

Läkaretik?

Anne Sjögren arbetar med papperslösa
Sjukskötaren Anne Sjögren arbetar på en frivillig klinik i Göteborg. Anne Sjögren arbetar med papperslösa Bild: Yle/Savolainen sjukskötare anne sjögren

I Sverige trädde en ny lag i kraft 1 juli 2013 som gav papperslösa laglig rätt till viss subventionerad hälso- och sjukvård.

Sjukskötaren Anne Sjögren är teamledare för stationen för de papperslösa i Göteborg. Trots lagen behövs det fortfarande stationer som kan hjälpa människor som är rädda för att bli bli utvisade, berättar hon.

Hon är upprörd över att läkare i Finland fortfarande tvingas välja bort papperslösa patienter. Det betyder att om en papperslös kommer till en hälsocentral så får läkaren inte ens ta emot personen utom i direkt akuta situation

- Man tvingar sjukvårdspersonal att ha någon slags dubbelagenda: den där får du ta hand om men inte den där. Hurdan blir man som sjukvårdare eller läkare när man inte får ge den vård man är tränad att ge, undrar Anne Sjögen.

Läs också