Hoppa till huvudinnehåll

Allt du behöver veta om 1994

Nordman, med Håkan Hemlin och Mats Wester. Bild: DBTL nordman

Nuförtiden finns det ungdomar som inte alls vet vem Nordman är. Dessa ynglingar tror antagligen också att hiphop uteslutande handlar om klubbar och droger man ska ta på dessa, och att Finland alltid har varit med i EU. Men det fanns en tid när allting var annorlunda. Det fanns ett 1994.

Den "ironiska" humorn

I Sverige blev den ironiska humorn stor på 90-talet med Killinggänget och Hassan i spetsen. Här i Finland var vi inte så snabba att haka på den trenden. Vi fick istället nöja oss med mera in your face-politisk satir i form av vaxdockor och konstiga fransk-belgiska stereotyper.

Vilket osökt leder oss in på:

Den europeiska unionen

I början av år 1994 fick vi besked från Bryssel. Visst får ni vara med i vår union, sa de glatt och skrockade med fransk-belgisk brytning. Vi hade nämligen bett snällt om att få vara med i EU, så detta kom som en positiv överraskning. Glädjen var stor, och nu gällde det bara att kontrollera att folk faktiskt VILLE vara med i EU, så en rådgivande folkomröstning ställdes i ordning. Rådgivande, så att det i slutändan egentligen inte hade någon skillnad, eftersom man redan bestämt sig. Lyckligtvis ville vi det till 57%, annars hade det ju varit pinsamt. Men oroade röster höjdes ändå, främst från jordbrukarnas sida.

Hiphop

Under 1994 blev det kutym att som hippetihoppare vara lugn och laidback. Inte lika skrytsamma som dagens rappare, och inte lika arga som några år tidigare då N.W.A. och Tupac Shakur slog igenom. Nu var det läge att vara smooth och cool, och tala lugnt och sansat om sitt dekadenta leverne. Snoop Dogg är ett bra exempel på detta, men jag har också gjort ett försök, för att samtidigt avspegla lite EU-diskussion.

Nordman

1994 var Nordmans år. Tjugo år senare uppträdde jag faktiskt på samma evenemang som Håkan Hemlin från Nordman. Det var en pojkdröm, Nordman var nog mitt favoritband när jag var liten. Om jag riktigt skulle försöka så skulle jag säkert kunna sjunga med i alla hitsen från 90-talet, och det kunde en del av publiken också under tillställningen jag var på. Problemet var väl att de var ganska få. Det är hårda tider för gamla etnopopstjärnor uppenbarligen, i alla fall i den svenska huvudstadsregionen. Men nostalgifaktorn är ändå hög, och jag gissar att Håkan skulle gå hem alldeles utmärkt här i Österbotten närhelst han skulle försöka. Här i obygden har vandraren ständigt någonstans att gå, även när han kommit fram till slutet.
Som en parodiserande hyllning försökte jag mig här på att imitera denna skrovliga stämma, i en egen påhittad visa vid namn "Ett ljus i mörkret".

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje