Hoppa till huvudinnehåll

Kivis Sockenskomakarna i spretig uppdatering

Foto från Sockenskomakarna på Nationalteatern.
Foto från Sockenskomakarna på Nationalteatern. Bild: Stefan Bremer johannes holopainen

Inför Nationalteaterns nya uppsättning av Sockenskomakarna – nästan på dagen 140 år efter uruppförandet i Uleåborg – tror jag att de flesta i publiken hade ungefär samma förväntningar. Om klassikernas styrka ligger i att var tid hittar sina egna smärtpunkter är frågan naturligtvis vad den här tolkningen kan tänkas säga om vår.

Och regissören Janne Reinikainen svävar inte på målet. Rädsla och frustration är farliga drivkrafter.

Den här uppsättningens Esko förankras inledningsvis i en väckelsemiljö där tiden inte satt några spår. Inom det svartklädda bykollektivet härskar ärlighet, tukt och förmaning. Och bubblar det över någon gång omsätts det säkrast i religiös extas ...

Foto från Sockenskomakarna på Nationalteatern.
Foto från Sockenskomakarna på Nationalteatern. Bild: Stefan Bremer nummisuutarit

Men när fadern skickar iväg sin son på den olycksaliga friarfärden har den ärvda fracken redan ersatts av en t-skjorta med lejonsymbol och matchande halskedja.

I den dräkten dimper Esko ned på en mondän bröllopsfest där den tilltänkta nyss vigts vid en annan och skåltalen hålls på engelska. Krocken mellan de två världarna är total.

Och av den folkliga komedin återstår inte heller mycket när den här uppsättningen lättat på Eskos säkerhetsventil. På sitt samvete har gestalten snart ett demolerat bröllopshus men också något som misstänkt mycket liknar ett dråp.

På kollisionskurs mellan gamla ideal och nya tider

Reinikainen målar upp ett scenario där den ofta citerade repliken ’Niin maailma muuttuu, Eskoni’ utmynnar i en smärtsam, rentav destruktiv kollision mellan de nya tiderna och drömmen om de gamla tidernas fortbestånd.

I den nya tiden förenar de privilegierade sig med det globala kapitalet medan de sämre lottade tar mått av varandra i ett vilda västern där lynchstämningar råder. Och den efterlysta skurken på stans wanted-affisch ( 700 riksdaler om ni fångar honom!) har förstås ett konterfej som påminner väldigt mycket om statsministerns …

Uppsättningens dygd är att den varken fördummar eller demoniserar sin huvudperson.

Aku Hirviniemis Esko är bara en kille som agerar med ryggmärgen snarare än med huvudet. Och t.o.m. när det går rejält snett fattar vi precis varför det gör det.

Den svåra frågan är naturligtvis hur det oartikulerade raseriet kan omsättas i något uppbyggligt. Aggressioner, hat och förakt mot de ännu skyddslösare är ingen lösning.

Någon brist på aktuella frågeställningar råder det alltså inte i uppsättningen. Problemet är bara att tågordningen ofta blir lite fel.

I stället för att lyfta fram parallellerna till vår egen tid tvingar Nationalteaterns uppsättning ofta in vår tids perspektiv i en rätt hård bearbetning av Kivis manus.

En fyrkantig uppdatering

Tillsammans med Eva Buchwald har Janne Reinikainen gjort en bearbetning där referenserna både till finskhetens ikoner och samtiden haglar tätt medan intrigen komprimerats till ett magert skelett.

Scener där Gallen-Kallelas Lemminkäinens moder, Simbergs Sårad ängel eller Dödens trädgård sveper förbi i delirisk yra sida vid sida med Det Hotande Exotiska Och Främmande är naturligtvis läckra men slutresultatet är ofta en övertydlig lek med kolliderande bilder som illustrerar snarare än resonerar.

Och ibland pressas de där referenserna till dagsaktuella teman t.o.m. in med milt våld.

Resultatet är ofta ett statment snarare än ett fungerande drama.

Det är inte första gången jag drabbas av den känslan. Tekniken påminner mycket om Reinikainens och Buchwalds dramatisering av Dostojevskijs Idioten för fem år sedan.

I likhet med den är det här också en uppsättning som illustrerar sina teser effektivt, med karnevalistiska grepp och klatschiga bilder.

Problemet är bara att de iscensatta konflikterna ofta framstår som skäligen endimensionella i jämförelse med de ambivalenta gråzonerna i Kivis ursprungsmanus.

I den här uppsättningen lyser t.ex. snikenheten helt med sin frånvaro. Att Eskos tilltänkta gifte också är en kapplöpning om pengar är inget vi förutsätts grubbla över.

Foto från Sockenskomakarna på Nationalteatern.
Foto från Sockenskomakarna på Nationalteatern. Bild: Stefan Bremer paavo kääriäinen

Varför, månntro? Hade det inte också suttit i tiden?

Men det finns förstås en publik därute som inte alls kommer att sörja över allt det som strukits. En publik som tvingats analysera alla aspekter i pjäsen redan på skolbänken och bara jublar över varje nytolkning som gjuter nytt liv i historien.

Den förväntningen fyller Nationalteaterns uppsättning nog.

För den som inte har texten i färskt minne är en snabb repetition däremot kanske på sin plats. Reinikainens Nummisuutarit är en uppsättning som kommenterar snarare än berättar.

  • Bort med munkavlen - nu får tyska läkare säga att de utför aborter

    De får däremot inte ge mer detaljerad information om abort.

    Den tyska regeringen har enats i en stor tvistefråga, huruvida läkare får "göra reklam" för att de utför aborter. Förbundskansler Angela Merkels kristdemokrater har länge motsatt sig en ändring av strafflagens paragraf 219a, men på torsdag blev det en kompromiss med socialdemokraterna.

  • Talman Risikko försvarar grundlagsexperterna: "De gör sitt jobb"

    Mötet med experterna var konstruktivt enligt Risikko.

    Bra och konstruktiva diskussioner, det konstaterade riksdagens talman Paula Risikko (Saml) efter mötet med grundlagsexperter på torsdag kväll. Enligt Risikko var alla på mötet eniga om att processen i riksdagen har skötts precis som den ska.

  • Känslosamt VM-brons till Mari Eide, som miste sin syster i somras: "Ida är med mig"

    Mari Eide gjorde VM-debut och vann ett brons i sprint.

    Skidsäsongen 2018-2019 har varit allt annat än lätt för norskan Mari Eide, som i slutet av sommaren förlorade sin syster i en tragisk sjukdomsattack. På den första VM-dagen tog Mari Eide ett överraskande VM-brons i Seefeld. "Det är en seger för hela familjen" säger Eide till SVT.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje