Hoppa till huvudinnehåll

Ett barn glömmer inte föräldrarnas skilsmässa

Barn sitter och ritar.
Barn sitter och ritar. Bild: Yle/Marcus Rosenlund inödochlust

I offentligheten framställs skilsmässor ofta som positiva – men tunga – förändringar i livet. Föräldrarna skiljer sig för barnens bästa, för bara en lycklig förälder kan vara en bra förälder.

Forskningen talar däremot ett dystrare språk. Föräldrarnas skilsmässa kastar en skugga över resten av barnens liv. Skulle det då vara bättre att hålla ihop – fastän man är olycklig?

Hur påverkar en skilsmässa barnen? Det finns ett svar på den frågan: det är inte trevligt. Föräldrarnas skilsmässa leder ofta till problem i barnens relationer i framtiden. Enligt statistiken ökar sannolikheten för att ett skilsmässobarn också själv skiljer sig i vuxen ålder.

Hur påverkar då en skilsmässa just ditt barn? Det finns inget svar på den frågan. Men det finns vissa saker som man vet.

"Varför skilde ni er?"

Att föräldrarna skiljer sig är inte en tillfällig kris, med en början och ett slut. Det är en avgörande livshändelse som har konsekvenser för resten av personens liv. Varför skilde ni er? Barnet vill ha ett svar på den frågan om och om igen, alltid i nya livsskeden, också i vuxen ålder. Det anser Pirjo Tuhkasaari, som är banbrytare inom psykoanalytisk parpsykoterapi.

Barnet kan vara fyra år då föräldrarna skiljer sig, men hen kan återkomma till saken som 9- eller 10-åring. Ett litet barn kan på allvar försöka förstå varför föräldrarna skilde sig. Som vuxen kan frågan komma tillbaka vid det egna bröllopet, i förlossningssalen eller vid familjefester. Frågan försvinner ingenstans, säger Tuhkasaari.

Föräldern i rampljuset

I tidningarna framställs skilsmässor ofta som en positiv förändring i livet. Det har varit svårt, men man klarar sig. Och går mot något bättre. Barnen anpassar sig nog så småningom.

Undersökningar och experter ger däremot en mycket dystrare bild av skilsmässor. En av de mest centrala långtidseffekterna av en skilsmässa är att barnen blir rädda. Livet kan plötsligt förändras. Känslan av lycka kombineras med en rädsla för förlust, lyckan blir farlig.

Tuhkasaari poängterar att föräldrarna inte kan veta vad barnen upplever. Men de tror att de vet och blandar in sitt eget behov av att se saker på ett visst sätt.

- Ofta säger man att den största oron vid en skilsmässa är hur barnen ska klara sig. Det kan också vara tvärtom. Man fokuserar på hur man själv ska klara sig och det tar resurser bort från barnen. Å andra sidan kan också skuldkänslor hindra föräldrarna från att se att barnen mår dåligt, säger Tuhkasaari.

Barnen blir supportrar

Hon anser att ett fungerande familjeliv påminner om en teaterscen. I huvudrollen är barnen, medan föräldrarna stannar i bakgrunden och viskar repliker eller sköter lamporna. Vid en skilsmässa byts rollerna. Föräldrarna och deras viljor träder fram på scenen, medan barnen blir föräldrarnas supportrar.

- Det är möjligt att återgå till den gamla uppsättningen, men processen lämnar spår. Det är naturligtvis individuellt och beror på barnet vilken effekt en skilsmässa har. En del behöver mera stöd än andra. Mycket beror på hur man hjälper barnet att hantera krisen och hur föräldrarna ordnar livet efteråt.

Tuhkasaaris psykodynamiska tillvägagångssätt betonar människans tidiga relationer och deras betydelse senare i livet. I fokus är barnets behov av att få en inre uppfattning om föräldrarna som ett par. Den här modellen är viktig under hela uppväxten, men får sin huvudsakliga betydelse i vuxenlivet. Då en människa funderar på att stadga sig kommer minnena från de egna föräldrarna fram och blir viktiga.

Tuhkasaari poängterar att en skilsmässa har en viktig betydelse för barnet: den innebär att föräldrarna har misslyckats i ett av de viktigaste målen som hör till vuxenlivet. Det som en gång har gått sönder kan inte lappas med något nytt.

- En ny familj är inte en lösning, som fixar den familj som har splittrats. Barnets föräldrar är fortfarande barnets föräldrar. Det betyder inte att de nya människorna i barnets liv inte skulle ha en stor betydelse för barnet, väldigt ofta är de viktiga.

Alternativet då?

Det är inte alltid ett alternativ att hålla ihop. Våld och missbruk är i alla fall inte den enda förklaringen till att hälften av de finländska äktenskapen slutar i skilsmässa. Individens uppfattning om lycka och om hur olycklig man är spelar en stor roll i alla separationer. För föräldrar knyts frågan om den egna lyckan ihop med frågan om barnens lycka. Kan mitt barn vara lycklig i det här hemmet?

Ett vanligt påstående är att bara en lycklig förälder kan erbjuda en lycklig barndom för sitt barn. Enligt Judith Wallerstein, som är pionjär inom forskningen om skilsmässor, stämmer det här inte. Ofta blir föräldrar som har stannat i ett olyckligt äktenskap förvånade då de senare hör att barnen tycker att de har haft en lycklig barndom. Det stör inte nödvändigtvis barnet fastän äktenskapet är kyligt och föräldrarna sover i olika rum.

Wallersteins resultat kommer från en uppföljningsstudie som pågått i 25 år, där hon undersökte amerikanska skilsmässobarns liv.

- Jag vill inte avråda någon från att skilja sig, men barnen kan tycka mera om sin olyckliga familj, sa Wallerstein i en intervju 1976.

"Skilsmässa bara en yttre åtgärd"

Det här budskapet ville ingen höra för 40 år sedan och inte vill man det nu heller. Tuhkasaari vill inte ta ställning till frågan om hur viktig lycka är, men hon tycker det är tydligt att ”tåget skenar iväg” i dagens samhälle. För många barnfamiljer är en skilsmässa den första lösningen på konflikterna. Problemet är att lösningen inte fungerar.

- Jag fördömer inte skilsmässor, inte alls. De är ibland absolut nödvändiga. Man måste i varje fall förstå att en skilsmässa sist och slutligen bara är en yttre åtgärd. En skilsmässa löser inte människors inre spänningar, som i sin tur förklarar varför man söker sig till ett parförhållande och varför man misslyckas med det. Vad finns det möjligen i parternas egen bakgrund, som de försöker fixa via ett parförhållande? Varför lyckas det inte?

Man får inte alltid svar på de här frågorna. För man ställer dem aldrig.

- Det första äktenskapet kan vara ett sätt att frigöra sig från sina föräldrar, det andra från det tidigare äktenskapet och så vidare. Många bearbetar aldrig de här sakerna.

Avsked och uppbrott

Då föräldrarna söker sin lycka måste barnen anpassa sig. I Finland slöts ifjol 45 000 vårdnadsavtal. Tuhkasaari anser att man i debatten om skilsmässor ofta förbiser barnens ställning.

- Boendelösningar där barnen bor turvis hos föräldrarna blir vanligare, eftersom de passar föräldrarna. Barnen reser mellan hemmen med ryggsäcken på ryggen. Livet är fullt av avsked och uppbrott. Ingen vuxen vet på riktigt hur de här barnen känner det och det oroar mig, konstaterar Tuhkasaari.

”Det första äktenskapet kan vara ett sätt att frigöra sig från sina föräldrar, det andra från det tidigare äktenskapet och så vidare.”

Läs också:
Otrohet, misshandel och beroenden spräcker våra parförhållanden

Text: Jani Parkkari, Yle Asia
översättning: Jenny Stenberg-Sirén

Läs också

Familj

  • Hajbos sommarlovs-tips till dig som gillar spel.

    Roliga mobil-spel som funkar var än du är i sommar.

    Letar du efter enkla mobilspel som passar bra att ha i mobilen när man chillar på stranden, ligger i hängmattan, sitter i baksätet på bilsemesterresan eller bara flyr undan regnet...

  • Vi vill ha färre barn, senare i livet

    Vi vill hitta den perfekta partnern och leva ut vår ungdom.

    Vi vill hitta den perfekta partnern och “leva ut vår ungdom” innan vi ens tänker på barn i dag. Att förstföderskornas ålder stiger, och fler önskar sig färre barn har inte enbart att göra med recessionen. Det handlar om en större kulturell förändring som rotat sig i oss.

  • “Vänta med att planera syskon”

    Tätt mellan syskonen är dåligt både för barn och föräldrar.

    Max två år mellan barnen, tycker de flesta finländare att är perfekt. Men liten åldersskillnad mellan syskonen är förknippat med både skilsmässa, kortare livslängd, autism och schizofreni.

  • Hotet om skilsmässa kan vara början på något nytt

    Går relationen ännu att rädda eller är det dags att gå?

    Tiden efter jul- och nyårshelgerna är högsäsong för skilsmässor. När går relationen ännu att rädda och när är det dags att börja dela på gafflarna?