Hoppa till huvudinnehåll

”Hälsokunskapen hopplöst föråldrad i regnbågsfrågor”

Helsinki Pride 2016
Helsinki Pride 2016 Bild: Henrietta Hassinen / Yle Helsingfors,Seta,sexuell identitet,regnbågsfamiljer,Regnbågsflaggan,sexuella minoriteter,minoritetspolitik,homosexualitet,homokultur,homosexuell parrelation

Anna, 16 år gammal, störde sig på hur regnbågsfolket presenteras i hälsokunskapen i grundskolan, och bestämde sig för att göra något åt saken.

Då frågande min kompis rakt ut: Vad tänkte du göra åt saken, och en sak ledde till en annan.

Då Anna satt på hälsokunskapstimmen i högstadiet blev hon frustrerad på undervisningen. Det sätt som man talade om sexuella minoriteter på stämde inte alls överens med hennes egen bild av verkligheten.

Till exempel i fråga om bisexualitet upplevde Anna att skolan till och med gick ut med felaktig information.

- Enligt undervisningen innebär det att man är intresserad av både män och kvinnor, medan det egentligen betyder att man är intresserad av mer än ett kön, säger hon.

Annas ledord

Kom ihåg att aldrig utgå från att alla i klassen är heterosexuella.
Tala inte om hbtiq-personer som om de bara existerade utanför er skola.
Bisexuella och pansexuella är inte attraherade av alla de ser. Homosexuella är inte attraherade av alla av samma kön som de själva. Precis som heterosexuella män inte är attraherade av alla kvinnor de ser, och heterosexuella kvinnor inte är attraherade av alla män de ser.
Det är möjligt att vara attraherad av flera kön men mer attraherad av ett kön än ett annat.
Det viktigaste är inte att hitta ett ord för sin orientering, det viktigaste är att erkänna och förstå sina egna känslor.
Biologiskt kön och könsidentitet är inte samma sak. Biologiskt kön handlar om anatomi, kromosomer och hormoner, medan din könsidentitet är det du identifierar dig som.
Det är värt att nämna för eleverna att det inte är okej att använda t.ex. ”homo” som skällsord, fastän man efter det skulle säga att att det är okej att vara homosexuell och att man inte är en homofob.
Du måste inte veta allt, det räcker att du berättar att det finns en mångfald och att det inte är konstigt.

Dags för nytt undervisningsmaterial

Anna är aktiv inom Ungdomscentralens hbtiq-grupp i Helsingfors. Frustrationen ledde till ett ungdomsinitiativ till staden.

Fast det krävdes en liten puff på vägen.

- Vi pratade om saken i ungdomsgruppen och jag berättade hur frustrerande det är. Då frågande min kompis rakt ut: Vad tänkte du göra åt saken, och en sak ledde till en annan, berättar Anna.

Hon har några konkreta förändringsförslag.

- För det första borde böckerna förnyas, de är över tio år gamla. Och för det andra borde någon som vet vad hbtiq innebär vara med och skriva. Nu märks det att så inte är fallet.

Homo ännu ett vanligt skällsord bland tonåringarna

Anna uppfattar att det är lättare för en tjej än en kille att vara öppet homosexuell, även om dagens unga inte har en medvetet negativ inställning till homosexualitet.

- Jag tror inte att det är deras mening att vara homofoba, men jämnåriga killar använder ofta ord som gay eller homo för att markera något negativt.

Enligt henne är inställningen till homosexualitet hårdare bland killarna.

- Min erfarenhet är att flickor inte är lika negativt inställda till frågor som berör hbtiq.

Anna märkte att många var oroliga för vad omvärlden skulle tycka och tänka.

- Men ju mer jag pratade om saken så desto mer fick jag bekräftat att det fanns många olika sexuella identiteter i skolan.

Egentligen heter Anna någonting annat.

Artikeln har ändrats 11.9.2017 för att återspegla förändrade personliga uppgifter.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen