Hoppa till huvudinnehåll

Kulturdebatt: Utan kultur försvinner förståelsen

I Dantes inferno har titanerna det inte roligt. Gustave Doré: Dante Alighieri/Inferno/plate 65
I Dantes inferno harinte ens titanerna roligt. Gustave Doré: Dante Alighieri/Inferno/plate 65 I Dantes inferno har titanerna det inte roligt. Gustave Doré: Dante Alighieri/Inferno/plate 65 Bild: Creative Commons/Dora Alis dante inferno

Enligt vandringssägnen ska Winston Churchill på sin tid ha kommenterat förslaget om att skära ner i kulturbudgeten till förmån för armén med orden ”vad ska vi då slåss för?” Trots citatets bristande autenticitet är frågan värd att ställa också i dag. Vad är ett samhälle utan kultur?

- Jag skulle säga att det är en dystopi, och det är en skräckvision som man i kulturen redan har bearbetat ganska mycket, säger Mia Österlund, som är universitetslärare i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.

Som exempel nämner hon Ray Bradburys klassiska roman ”Fahrenheit 451”, som skildrar en värld där alla böcker måste brännas. Österlund påpekar ändå snabbt att frågan om det kulturlösa samhället först förutsätter att man definierar ordet kultur.

Mia Österlund
Litteraturvetare Mia Österlund tipsar om att särskilt bilderböcker är utmärkta barometrar för vad som rör sig i tiden. Mia Österlund Bild: Yle/Ylva Perera litteraturvetenskap

- För mig betyder det en plats för reflektion, för motstånd, för minne och för möjligheter. Men det är klart att ordet har en mycket snävare betydelse om man pratar om till exempel statsbudgeter. Då ses kulturen snarast som underhållning, vilket det ju förstås också kan vara, men även det som ter sig lättsamt kan ha politiska implikationer, säger Österlund.

Ofrivilligt snävt begrepp

Låter man definitionen av kultur vara tillräckligt vid blir det rent av en motsättning att tala om ett "kulturlöst" samhälle, säger Martin Gustafsson som är filosofiprofessor vid Åbo Akademi.

- Så länge samhället utgörs av människor kommer det alltid att finnas skapande, och reflektion kring skapande. Visst kan man säga "jag bryr mig inte om kultur", men då tänker man oftast på att gå på opera eller läsa Marcel Proust, inte på att till exempel lyssna på musik, trots att det också är kultur, säger Gustafsson.

För Mia Österlund är påståendet "jag bryr mig inte om kultur" ännu obegripligare.

- Jag förstår inte hur ett liv utan kultur ens skulle vara möjligt. Tittar man då bara på rena faktaprogram, helt utan fiktiva element? Det är närmast en prestation om man klarar av att leva så, säger Österlund.

Gustafsson menar ändå att man inte ska avfärda eller moralisera över den typen av påståenden.

- Det säger något om att kulturen måste bli mer angelägen. Nu har vi ofrivilligt ett väldigt snävt kulturbegrepp, vi har skilda kultursektioner i dagstidningarna och skilda nyhetsprogram för kultur på tv, istället för att ha det integrerat. Då blir det en egen sfär som du kan strunta i på samma sätt som du kan välja att strunta i fotboll, säger Gustafsson.

Demokratisering behövs

Kultursidorna och -sektorerna, vars syfte torde vara att värna om kulturens fortlevnad, riskerar alltså samtidigt att främmandegöra den från stora delar av befolkningen.

Mia Österlund efterlyser en demokratiseringsprocess.

- Dels handlar det om att göra kultur tillgängligt i alla stadsdelar och i alla samhällsklasser. Det behöver inte ens kosta väldigt mycket, utan handlar snarare om att omfördela pengar. Här är skolvärlden en väldigt viktig arena, där kan man etablera goda vanor och nya sätt att vara verksam inom kulturen.

Martin Gustafsson är inne på samma linje. Risken han ser är inte ett samhälle helt utan kultur, utan ett samhälle där kulturen bara är tillgänglig för de privilegierade.

Martin Gustafsson
Även om kulturen ofta varit förbehållen de privilegierade ser filosofiprofessor Martin Gustafsson faror med den typen av samhälle. Martin Gustafsson Bild: Yle/Ylva Perera filosofi vid åbo akademi

- På längre sikt leder det till att reflektionen i samhället blir fattigare, eftersom man utgår från en begränsad grupp och ett begränsat synsätt. I ett modernt samhälle kan det rentav bli farligt med en kultur som är förbehållen den besuttna klassen.

Vad händer då?

- Det blir svårare att förstå vad som händer i världen, också för de som har tillgång till kultur eftersom kulturen då bara kommer att handla om deras verklighet, och inte om alla de andra verkligheter som påverkar oss vare sig vi vill det eller inte, säger Gustafsson.

Kultur som amöba

I dagens läge talas de facto också en hel del om hur nyttigt det är med kultur, både när det gäller hälsa, inlärning och empati. Österlund välkomnar kulturivern i sig, men ser också faror med att alltför nitiskt göra kulturen beroende av nyttighetskalkyler.

- Att koka ner kulturupplevelser till mätbara resultat låter verkligen som en dystopi. Jag tycker kulturen ska vara som en amöba, den ska ändra form och vara så mångförgrenad som möjligt. Eftersom kulturen talar både till vårt intellekt och våra sinnen har den en enorm potential, och det är just i kontakten mellan kulturen och andra samhällsgrenar som nya innovationer kan växa fram, säger Österlund.

Martin Gustafsson önskar också att det skulle utvecklas ett finansieringssystem där kulturutövare fick arbetsro, utan att behöva bevisa nyttan av sina resultat enligt externa måttstockar.

- Men för att det ska hända blir det desto viktigare att kulturen inte bara blir något för de rika och välbeställda. Varför ska vi ta pengar från den stora massan om folk ändå inte går på operan? Man måste verkligen se till att förståelsen av kulturens egenvärde är något som finns brett, och i så fall måste det bland annat ta sig uttryck i skolan och genom barnuppfostran, säger Gustafsson.

Det blir kulturdebatt i Radio Vega på onsdag 30.9 i Slaget efter 12, klockan 12.03. I debatten deltar Paul Lillrank, Maria Hirvi-Ijäs och Leif Jakobsson. Den sänds också i Kultumagasinet klockan 20.30.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje