Hoppa till huvudinnehåll

Den delade byn – ett besök i Lilla Berlin

Muren i Mödlareuth
Muren i Mödlareuth Bild: Yle/ Johnny Sjöblom muren mödlareuth

På lördag har det gått exakt 25 år sedan den tyska återföreningen. För den lilla byn Mödlareuth hade återföreningen en särskilt stor betydelse. Vi gjorde ett besök i byn.

Synen är egentligen ganska så absurd. Ute på landet bland böljande kullar en undangömd dalsänka. En liten by. En mur, vakttorn, stålkastare, taggtrådsstängsel.

Jag befinner mig i byn Mödlareuth, med omkring femtio invånare, belägen på gränsen mellan de tyska delstaterna Thüringen och Bayern.

Vakttornet i Mödlareuth
Vakttornet som byggdes 1974, ett år efter den enda lyckade "republikflykten" i Mödlareuth Vakttornet i Mödlareuth Bild: Yle/ Johnny Sjöblom mödlareuth

Idag har gränsen ingen större betydelse, men ännu år 1989 låg byn precis mitt på gränsen mellan två världar, mellan öst och väst, mellan Nato och Warszawapakten.

Gemenskap över muren

Karin Mergner
Karin Mergner Karin Mergner Bild: Yle/ Johnny Sjöblom karin mergner

Jag blir bjuden på kaffe hemma hos Karin Mergner. Hennes gård ligger på den tidigare västtyska sidan ett stenkast från järnridån som en gång brutalt delade byn.

– Jag gifte mig med en man från byn och visste mycket väl vart jag i tiderna flyttade. Det dagliga livet skiljde sig ändå inte från livet i andra småbyar, säger Merger.

– När vi jobbade på åkrarna kunde vi i alla fall se över till den andra sidan och hur mänskorna från lantbrukskollektivet jobbade på de gemensamma åkrarna. Ibland försökte vi vinka, men de fick förstås inte vinka tillbaka.

Muren i Mödlareuth
Muren i Mödlareuth. Bäcken var den egentliga gränsen mellan Öst- och Västtyskland Muren i Mödlareuth Bild: Yle/ Johnny Sjöblom myren

– På något sätt levde vi ändå tillsammans. Man visste alltid om de hade bröllop eller begravningar, så där fanns en viss gemenskap i alla fall.

Vägskylt i Mödlareuth
På den tidigare västsidan hör byn till orten Töpen, på östsidan till Gefell. Vägskylt i Mödlareuth Bild: Yle/ Johnny Sjöblom mödlareuth

Amerikaner hittade på namnet

Det var redan år 1952 som järnridån helt konkret kom att delade upp byn. Först i form av ett högt träplank, senare från och med år 1966 i form av en betongmur.

Muren står fortfrande kvar i Mödlareuth
Muren står fortfrande kvar i Mödlareuth Bild: Yle/ Johnny Sjöblom mödlareuth

Efter den enda lyckade flykten över muren i Mödlareuth i maj 1973 byggdes ännu ett metallstängsel bakom muren. År 1974 fick byns östra del dessutom ett högt vakttorn.

På grund av muren började de amerikanska soldaterna i Västtyskland kalla stället för ”Little Berlin” – Lilla Berlin.

Robert Lebegern, museichef
Robert Lebegern, museichef Robert Lebegern, museichef Bild: Yle/ Johnny Sjöblom robert lebegern

– Det är egentligen en mycket bra benämning. Berlin är förstås symbolen för det delade Tyskland, men här kan man se hur delningen har samma konsekvenser i en liten by ute på landsbygden, säger Robert Lebegern.

Muren – ett undantag

Lebegern är chef för det tysk-tyska museet, som varje år lockar tiotusentals besökare till byn.

För i motsats till Berlin finns här nämligen mycket mur kvar, åtminstone proportionellt. Den ursprungliga muren mätte ungefär 700 meter och i dag finns 100 meter mur kvar.

– Det var den dåvarande borgmästaren, som strax efter murens fall kom på tanken att spara en del av muren för kommande generationer, säger Lebegern.

För museet har man dessutom byggt upp en verklighetstrogen kopia av hur den inomtyska gränsen, den så kallade Todesstreifen ”dödsremsan”, i tiderna egentligen såg ut.

Muren i Mödlareuth
Muren i Mödlareuth Bild: Yle/ Johnny Sjöblom muren

I normala fall var gränsen säkrad med metallstängsel, taggtråd och plogad sand.

Där fanns fasta mineringar och tidvis också minor som gick under namnet ”Selbstschussanlage”. Det här var minor som hade en riktad splitterverkan och riggades upp på gränsstaketen. Minorna sprängdes då någon rörde vid minans uppspända tråd.

Betongmurar, som de i Berlin och Mödlareuth var alltså ett stort undantag på den knappt 1 400 kilometer långa inomtyska gränsen.

Gränsstolpe i Mödlareuth
Västtyskar kunde aldrig besöka den östra byhalvan då den låg i den för utlänningar förbjudna gränszonen Gränsstolpe i Mödlareuth Bild: Yle/ Johnny Sjöblom gränsstolpe

Att bo på museum

– Mödlareuth är förstås som vilken annan by som helst här i trakten. Men det är ändå bra att alla här är måna om att lyfta fram byns viktiga historia säger museichefen Robert Lebegern.

– Ja, ibland känns det faktiskt som om man skulle bo på ett museum. Men det är förstås bra att en bit av muren står kvar. Så får de unga veta om vad som en gång var, säger Karin Mergner.

– Min man sade alltid att muren nog kommer att falla, men han trodde aldrig att vi skulle få uppleva den stunden. Men så plötsligt var den bara borta.

Skolklass i Mödlareuth
Närmare 80 000 gäster besöker museet i Mödlareuth varje år Skolklass i Mödlareuth Bild: Yle/ Johnny Sjöblom mödlareuth

Idag är byn fortfarande uppdelad mellan de tyska delstaterna Thüringen och Bayern. Karin Mergners släktingar bor på båda sidor om gränsen.

– Vi har alltid kommit bra överens med östtyskarna. Vi är en by och vi trivs och kan fira tillsammans. Nu är det som det ska vara, säger Mergner.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes