Hoppa till huvudinnehåll

Att leva med skuldsanering

Gina Rivera ler mot kameran
Gina Rivera överraskade sig själv genom att plötsligt rymma från jobbet. Gina Rivera ler mot kameran Bild: Yle/Hanna Klingenberg utbrändhet

Gina Rivera jobbar med invandrare vid Vasa kyrkliga samfällighet och det är många som vänder sig till henne då de behöver hjälp.

Som frånskild kände hon sig förbrukad.

- Använd, bortslängd, säger Gina Rivera. Som en återvinningsprodukt.

Hon trodde att hon aldrig skulle leva ihop med en man igen, tills hon träffade Vesa Hukkanen. Med honom har hon både gift sig och grundat en förening - Vasanejdens Stackare r.f.

- Föreningen är lite på skoj, säger Gina och förklarar att den som mår sämst får utse sig själv till dagens ordförande.

Det är Ginas och Vesas sätt att hantera allt som hänt dem på sistone: en utbrändhet, en hjärnblödning, en konkurs och en pågående skuldsanering.

- Vissa dagar har jag utnämnt mig själv till både ordförande, sekreterare, protokolljusterare och kassör, säger hon.

Några vänner sa att hon antagligen brände ut sig på grund av familjesituationen. När hon och Vesa slog ihop sina bohag fick de nämligen sju barn sammanlagt. Men Gina tror inte på vännernas teori.

- Det var snarare tack vare Vesa och alla våra barn som jag äntligen vågade slappna av, säger hon. För när jag tänker tillbaka på det har jag burit på en ackumulerande trötthet i trettio år.

Rymde från jobbet

Ginas reaktion kom plötsligt och överraskade också henne själv.

- Jag rymde från jobbet, säger hon.

- Jag sa till kollegorna att mötet är förberett och att de kan skriva protokoll bäst de vill, för nu far jag.

Det var väldigt underligt.

Och så for hon. På Brändö bro stannade hon upp och skrattade högt för sig själv.

- Att wow! Jag har rymt från jobbet!

När hon kom hem gick hon ner i källaren och satt där, i nattlinnet, i fyra månader.

- Och grät och stickade och åt choklad.

- Och sov. Och tittade på tv.

Vid enstaka tillfällen var hon tvungen att gå till kontoret för att lämna några viktiga papper, men det gjorde hon alltid efter klockan fyra då kollegorna gått hem.

När man väl kommit in i det börjar det kännas ganska skönt att bara sitta där i källaren och gråta. Och låta den hårda yttervärlden sköta sig själv.

- Jag tycker om mitt jobb, säger hon. Men det är bottenlöst och svårt för mig att sätta stopp.

Mänskors längtan tar aldrig slut

Gina jobbar med invandrare vid Vasa kyrkliga samfällighet och det är många som vänder sig till henne då de behöver hjälp. Någon behöver gå till rättshjälpsbyrån, någon behöver skuldsanering och någon har blivit av med sin bostad.

- Det är ganska svårt för en invandrare som varken kan finska eller svenska att få ett positivt bemötande på den fria marknaden här, säger Gina. Då har jag varit med som en tolk och en slags bro många gånger.

I sitt jobb har Gina också träffat många ensamma mänskor, som varit glada om de haft en enda bekant.

- Och då har det inte ens handlat om en vän, utan bara en bekant, säger hon.

Mänskors behov och längtan efter vänner tar aldrig slut.

- Och det finns alltid någon till, någon ny, säger Gina.

Hjärnblödning och skuldsanering

Det skulle bli hennes man som behövde Gina nästa gång. Medan hon satt i källaren skötte Vesa allting uppe på markplanet, men efter fyra månader drabbades han av en hjärnblödning.

- Vi hade tur, säger Gina. Allt gick bra och nu blev det jag som fick ta hand om honom istället.

En månad efter hjärnblödningen gick Vesas firma i konkurs och det stod klart att han måste anhålla om personlig skuldsanering.

- Så då kom paniken igen, säger Gina. Får vi bo kvar? Måste vi sälja huset? Vart ska vi flytta? Vart ska vi sätta alla saker?

Gina Rivera och Vesa Hukkanen tittar in i kameran
Vesa Hukkanen och Gina Rivera driver föreningen Vasanejdens Stackare r.f. Gina Rivera och Vesa Hukkanen tittar in i kameran Bild: Yle/Hanna Klingenberg konkurs

Förut hade hon besökt skuldrådgivaren i jobbet, tillsammans med klienterna, och nu gick hon dit som privatperson.

- Det var en trygghet, säger hon. Det råkade vara samma person och jag visste att det var en bra mänska.

När allt var uträknat så visade det sig att det var billigare för Gina och Vesa att bo kvar.

- Men det är klart, skuldsaneringen kommer att pågå många år.

- Ibland får vi vara kung och drottning och ibland är det bara ett faktum att det är tio euro i plånboken och att det ska räcka.

Butikskedja donerar mat

Förutom i Vasanejdens Stackare, så har de också engagerat sig i en annan, riktig, förening, Lähimmäisyhdistys. Där är de med om att driva ett välgörenhetsprojekt tillsammans med en butikskedja.

- Butikerna donerar all mat där bäst före-datumet gått ut, flera gånger i veckan. Och vi delar ut den till de som behöver. Det är tacksamt, vi får fylla vår egen frys och också hjälpa andra familjer med en liten ekonomi.

- Vissa har det knapert för tillfället. Andra behöver hjälpen hela tiden.

Läs också

Tro

Nyligen publicerat - Tro