Hoppa till huvudinnehåll

Napapiirin sankarit 2 – varning utfärdas!

Timo Lavikainen och Jussi Vatanen agerar barnvakter med tv-spel som största intresse.
Timo Lavikainen och Jussi Vatanen agerar barnvakter med tv-spel som största intresse. Bild: Kuva: Jolle Onnismaa © 2015 Yellow Film & TV jussi vatanen

Enligt statistiken ser en stor del av finländarna en inhemsk film på bio varje år. Jag hoppas att årets enda val inte faller på Napapiirin sankarit 2. Det finns bättre filmer att sätta sin tid och sina pengar på. För att uttrycka det milt.

Dessvärre inser jag redan nu att min subtila varning klingar för döva öron. Det finns ingen kritiker i världen som kan ställa sig mellan denna film och publiken.

Nästan 400 000 finländare såg Dome Karukoskis fyrfaldigt Jussi-belönade succé för fem år sedan och nu vill dessa biobesökare naturligtvis veta hur det gick för Polcirkelns hjältar. Och större delen av dem bryr sig inte om vad jag tycker.

De vill bara ha mer. Mer av det vinnande konceptet.

Ursprunget

Och visst hade ursprungskonceptet en viss charm. Redan introt i sig är något av det snyggaste som skådats i modern finsk film. Och intrigen var genialiskt enkel: dagdrivaren Janne (Jussi Vatanen) får femtio euro av flickvännen Inari (Pamela Tola) som vill att han skall gå och köpa en digibox.

Hon ser fram emot en mysig filmkväll.

Men Janne sjabblar naturligtvis bort pengarna och ställs inför ultimatum: skaffa fram en box innan morgonen – annars är det slut.

Och så inleds tre vänners vansinnesfärd genom ett vintrigt Lappland.

Fem år senare

Det var vintern 2010. Nu är det hösten 2015 och Dome Kaurkoski har gett över till Teppo Airaksinen som försöker lotsa Janne och Inari genom småbarnstillvarons tristess.

När vi möter det gamla kärleksparet håller det på att blåsa upp till storm i radhusidyllen. Inaris första tjejkväll på över ett år krockar med Jannes planerade grabbfest och frihetskampen är hård.

Den hårda - men rättvisa - kampen resulterar i att Inari hoppar i feststassen medan Janne blickar fram emot en kväll i tv-soffan. Visst skall han och bästisen Tapio (Timo Lavikainen) klara av att agera ansvarsfulla barnvakter några futtiga timmar?

Not.

Skitinledning

Låt oss backa några steg. Till inledningen. Den säger nämligen allt om det som komma skall.

Janne ligger i sängen och läser ett reklamblad. En blondin står lutad över en borr. Janne blir upphetsad och beslutar sig för att ta saken i egna händer. Så att säga.

Innan herdestunden når sin kulmen blir han dessvärre avbruten av sambon som tycker att runkandet kan vänta tills han hjälpt födelsedagsbarnet på pottan.

Vilket inte går särskilt bra.

Dottern släpper en rejäl klick mitt på den vita mattan – och gästerna är redan på väg. När Inari kommer in och ser den hoprullade mattan sveper hon ut den i en enda beslutsam rörelse. Och får avföring över hela ansiktet.

Behöver jag säga mer?

Mera ”napa” än ”sankari”

Jag har inget emot vare sig skådespelarna eller miljön – men humorn gör mig trött. Och matt. Det finns uppenbarligen inget större hopp om att den inhemska filmhumorn inom en nära framtid skall våga testa gränserna bortom situationskomikens sfär.

Nej, marknaden verkar fullt nöjd med beprövade ingredienser. Vilket innebär: lek med kroppsvätskor, skämt som tar sats under bältet och den sorts glädjerus som uppstår när folk gör sig illa.

I "Napapiirin sankarit 2" spys, svärs och sups det följaktligen. Och de riktigt stora skämten handlar vid sidan av nedskitna mattor om en ren vars huvud sprängs inne i en bil och en man som snedtänder på Viagra. Med ett präktigt evighetsstånd som följd.

Ett evigt stånd verkar för övrigt även Peter Franzéns rollgestalt ”Pellon Panomies” dras med. Denna lokala Indiana Jones som får kvinnorna på fall snabbare än jag hinner översätta ”panomies”.

Och eftersom alla dessa sketchliknande sidospår stjäl uppmärksamheten är det lätt hänt att man glömmer frågan om hur roligt själva utgångsläget är; en ettåring tappas bort av sin slashas till far och tillbringar tiden med en instabil pundare och två poliser som får Lindgrens Kling och Klang att framstå som krutuppfinnare.

Roligt?

Not.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje