Hoppa till huvudinnehåll

Att hitta sin historia

Frida och Gunnar Packaléns silhuetter. Gunnars klippt av Frida, Fridas silhuett klippt av Liisa Heiskanen.
Frida och Gunnar Packaléns silhuetter. Gunnars klippt av Frida, Fridas silhuett klippt av Liisa Heiskanen. Frida och Gunnar Packaléns silhuetter. Gunnars klippt av Frida, Fridas silhuett klippt av Liisa Heiskanen. Bild: Frida Packalén och Liisa Heiskanen. fridas silhuett klippt av liisa heiskanen.

Tänk dig en uppväxt där din ena förälders bakgrund är tabu. Eller att du lever din ungdom i ett hem där det finns målningar precis överallt och vars mörka sida du inte vill se. Det här har Frida och Gunnar Packalén upplevt under sina uppväxter i varsitt Helsingforshem.

Först som pensionärer fick Frida och Gunnar tid att leta sig bakåt i det fördolda i sina liv. I dag är de lyckliga över det de har hittat och åstadkommit, allt ifrån intervjuer med Gunnars mor till en förmåga att också ta till sig livets mörkare sidor.

Gunnar och Frida Packalén firar diamant-bröllop i repriser hela 2013 - här på 1200 meters höjd i Champex, Valais, i de väst-schweiziska alperna.
Gunnar och Frida firar diamantbröllop hela 2013 - här på 1.200 meters höjd i Champex, Valais, i de väst schweiziska alperna. Gunnar och Frida Packalén firar diamant-bröllop i repriser hela 2013 - här på 1200 meters höjd i Champex, Valais, i de väst-schweiziska alperna. Bild: Frida och Gunnar Packalén i de väst-schweiziska alperna.

Tabu att tala ryska

När Gunnar var ung var hans ryska härkomst tabu. Han fick till exempel aldrig lära sig ryska av sin mor.

-Pappa ville det inte och vår finländska släkt ville det inte, utan allt skulle tigas ihjäl och glömmas bort.

Uppgrävda rötter

För Gunnars del går rötterna tillbaka till en anfader som utvandrade från Schweiz till Ryssland i samband med Napoleons erövringståg. Ett av hans många barn hette Peter Dayer alias Pjotr Antonovitj.

Peter var Gunnars mormors far. Han blev ordförande för Senatens juridiska utskott i Ryssland. I den egenskapen dömde han bland andra Lenins bror till döden då denne hade varit med om ett attentat mot tsaren.

Efter dödsdomen heter det att den unge Lenin hade kastat sig över broderns radikala litteratur. Och att Lenin förmodligen hela sitt liv bar på hämndkänslor för broderns del.

Flykten till Finland

Ett av Peters barn var Olga Swetschkoff. Hon och hennes man Eugén hörde till det ryska hovet. Tillsammans med sina två döttrar Marina och Kira flydde de undan revolutionen i Ryssland 1917.

Gunnars blivande mor Marina var då nitton år. Hennes far Eugén hade haft ansvaret för posten att sköta om rekryteringen av soldater vid det ryska inrikesministeriet. Olga hade varit hovdam och Eugén även kammarherre vid hovet.

Att dela minnen

Arbetet att leta fram bland annat allt det här har lett till att Frida och Gunnar plötsligt fått kontakt med släktingar i både Ryssland och Schweiz. Ett berikande utbyte av minnen har uppstått.

Men Frida och Gunnar har också andra gemensamma projekt. Han är pensionerad journalist och bland annat självlärd inom keramik och batik. Frida har varit språklärare och hon har också undervisat i skapande verksamhet – drama. Skuggteater och silhuettkonst hör till hennes specialiteter.

Gemensamt bokprojekt

Tillsammans har Frida och Gunnar gett ut boken Bilder mellan pärmar. Förutom text innehåller den Fridas teckningar, målningar, klippmontage och fotografier av Gunnars keramik.

I ett av montagen har Frida fogat in en teckning av författaren Gunnar Björling, som hon också kände personligen ända från sin ungdom.

Frida citerar Björling: ”Mitt språk är ej i orden.” För att ackompanjera detta har Frida omramat montaget med en dekorativ slingerranka som kunde illustrera Björlings ord.

Frida Packalén, "Hommage à Gunnar Björling". Collage av blyertsteckning, silkespapper och pappersklipp, 2011.
"Hommage à Gunnar Björling". Collage av blyertsteckning, silkespapper och pappersklipp. Frida Packalén. 2011. Frida Packalén, "Hommage à Gunnar Björling". Collage av blyertsteckning, silkespapper och pappersklipp, 2011. Bild: Copyright: Frida Packalén 2011.

Närmare bekant med Björling

Frida träffade Björling först i familjesammanhang. Hennes moster var gift med en god vän till honom och de möttes emellanåt i mosterns hem kring middagsbordet.

Med ett skratt minns Frida också hur hon som sextonåring i sitt eget hem i samband med en skolavslutning fick en lite annorlunda gåva av Björling. Den har hon fortfarande kvar.

Silhuettkonst en otrolig upplevelse

Senare blev Frida också en av gästerna i Björlings hem i Brunnsparken i Helsingfors. Hon karakteriserar honom som en öppen, varm människa, mycket intresserad av unga människor.

I bokens avslutande kapitel finns en profil av Frida och en annan av Gunnar. Frida säger att det är en otrolig upplevelse att klippa fritt ur ett papper.

Kontakter som inspirerat till mycket

I viss mån har Frida också inspirerats i sin silhuettkonst av de nya släktkontakterna hon och Gunnar har gjort. Och Gunnar inflikar att det i Schweiz främst var män som ägnade sig åt silhuettkonst.

För Frida började klippandet för sju-åtta år sedan när hon deltog i en konstkurs. Men influenser till sin silhuettkonst fick hon ändå tidigt under sin uppväxt i ett hem belamrat av arbeten av en av våra sekelskiftesmålare.

Frida Packaléns målning, konstnär är hennes morfar Torsten Tawastjerna, som målat sin tvåårige son Lennart 1904.
Torsten Wasastjerna har målat sin tvåårige son Lennart 1904. Frida Packaléns målning, konstnär är hennes morfar Torsten Tawastjerna, som målat sin tvåårige son Lennart 1904. Bild: Frida Packalén som målat sin tvåårige son lennart 1904.

Att bli impregnerad av konst

Torsten Wasastjerna var Fridas morfar. Han dog 1924, men de rum som Frida växte upp i var fyllda av hans konst och Frida säger att hon blev så att säga impregnerad av den.

I tonåren ville hon fly från detta hem. Senare har hon ägnat många år till att dokumentera morfaderns liv och verk. Genom det har hon lärt sig att se bakom bilderna.

Den 4 oktober 2015, kl. 09.03, med repris 7.10., kl. 11.03, sänder Radio Vega Dokumenterat: Mina minnen är dina minnen.
Redaktör är Mi Wegelius.

http://arenan.yle.fi/1-3011002