Hoppa till huvudinnehåll

W.A.S.P. i stan

W.A.S.P. på kulturhuset i Helsingfors 9.10.2015
Blackie Lawless W.A.S.P. på kulturhuset i Helsingfors 9.10.2015 Bild: Lasse Grönroos blackie lawless

När jag tittar på det gula vinylomslaget till min kopia av klassiska albumet The Last command funderar jag vad i helvete jag tänkte på när jag tog en autograf på den? På bilden poserar Blackie Lawless ensam med fjädrar och en flagga. Bredvid hans nuna är autografen, men det är inte Blackies namn utan Chris Holmes autograf... Varför tog jag inte den på bakomslaget bredvid Chris fejs?

Många bäckar har runnit under bron sedan jag köpte den skivan på 80-talet och bandet har till dags dato hunnit släppa femton studioalbum. Av varierande kvalitet. Efter den klassiska eran med de fyra första skivorna blev bandet mer av ett soloprojekt för Blackie Lawless, men ifall man får spekulera så kan det vara det som gjort att W.A.S.P. klarat sig igenom grunge, industrial, hiphöp och andra trender. För bandet har utvecklats och förändrats och genomgått flera metamorfoser.

Det finns inte en rockklubb i världen som inte minst en gång per kväll klämmer in I wanna be somebody mellan Holy diver och Ace of spades. Men det finns massvis med andra bra låtar i katalogen om man orkar leta.

Spellista för dig som bara hört I wanna be somebody:

Nya skivan Golgotha då? Jo man tackar, den är riktigt sabla bra! Allra starkast fastnar Iron Maiden-aktiga Slaves of the new world order samt ballad-aktiga Miss you, som är bästa power-slovaren de gjort sedan Sleeping in the fire eller The idol. I konvolutet står det att W.A.S.P. består av Blackie Lawless, Douglas Blair (gitarr) samt Mike Duda (bas). I det finstilta står det att Michael Dupke spelar trummor på skivan, men tydligen fick han inte vara fullvärdig medlem när skivan gick i tryck. Skivans sound är det bästa på länge och låtarna är välkomponerade klassiska hårdrocksdängor. Till och med skivomslaget är snyggt.

Förra skivan Babylon (2009) var ok (speciellt singeln Crazy är grym), Dominator (2007) före det ännu bättre men The neon God del 1 och 2 (2004), Dying for the world (2002) samt Unholy terror (2001) var strunt. Helldorado (1999) är grym. De hårda fansen brukar anse The Crimson idol (1992) vara den bästa plattan. Den var också Blackies första skiva som mer eller mindre soloartist under namnet W.A.S.P.

Frågar ni mig är bandets bästa skivor W.A.S.P (1984), The Last command (1985) samt Kill fuck die (1997).

Ful gubbe men snygg show

Jag medger att jag har slarvat med att kolla in W.A.S.P. live de senaste åren. Senast jag såg dem var på Sauna Open Air eller Ankkarock och ingendera festivalen har ordnats på många år (såg dem i Belgien dock på Graspop 2009). Men tydligen spelar de här stup i kvarten, senast i juli på Karjurock i Lokalahti (ingen aning om var det finns och jag orkar inte googla heller, men det var säkert en trevlig spelning). Jag minns i varje fall att jag tillsammans med en bunt andra människor i öltältet tillverkade egna cirkelsågsbett av paff och Jesus-tejp på Ankkarock inför den keikkan.

Blackie Lawless är ingen vacker man på nära håll. Han ser ut som en mommo i peruk och svart spelskjorta. Hårförlängningarna har väl inte bytts ut sedan 1987, men han sjunger bra och är nu bara The one and only Blackie Lawless.

W.A.S.P. på kulturhuset i Helsingfors 9.10.2015
W.A.S.P.:s nya screen W.A.S.P. på kulturhuset i Helsingfors 9.10.2015 Bild: Lasse Grönroos wasp

Den här gången har Blackie inga cirkelsågsbett i skrevet. Däremot sade han i en intervju att de har den mest påkostade showen sedan The Headless children. Det betyder tre stora videoscreens som visar olika grejer i varje låt. Ibland lönar det sig att satsa för det ser verkligt snyggt ut. I en låt syns Elvis, Michael Jackson, Jim Morrisson och Amy Winehouse med andra döda idoler på screenarna. Litet annat än den fastspända nunnan som Blackie ”våldtog” med ett svärd han hade fastspänt i skrevet i den superbrutala Kill fuck die-showen... Eller hon med bara tissar och svart huva över huvudet som var fastbunden på scenen vid första skivans tid när han ännu kastade rått kött på publiken och drack blod ur en dödsskalle.

Aaaaw, litet nostalgisk blir man ju när man tänker på gammal hederlig rockshow.

Konstig mellanspeak

En smärre miss tycker jag det är då Blackie introducerar nya skivan med att säga att de härnäst skall spela den första låten som skrevs för The Crimson idol (1992) och sedan under konsertens lopp spela två till låtar från nyaste skivan, och de låtarna är Golgotha men först nyaste singeln Last runaway. En verkligt konfunderande mellanspeak. Och varför förstöra överraskningen? Jag vill inte på förhand veta vad de kommer att spela senare ikväll. Anyway, Last runaway är en bra låt.
Och naturligtvis har vi juntarna som ropar efter Animal och I wanna be somebody under de tystare stunderna i Golgotha. Gå hem och lyssna på nån best of oldies goldies rock-spellista då.

Överlag var det en lyckad spelning. Cirka 800 sålda biljetter lär det ha varit så Kulturhuset var litet över halvfullt. Mer energiskt har bandet förståss varit men setlistan var bra och varierande och som helhet får keikkan klart godkänt. Produktionen var dessutom sällsynt snygg men nästa gång vill jag se cirkelsågsbetten, okej?

W.A.S.P. på kulturhuset i Helsingfors 9.10.2015
"We are Satan´s people" W.A.S.P. på kulturhuset i Helsingfors 9.10.2015 Bild: Lasse Grönroos wasp

Setlistan såg ut så här:

On your knees
Electric circus
The real me (The Who-cover)
L.O.V.E: Machine
Last runaway
Crazy
Arena of pleasure
Miss you
Hellion
I don´t need no doctor (Ray Charles & Humble Pie-cover)
Golgotha
Chainsaw Charlie (Murders in the new morgue)
Wild child (encore)
I wanna be somebody (encore)

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje