Hoppa till huvudinnehåll

Det behövs fler som föder upp nötkreatur

Mikael Uljens föder upp nötdjur.
Mikael Uljens föder upp nötdjur. Mikael Uljens föder upp nötdjur. Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik mikael uljens

Atria och Österbottens kött vill se fler nötköttproducenter i Österbotten. I Sydösterbotten, har flera producenter valt att öka antalet djur på gården.

Mikael Uljens är en av dem som tog chansen. Alternativet var att börja med spannmålsodling. Han valde djuren och har både tjurar och kvigor av såväl biff- som mjölkras. Alla blir uppfödda till slakt.

- Pappa var bonde och slutade med mjölkkor. Det räckte för hans del. Jag stod inför ett val att börja med säd och ha ett annat arbete vid sidan om, eller satsa fullt ut och bli nötköttsproducent, säger Mikael Uljens.

Österbottens kött signalerade att det behövs fler uppfödningsplatser. Då nappade han på. År 2013 började han med cirka 30 biffdjur och i dag har han 141 djur i sitt fähus. Där finns plats för 200 djur.

"Folk behöver mat"

- Då det här blev färdigt så flyttade jag över djuren hit och har dem koncentrerade här. Folk behöver ju mat och jag tänkte det är lika bra att bygga ordentligt då man en gång bygger. Det gamla fähuset var tungarbetat och jag ville underlätta min vardag. Det kom över hundra huvuden till, men jag får dem matade samtidigt, säger Mikael Uljens.

Det finns ett underskott på ungefär 20 miljoner kilo nötkött i Finland. Vi konsumerar alltså mer än vad som produceras. Finländarna äter drygt 100 miljoner kilo nötkött per år.

Det är dock inte den enda orsaken till att det behövs fler nötköttgårdar.

Tidvis har det varit ett större utbud av kalvar än vad det funnits plats hos slutuppfödare. Då har djuren fått vänta på mjölkgården lite längre än normalt.

Mjölkpriset påverkar

När mjölkgårdarna började bygga ut verksamheten, ökade trycket på slutuppfödare som kunde ta emot en större mängd kalvar. Atria och Österbottens kött uppmuntrade då även köttproducenterna att utvidga för att snabbt få bort kalvarna från mjölkgårdarna.

Trots att priskurvan för nötköttsbranschen har pekat neråt det senaste året börjar Marcus Skullbacka, anskaffningschef på Österbottens Kött, se en ljusning.

Mjölkkrisen verkar ha nått botten, vilket betyder att även köttproducenterna och slakterierna kan börja andras ut.

Risken med sjunkande mjölkpriser har varit att mjölkbönder kanske skulle tvingas sluta.

- Om många mjölkbönder slutar blir det färre kalvar. Då minskar också behovet av slutuppfödare, säger Marcus Skullbacka.

Idag kommer 76 procent av alla kalvar som föds upp till slakt från mjölkgårdar, 24 procent är från dikogårdar med köttras.

Ulf Klåvus
Ulf Klåvus Ulf Klåvus Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik ulf klåvus

Har egna dikor

Ulf Klåvus i Lappfjärd har dikor, men han föder inte upp kalvar åt andra, utan behåller dem själv.

På det sättet vet han vad han får och att han har material för sin gård.

- Om vi inte hade dikor skulle vi ha plats för fler djur för slakt. Fördelen är att vi inte är beroende av andra uppfödare, utan kan trygga tillgången på kalvar själva, säger Klåvus.

En del av djuren på gården producerar nya kalvar och när kalvarna har vuxit till sig på gården, går de till slakt. 120 dikor och 80 kalvar går till slakt.

Kunden kan påverka

Glappet på 20 miljoner kilo nötkött, det som måste importeras, kommer främst till restauranger och hamburgarkedjor.

Dels är det en prisfråga, då utländskt kött tenderar att vara billigare. Men det handlar också om att tillgången inte är garanterad.

Dessutom är det en fråga om hur duktiga konsumenterna är på att fråga efter inhemskt kött på restaurangerna.

I Sverige har man inte alls prioriterat inhemskt kött och där har självförsörjningsgraden sjunkit till 50 procent. Resten har man täckt upp med importerat kött.

En kampanj gjorde att efterfrågan på inhemskt kött i Sverige har ökat.

- Vi har befarat att det skulle gå samma väg i Finland, men vi har lyckats hålla oss till en självförsörjningsgrad på 80 procent, säger Marcus Skullbacka på Österbottens kött.

Läs också