Hoppa till huvudinnehåll

Kampen om godheten

När kampen om orden går het kan också de mest, till synes neutrala eller positiva orden, plötsligt dyka upp i nya sammanhang. Det händer just nu i flyktingdebatten i Sverige och framför allt i Danmark. I Sverige har Dagens Nyheter upprop under rubriken #jagdelar, en kampanj för solidaritet med flyktingar, fått motreaktioner på flera håll. Och det är tydligt att det som är Sveriges stolthet, toleransfostran av folket, också är det som irriterar motståndarna mest.

Det senaste är användingen av begreppen "de goda" eller "godhet". När man söker på godhet på twitter får man upp kommentarer som "Står inte ut med all propaganda och konstgjord godhet." De goda blev plötsligt ett skällsord bland invandringsmotståndare. Med förfulningen av ordet vill man säga att den som engagerar sig med hjärta är en naiv person, som vill visa för sig själv och andra att man är en god mänska.

För dem som på allvar engagerar sig i flyktingkrisen och gör ett konkret hårt arbete för flyktingar är det förstås frustrerande att andra gör sig lustiga över dem och svenska tidningsskribenter ställer den rimliga frågan vart samhället är på väg, om till och med den goda ses som ond.

Ett besläktat begrepp som har blivit skällsord i Danmark är "de anständiga", som härstammar från en debattartikel från flera år tillbaka. Då gick författaren Suzanne Brøgger och flera andra intellektuella ut och vädjade om anständighet i debatten. Sedan dess har det använts av motståndare till en liberal flyktingpolitik med ironiskt tonfall. I användingen av det här skällsordet hörs en aggression gentemot en värdeliberal elit.

Också politisk korrekthet som begrepp har i flera år varit avskytt av synliga debattörer i Danmark och hånfullheten hörs både gentemot Sverige och bland svenska invandringsmotståndare. Som ett motdrag försöker försvarare av begreppet ta tillbaka det, senast i år i samband med kampanjen "politisk korrekthet är det finaste vi har". Nätverket vill till och med instifta "pk-dagen" för att ta det utskällda begreppet till heders och tala för att det ofta handlar om att undvika ord och handlingar som förolämpar vissa etniska grupper.

Men också de som inte överhuvudtaget är ute efter att förolämpa någon kan tycka att Sverige har en trång åsiktskorridor. I korthet handlar det om en buffertzon där man kan ha ett visst svängrum av åsikter utan att för den skull bli utskälld. Det här kommer också fram i en undersökning från opinionsinstitutet Demoskop. Svåra ämnen att tala öppet om är invandring och skatter och de som ser sig som vänster kan lättare tala öppet än de som definierar sig som höger. Det här trånga svängrummet syns också i nya politiska skällsord som kristen höger, som om epitetet "kristen" plöstligt blev fult.

På det hela taget har ändå åratal av antirasistisk fostran i skolor och den aktiva opinionsbildningen gjort att otaliga svenskar med en påtaglig självklarhet står upp för mänskors lika värde. Men vad berättar komikern Henrik Schyfferts uttalande i ett svar på en fråga om vad han gör åt flyktingkrisen? "Jag är inte insatt eller beläst i det här, jag är bara känslostyrd", sade Schyffert, som är en av profilerna i kampanjen #jagdelar.

Också goda avsikter av den här typen kan få dåliga konsekvenser, skriver krönikören Ivar Arpi i Svenska Dagbladet. Många till höger tycker inte att ursäkter om goda föresatser räcker, skriver Arpi och hänvisar till en trötthet hos folk över att man ska bli skriven på näsan vad man ska tycka. De faktiska stora utmaningarna handlar om jobb till flyktingarna, skola och bostäder. Arpi ger en bra ledstjärna i den hårda debatten: håll hjärtat varmt men huvudet kallt.