Hoppa till huvudinnehåll

Mammas värsta rädslor blev global dokumentärfilm

Äidin toive
Äidin toive Bild: 2015. Oktober. äidin toive

Efter att i fyra år ha suttit i bastun med nakna män, bestämde Joonas Berghäll att hans nästa film skulle handla om kvinnor. Äidin toive består av tio berättelser om mödrar från alla världens hörn.

Nallelly Castellon arbetar som erotisk dansare och är dödstrött de korta stunder hon hinner träffa sin son. Karen L. Nyberg reser upp i rymden och lämnar sin son på jorden. Martine Blanchet förbereder sig på sin första förlossning, efter nio missfall. Maria Fetisovas dotter har en dödlig leversjukdom. Rachel Edwards körde ner i havet och såg sin son drunkna.

- Stommen till filmen har på sätt och vis min egen mamma gjort, säger Berghäll, känd för bastufilmen Miesten vuoro.

- Jag bad henne lista tio till femton önskningar om rädslor hon haft i förhållande till mig. Hon skrattade och sa att hon haft hundra rädslor. Hon är ju min mamma!

Till sist gick hon ändå med på att banta ner listan till tio punkter: hennes önskan att förlossningen skulle gå bra, att Joonas skulle få en utbildning, hennes rädsla för att han skulle bli sexuellt utnyttjad, och så vidare. Sedan letade Berghäll efter berättelser som sammanföll med mammans rädslor och önskningar. Letandet sträckte sig över hela jordklotet.

Joonas Berghäll
Joonas Berghäll Joonas Berghäll Bild: YLE/ Viktor Granö joonas berghäll

- Och litegrann ut i rymden, också.

Hur gick du till väga för att hitta berättelserna?

- Det tog två år. Manusförfattaren Anna Nykyri och jag var i kontakt med tidningar och med kvinnosaks- och människorättsorganisationer över hela världen. Och så använde vi Google. I varje land hade vi dessutom en regiassistent som gjorde förarbetet.

En man som lagar mat!

Hur lyckades du vinna förtroende hos så många kvinnor?

- Tja, det borde väl huvudpersonerna själva svara på. Jag tillbringade mellan fem och fjorton dagar med var och en av dem. Jag berättade för dem om mitt eget liv och så berättade de för mig om sina. Det gäller att våga sätta sig själv på spel.

Särskilt minns Berghäll en grupp kenyanska flickor som flytt tvångsäktenskap och omskärelse och nu bodde på ett skyddshem – en berättelse som av tematiska skäl inte kom med i den slutgiltiga filmversionen.

- Jag började helt enkelt laga mat. Femtiofem flickor samlades runt mig när jag skalade potatis. De skrattade och sa att de aldrig i sina liv sett en man laga mat! Jag bad dem bara hämta fler potäter. Ur sådana småsaker växer förtroendet.

Terry i Äidin toive.
Terri Steinberg Terry i Äidin toive. Bild: 2015. Oktober. äidin toive

Oskyldigt dömd

Fanns det bland berättelserna någon som du fick lust att göra en egen långfilm av?

- Visst, det fanns det. Till exempel Terri Steinbergs. Hennes son var länge dödsdömd och sitter fortfarande i fängelse. Av allt att döma är han oskyldig. Vi satt tillsammans med Terri och grät under en lång intervju. Där kände jag nog att det lätt kunde bli en egen film på 85 minuter.

Egna barn har Berghäll tillsvidare inte.

- Men ända sedan tonåren har det varit en stor dröm för mig att ha en familj med mamma, pappa och barn. Kanske beror det på att jag vuxit upp med en ensamstående mamma.

Och Berghälls mamma var nöjd med filmen.

- I varje fall tyckte hon mer om den här än om Miesten vuoro.

Äidin toive har förverkligats i samarbete med Unicef. Filmen har hittills sålts till femton länder.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje