Hoppa till huvudinnehåll

Är detta finsk film på tyska?

Frank Auerbach, Ismail Sahin, Matthias Brenner och Oliver Marlo spelar fyra vänner med problem.
Frank Auerbach, Ismail Sahin, Matthias Brenner och Oliver Marlo spelar fyra vänner med problem. Bild: Kuusan Kino Ky oliver marlo

Veckans dramakomedi ställer oss inför fyra vänner som har mängder av gemensamma minnen. Om man frånser att en av dem inte minns något alls. Vad gör man när ens bästa vän drabbas av demens?

Prolog

Den tyske regissören Ismail Sahin besöker Finland för första gången i samband med pressvisningen av hans film Nicht schon wieder Rudi! Orsaken till att hans film får distribution hos oss är att den uppfattats som finsk.

Och den finska filmen till ära har Sahin kvällen innan fått gå på galapremiären av Napapiirin sankarit 2. Hans första möte med finsk film. Någonsin.

Artigt säger han att han tyckte om filmen. Speciellt humorn. Och så var naturen fin.

Jag är osäker på om han skämtar. Kanske är det ett uttryck för tysk humor? Men jag vågar inte fråga - ler bara besvärat och önskar att jag täckts säga att vi nog inte borde tala om hans film och Napapiirin sankarit 2 i samma andetag.

Eller ens samma vecka.

Men jag säger inget. Nu skriver jag istället.

Tre män och en charmör

Rudi, minne menit! kretsar kring vännerna Bernd (Matthias Brenner), Klaus (Oliver Marlo) och Peter (Frank Auerbach) som bestämt sig för att åka till stugan för att fiska under en helg.

Oftast åker de på tremanhand, men denna gång tar de med sig den lokala pubens servitör Murat (Ismail Sahin).

Unge Murat skall nämligen få sig en läxa. Han är en hjärtekrossare utan like som kastat sig över Klaus dotter bara för att kort därefter kasta henne på den emotionella sophögen.

Men ingenting går enligt planerna. Den första kvällen får Klaus ett slag i huvudet och då han kvicknat till frågar han efter sin hund Rudi. Inget konstigt i det. Frånsett det faktum att Rudi varit död i flera år.

Till en början misstänker vännerna att det är slaget som fått honom att tappa greppet om tiden, men efterhand börjar de inse att det är något som inte stämmer.

Dramatisk komik

Rudi börjar som en komedi om tre män vars fokus ligger på att dricka öl, fiska och tala om gamla tider.

I takt med att situationen eskalerar blir helheten allt mer absurd. Man efterlyser hunden som varit död i flera år. Klaus springer omkring i byn iklädd endast underkläderna.

Man grälar, försonas och grälar igen.

Inledningsvis är det lätt att bli orolig över att det seriösa temat skall trilla över i en smaklös situationskomik - men Sahin lyckas hålla balansen.

Visst finns här en viss kantighet och karaktärer vars konturer är något grovt tillyxade, men Sahin har utan tvekan en poäng i att vilja närma sig demens-problematiken ur detta perspektiv.

Vi har sett flera exempel på hur den äkta hälften och barn påverkas när någon börjar glida in i en egen verklighet - men vännerna?

Det finska?

Rudi utspelar sig i en miljö som kunde vara som hämtad ur en reklamfilm från de tusen sjöarnas land. Furorna är höga, vattnet klart, stockstugan varm. Och frånsett charmören Murat (spelad av regissören själv) är männen påtagligt vanliga.

Här har vi öldrickande farbröder som talar om vardagens vedermödor. Som helst bara skulle vilja ta sig ett järn, koppla av och ta det lugnt.

Räcker det för att säga att filmen känns finsk? Nja, inte riktigt. Det här är en måttfullare, lågmäldare helhet än man kanske skulle vänta sig av en finsk motsvarighet.

Men behövs det en jämförelse? Borde man inte kunna lita på att den finska publiken är fullt kapabel att ta till sig en tysk film på dess egna villkor?